När det stod klart att en totalrenovering av Eriksdalsbadet skulle kosta långt över en miljard kronor ringde en varningsklocka. Kostnaden blev så hög att Stockholms stad valde att pausa hela projektet och i stället starta ett tillfälligt underhållsprogram. Att en drygt tjugo år gammal byggnad står inför så omfattande åtgärder är inget undantag, utan ett symtom på hur vi bygger i dag. Det är dags att tänka längre än nästa projektcykel – och börja bygga för 2125.
Det som ser effektivt ut på pappret blir dyrare i längden
[ Annons ]
Kortsiktigheten kostar. Kommersiella lokaler byggs om i stor skala, ofta efter bara några år. Det driver upp kostnader, skapar onödigt avfall och ökar klimatpåverkan. När projekteringsfaser kortas för att spara tid blir byggnaderna sämre anpassade för framtida behov. Det som ser effektivt ut på pappret blir dyrare i längden.
Det finns skäl till att det ser ut så här. Affärsmodeller och finansiering premierar snabb avkastning. Byggnader skräddarsys för dagens hyresgäst eller en tillfällig marknadssituation. När förutsättningarna ändras krävs omfattande ombyggnader eller så står lokalerna tomma. Samtidigt vet vi att den största delen av en byggnads klimatpåverkan uppstår i själva byggskedet. Klimatkostnaderna för anpassningar ackumuleras dessutom över tid och kan till och med komma att överskrida stommens avtryck. Att då riva ut fungerande material efter kort tid är varken ekonomiskt eller klimatmässigt försvarbart.
Fastighetsägare måste sluta acceptera kortade projekteringsfaser och tillfälliga lösningar som blir kostnadsbomber inom några år. Arkitekter måste våga tänka längre än den första hyresgästen
Politiken måste därför ställa krav på anpassningsbarhet redan i planering och bygglov. I dag kopplas gröna lån främst till energiprestanda och miljöcertifieringar. Nästa steg bör vara att också värdera en byggnads livslängd och anpassningsförmåga – och låta villkoren för finansiering spegla det. Fastighetsägare måste sluta acceptera kortade projekteringsfaser och tillfälliga lösningar som blir kostnadsbomber inom några år. Arkitekter måste våga tänka längre än den första hyresgästen.
För att göra detta konkret behöver vi ett verktyg. Inför en certifiering för framtidssäkrade byggnader som mäter flexibilitet, robusthet och cirkularitet på samma sätt som vi i dag mäter energianvändning. Då kan kapital styras dit där värdet verkligen består över tid, och aktörer får incitament att bygga för flera livscykler.
Tid är den viktigaste faktorn. Om vi fortsätter att skynda på planeringen bränner vi både pengar och klimatutrymme. En robust fastighetssektor kräver beslut som håller längre än nästa projektcykel. Vi vet vad som krävs. Nu handlar det om att våga bygga för 2125, inte bara för den första hyresgästen.
//Alessandro Cardinale, Studio Stockholm Arkitektur
