Att gräva ner problemen är ingen lösning. För att klara framtidens stora regnmängder behövs nya konstruktioner som leder bort stora vattenmängder ovan jord.
Det går inte att komma undan den stora underhållsskulden nedgrävd i våra VA-nät. Branschorganisationen Svensk Försäkring uppskattar exempelvis att hela 80 procent av de skador som uppstod efter skyfallen i Gävle 2021 orsakades av baktryck i kommunens VA-system. Investeringsrapporten som släpptes av Svenskt Vatten i våras beräknar det årliga investeringsbehovet för dricksvatten och avlopp i Sverige till 31 miljarder kronor. Beräknat utifrån dagens investeringstakt är det en årlig underinvestering på cirka 10 miljarder kronor. Totalt handlar det om 560 miljarder kronor som behöver investeras fram till 2040.
Men det finns en hake. När stora regnmängder som vid ovädret Hans sannolikt kan drabba Sverige kan inte ens ett fullt underhållet VA-system hantera allt. Det måste byggas bort ovan mark.
[ Annons ]
De mer storskaliga lösningarna har fått en del uppmärksamhet. Som hur Sveriges lägst belägna stad, Kristianstad, bygger nya vallar och pumpstationer. Budgeten ligger på runt 2,3 miljarder.
Men kostnaden kan relativt sett bli minst lika tuff för de lösningar som måste till på kvarters- och fastighetsnivå. Det finns goda exempel på hur man löst detta vid nybyggnation. Men att lösa det i redan bebyggda områden kan vara både dyrt och knepigt. Notan betalas av försäkringsbolaget och/eller fastighetsägaren själv, eftersom kommunen enligt kommunallagens likställighetsprincip är förhindrad att gynna enskilda fastighetsägare.
Man behöver sällan gå särskilt långt för att stöta på problemen. För undertecknad räcker det att öppna fönstret i södra Stockholm. Min egen bostadsrättsförening drabbades, precis som Gävle, hårt av 2021 års skyfall. Även här var anledningen baktryck i kommunens VA-system, via en överfull brunn rann tusentals liter in i vår källare. Försäkringen täckte visserligen skadorna som uppstod i den lägenhet som konverterats här. Men de runt 300 000 kronorna för backventil, pumpar och stenkistor som ska göra oss trygga inför framtiden fick föreningen stå för själv.
Men problemen är egentligen större än så. Det befintliga VA-systemet räcker inte till för att på ett tillfredställande sätt klara alla grannfastigheterna.
– Inte konstigt att ni har problem. Ni bor ju mitt i vattenfallet, konstaterar Mikael Larsson Thymé, miljökonsult hållbar fastighetsutveckling på WSP.
Inte konstigt att ni har problem. Ni bor ju mitt i vattenfallet.
Naturligtvis är fastigheten inte byggd i ett större vattendrag. Men på de kartor som Mikael Larsson Thymé använder i sitt arbete kan han konstatera att läget i en bergssvacka inte är helt optimalt. Men inte heller omöjligt.
– När det kommunala nätet inte klarar av regnet i den omfattning som krävs måste man styra vattenflödena till ställen som kan hantera dem. Här bredvid har ni till exempel en fotbollsplan. Om man skulle sänka den en meter så skulle den kunna hantera vattnet för hela området, vid de sällsynta tillfällen då extremväder uppstår.
Mindre individuella åtgärder, som exempelvis att installera en backventil för att skydda den egna fastigheten, innebär ändå att vattnet måste ta vägen någonstans. Det kan mycket väl resultera i att konsekvenserna blir större hos grannen som inte genomfört anpassning. Om fastighetsägare inte tar gemensamma beslut finns det scenario där någon fastighetsägare i slutändan sitter med Svarte Petter.
Mikael Larsson Thymé menar att det handlar om att skapa multifunktionella lösningar som ger kollektiva nyttor i än större bemärkelse.
– Generellt ska man göra den här typen av åtgärder uppströms. I parken här ovanför kan man till exempel anlägga en damm som samlar upp vattnet innan de stora flödena uppstår. Runt dammen kan man ordna sittplatser i skuggan där människor kan umgås. Samtidigt skapar dessa lösningar också många andra samhällsnyttor, som till exempel stressreduktion och så vidare, säger Mikael Larsson Thymé.
En vanlig åtgärd är att anlägga infiltrationsstråk, utformat som ett dike med makadamfyllning där vattnet fördröjs innan det leds ut till dagvatten nätet. Ett annat alternativ, som fungerar på ungefär samma sätt, är att plantera träd i skelettjord, där jorden är uppblandad med grov makadam och skapar ett magasin för dagvatten.
Mikael Larsson Thymé har även varit inblandad som konsult i ett projekt som genomförs just nu i Humlegården i centrala Stockholm. Här anlägger man stora vattenmagasin för att förhindra att vattnet färdas ner mot Biblioteksgatan, som är belägen ett par hundra meter bort.
– På Biblioteksgatan finns flera fastighetsägare som har lobbat för det här, mycket på grund av att det inte är möjligt att anlägga stora magasin vid varje hus i stadsmiljö. Lösningarna i Humlegården är även ett bra exempel på hur åtgärder uppströms skapar stor kollektiv nytta nedströms, säger Mikael Larsson Thymé.
Om inte lösningarna samordnas, som magasinet vid Humlegården, så varnar Mikael Larsson Thymé för att det kan resultera i socioekonomiska konflikter där enbart de rikare har råd och möjlighet att anpassa sina byggnader. I värsta fall på bekostnad av ökade problem för kringliggande byggnader.
– Men det kan man självklart heller inte klandra dem för, de har inte mandat att göra åtgärder utanför sin fastighetsgräns. Här behöver det ske en förändring och samordning. Dessa positiva och samordnade lösningar existerar i vissa kommuner, men långt ifrån i alla, säger Mikael Larsson Thymé.
LÖSNINGARNA FINNS OFTA I NÄRHETEN
1. Gräv strategiska diken. Diken kan konstrueras så de både filterar ner vatten i jorden på ett säkert sätt, och leder vattnet till förberedda platser som en sänkt fotbollsplan eller anlagd damm.
2. Sänk fotbollsplanen. Vid översvämningar kan vatten ledas till sänkta fotbollsplaner där vatten både kan filtreras ner i marken och även samlas upp och fungera som en damm.
3. Plantera träd med skelettjord. Träd kan planteras med en blandning av biokol och makadamm i olika storlekar enligt en bestämd struktur som leder vattnet rätt.
Läs mer:
