Det behövs omfattande insatser för att bygga bort översvämningshoten. Men ansvarsfrågan är ofta flytande konstaterar Karin Dhakal, som ska försöka samordna Stockholm stads åtgärder med enskilda fastighetsägare.
Det är inte i egenskap av att vara störst och bäst som Stockholm får tjäna som exempel. I klimatanpassningssammanhang är det Norrköping som ligger i topp. Detta enligt den senaste kartläggningen från IVL Svenska Miljöinstitutet och Svensk Försäkring. Efter Norrköping kommer Boden, följt av Lomma, Kristianstad och Gävle. Samtliga är kommuner som fattat tydliga politiska beslut och avsatt resurser till klimatanpassning.
Stockholm är väl, om man går strikt efter rankingen, snarare en ambitiös medelmåtta på plats 26 av 194 rankade kommuner. På så vis blir huvudstaden ett bra exempel på de stora generella utmaningarna att hantera ökad nederbörd.
[ Annons ]
I Stockholm är det Karin Dhakal, strateg med ansvar för klimatanpassningsfrågor på stadsledningskontoret, som har det övergripande ansvaret för arbetet med klimatanpassning i stadsbyggnaden. Konkreta åtgärder för VA-nätet ligger på Stockholm Vatten och Karin Dhakal samarbetar nära Stockholms stads skyfallsstrateg, som på detaljnivå tar fram skyfallskarteringar.
Men hon konstaterar att ansvarsfrågan i många situationer är, om uttrycket ursäktas, flytande.
– En av de stora utmaningarna i klimatanpassningen är att ansvaret är delat ibland. Eftersom det också är en relativt ny fråga handlar det mycket om att hitta bra arbetsformer och prioriteringsgrunder, säger hon.
En av de stora utmaningarna i klimatanpassningen är att ansvaret är delat ibland.
I vår artikel Inte vattentätt beskrivs ett vanligt dilemma. En åtgärd på en enskild fastighet kan mycket väl resultera i att grannen ”nedströms” hamnar i ett sämre läge. I många fall finns den bästa lösningen ”uppströms”, men då svår att finansiera rättvist.
– Lika mycket som att hitta de tekniska lösningarna för att leda bort vatten, handlar det om vilka avtalsformer som kan vara lämpliga.
Karin Dhakal tycker att man kom en bit på vägen i arbetet med att förhindra att vattenmassor ställer till med förödelse i Biblioteksstan (upplägget beskrivs närmare i vår artikel Inte vattentätt).
– En viktig erfarenhet var att det inte går att låta en gata, som ändå skulle bli översvämmad, få ta lite större vattenmängder för att på så vis rädda en annan. Då riskerar staden skadeståndsanspråk, säger Karin Dhakal.
Kanske kan det låta självklart. Kruxet blir att få fastighetsägarna på den ”torra” gatan att finansiera sin del av lösningen. De får tillsynes inget mervärde, även om billigare åtgärder hos de problematiska fastigheterna kan flytta problemet till dem.
– De möjligheter som skulle kunna finnas i lagen kring samfälligheter, går inte riktigt att applicera på den här typen av anläggningar. Det är svårt att hitta samverkan och man kan inte tvinga någon att vara med. Lösningarna får mer bli ett civilrättsligt avtal där man går in med olika delar, säger Karin Dhakal.
Därför krävs det i?dag mer eller mindre att kommunen har ett stort fastighetsägarintresse i ett område för att kunna motivera åtgärder. Gynnar man direkt enskilda fastighetsägare riskerar man att bryta mot kommunallagens likställighetsprincip.
Att verktygen är begränsade konstaterades redan i Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60). Där föreslogs en ny lag som skulle klargöra när en kommun får vidta eller finansiera åtgärder för att förebygga översvämning, erosion, ras och skred som drabbar enskilda fastigheter. Någon lagstiftning blev det dock aldrig.
För att kunna navigera måste vi göra ordentliga kostnadsnyttobedömningar där kostnader ställs mot effekt.
I våras kom svaret från den programberedning för hållbar omställning som tillsattes av Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, 2021. Där föreslås åter en lagreglering av förutsättningen för medfinansiering från fastighetsägare. Inte minst hoppas man från kommunernas sida att staten, via stadsmiljöavtalen ska skjuta till mer pengar.
Liknande stöd finns i många andra länder. Men i USA tackade Floridas delstatsguvernör Ron DeSantis nej till 346 miljoner dollar i federalt stöd för grön omställning. Det med motiveringen att det är en politisering av vädret.
Riktigt där tror inte Karin Dhakal att vi kommer att hamna i Sverige. Men hon kan mycket väl se en höjd konfliktnivå i takt med att klimatanpassningens kostnader blir allt tydligare. Det är stora pengar som ska in. Och åtgärder måste prioriteras ända ned till kvarters- och gatunivå.
– För att kunna navigera måste vi göra ordentliga kostnadsnyttobedömningar där kostnader ställs mot effekt. Annars är det risk att man gör väldigt dyra lösningar med tveksam nytta, säger Karin Dhakal.
Hon menar att det också är viktigt att fastighetsägare inte förutsätter att allt, framförallt de stora 100-årsregnen, kommer att kunna lösas genom att på teknisk väg leda bort vattnet.
– Det kan också handla om enklare lösningar, som att se över hur länge fasaden klarar att stå med vatten mot sig. Kanske behöver man bara säkra en dörr eller en tröskel för att få en kostnadseffektiv och fullt godtagbar lösning.
Att gilla läget kan också innebära att skapa mervärden.
– Det kanske är svårt att se trevnaden i de riktigt stora skyfallen. Men att bygga en stadsmiljö som klarar mer nederbörd är ju faktisk ganska trevligt. Att ta bort hårdgjorda ytor, att få in mer grönska med exempelvis nedsänkta växtbäddar i stadsutvecklingsprojekt skapar möjligheten att kombinera klimatanpassningen med mål för mer grönska och träd i staden.
EN GIGANTISK KLIMATANPASSNINGSÅTGÄRD
En ibland förbisedd aspekt av det stora Slussenbygget i Stockholm är att det avhjälper stora översvämningsrisker för en mängd Mälarkommuner genom att den byggs om med två nya avbördningskanaler för att snabbt kunna släppa ut vatten. Detta kostar drygt 2,5 miljarder kronor.
FLER RÖSTER
Vi ser gärna att fler kommuner runt om i Sverige använder pensionspengar som en del i arbetet att förbygga och minska de negativa effekterna av klimatrelaterade skador.
Det säger Ylva Wessén, vd och koncernchef på Folksamgruppen som vid så kallade gröna obligationer bland annat lånat ut 2,5 miljarder kronor för att bygga tio kilometer skyddsvallar som ska skydda Kristianstad mot översvämningar.
Man har uppenbart brustit i att vidta åtgärder trots att man identifierat en risk.
Anna Thureson, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna, vill att regeringen ska utöka MSB:s uppdrag att ge kommunerna stöd och vägledning för att klara väderutmaningarna.
Jag har bjudit in politiker till klimatseminarier för att prata om klimatanpassningar, där de börjar prata om att minska utsläppen. Då har de ju inte ens begripit vad de är inbjudna till.
Staffan Moberg, jurist och klimatexpert på Svensk Försäkring, tycker inte att alla har förstått att vi måste börja anpassa oss till ett redan förändrat klimat.
