Hon gav inte mycket för talet om stadens tillbakagång då. Och det gör inte Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi, nu heller och menar att statistiken ger henne rätt.
”Städernas styrkor och svagheter kommer att förstärkas.” Det slog Charlotta Mellander fast i pandemins inledningsskede. Och det har hon, nästan med en dåres envishet, fortsatt att upprepa i samma takt som att media gjort sitt bästa för att basunera ut motsatsen. Någon grön våg av större magnitud har det inte varit.
[ Annons ]
– Jag har verkligen försökt att säga att så inte är fallet, varför det är så och att man inte kan använda anekdoter för att bevisa motsatsen, säger Charlotta Mellander.
Men media har fortsatt att slå stort på minsta lilla tecken på svaghet hos städerna.
– Varför de gör så kan jag såklart bara spekulera i. Men det handlar nog delvis om att många delar av landet utanför städerna länge har haft det tufft. Och nu finns det någon signal, eller tro, att man kan få det bättre. Det blir då en trevlig historia att berätta, säger Charlotta Mellander.
Men visst har pandemin satt vissa spår i flyttstatistiken. Dock poängterar Charlotta Mellander att den största majoriteten av de som valt att lämna exempelvis Stockholm inte flyttat mycket längre än till någon av stadens förorter.
– Kanske för att man vill ha lite större yta när man ska jobba hemifrån. Men man tycks inte vara alltför benägen att ge upp allt det Stockholm har att erbjuda. Det är snarare troligen så att de som redan innan pandemin funderade på att flytta ut från staden skyndade på det beslutet. Alla sådana processer speedades upp.
Unga människor kommer fortsätta att flytta mot städer.
Men samtidigt har pandemin och efter-följande restriktioner slagit hårt mot de verksamheter som utgör stadens liv och rörelse. Det är också ett slag mot den starkaste dragkraften mot städerna.
– Men har vi någon anledning att tro att två års pandemi kommer att göra att yngre individer som främst är de som flyttar omkring helt tappar intresset för att gå ut och roa sig och träffa andra? Det tror inte jag. Även detta kommer att passera och unga människor kommer fortsätta att flytta mot städer, säger Charlotta Mellander.
Är det något som överraskat hittills under pandemin?
– Det är i sådana fall hur pass många som tror att två till tre års pandemi kommer få oss att bete oss totalt annorlunda mot vad vi gjort i decennier eller århundraden. Det krävs mer för att rucka på sådana mönster. Så även framöver kan man förvänta sig att de unga väljer att flytta till städer och att städerna står starka.
När vi pratade för två år sedan handlade det också om hur pandemin slog extra hårt mot utsatta områden, och du menade att vi behöver hitta bättre lösningar för att bygga en mindre segregerad stad. Har vi gjort det?
– Nej, Men nu är det fortfarande mycket av en krissituation som vi behöver klara. Först när vi kommit ur det kan vi på riktigt börja tänka kring hur vi ska stå bättre förberedda nästa gång.
Å andra sidan visar den forskning som Charlotta Mellander gjort tillsammans med amerikanen och urbanforskaren Richard Florida att det har varit ganska slumpmässigt vilka kommuner som drabbades när och hur mycket.
– Hade man oturen att ha en grannkommun med höga värden var det stor sannolikhet att man också fick det någon vecka senare.
Just nu följer hon upp med en studie av data på individnivå.
– Vi undersöker sannolikheten att man gick bort under pandemins första år. Vi tittar då på frågor som vilken roll exempelvis närmiljö och täthet spelat.
Så även om hon tror att flyttmönster och liknande ganska snart kommer att falla tillbaka till ett normalläge så kommer pandemins effekter fortsätta att stå i fokus under en lång tid framöver.
Våren 2020 intervjuades Charlotta Mellander om pandemins konsekvenser för samhället. Det mesta blev som hon trodde, det enda hon är förvånad över är hur många som trott att pandemin skulle få större påverkan än den fått:
