Den svenska BID-modellen skapar nytta för flera aktörer, särskilt fastighetsägare och invånare. Det konstaterar Kerlos Marouki på Linköpings universitet. Men han stryker inte bara medhårs.
– Samtidigt är det ett tveeggat svärd: områden förbättras men det kan också driva upp hyror och bidra till gentrifiering. I dagsläget är BID:s ganska småskaliga, men de kan få större kraft om anslutning och avgifter blir obligatoriska. Problemet är att de i nuläget främst drivs av ekonomiska intressen, inte av medborgarnas behov, säger Kerlos Marouki.
[ Annons ]
Det sätter fingret på en målkonflikt kring ekonomisk och social hållbarhet
Ett resonemang som uppenbarligen föll juryn i smaken.
– Jag tyckte dels att hans val av ämne var väldigt intressant och angeläget. Det sätter fingret på en målkonflikt kring ekonomisk och social hållbarhet. Men det var framför allt oerhört väl genomfört. Hög akademisk nivå!
Det säger Fredrik Kopsch, chefsekonom Timbro och universitetslektor fastighetsvetenskap på Lunds universitet. Tillsammans med jurymedlemmarna Kristian Isberg, vd HSB, Tim Johanson, Partner på Venturi Fastigheter och Marie Strid, universitetslektor på Chalmers motiverar de Fastighetsägarnas uppsatsstipendium 2025 på 30 000 kronor:
2025 års stipendium för bästa uppsats tilldelas Kerlos Marouki. I sin uppsats visar han hur BID-modellen formas och används i en svensk kontext, och belyser både möjligheter och utmaningar när ekonomiska drivkrafter möter ambitioner om social inkludering. Med en stark teoretisk grund och praktiskt relevanta insikter bidrar arbetet med värdefull kunskap för såväl forskningen som fastighetsbranschens arbete med framtidens platsutveckling.
Uppsatsen lyfter särskilt samspelet mellan näringslivsdriven utveckling och kommunala ambitioner om social hållbarhet.
Drar de sams, eller skiljer det sig mycket i ambitionsnivå och målbild?
– Kommunens engagemang har sina brister, och fastighetsägarnas arbete med social hållbarhet och inkludering är ofta ganska ytligt. Som jag beskriver mer formellt i min studie har fastighetsägare, kommuner, civilsamhället och invånare ofta olika mål, förväntningar och nivåer av engagemang. Även när man lyckas samla engagemang blir de här skillnaderna ett hinder för samordning och kan bromsa gemensamma satsningar, säger Kerlos Marouki
Du menar att synen på inkludering ofta är rätt pragmatisk och ekonomiskt styrd, att det finns en risk att deltagande blir ytligt om invånare saknar reellt inflytande. Kan du utveckla?
– Invånare har ofta olika åsikter och intressen, medan kommunen arbetar mer styrt utifrån agendor och mål. För att invånarnas röster ska väga tyngre krävs något som samlar dem och gör deras deltagande mer representativt. En lösning kan vara att invånarna representeras av en grupp personer från området som både är engagerade och utbildade. De kan föra invånarnas talan i möten med andra aktörer och på så sätt minska kunskapsgapet mellan parterna. Det är egentligen inget nytt, utan mer en anpassning till den demokratiska modell vi redan har i Sverige.
Förhoppningen är att det här ska ge större lokalt ansvar, fler bottom up-initiativ, avlasta kommunen och skapa nya roller och arbetstillfällen
Det finns ett förslag om tvingande BID-anslutning. Går det att kommentera utifrån din studie?
– Det är ett ganska omvälvande förslag, eftersom det skulle skapa starka kopplingar mellan fastighetsägare både lokalt och nationellt, till nytta för både dem och invånarna. Om tre fastighetsägare vill ansluta blir alla fastighetsägare i området automatiskt medlemmar och avgiftsskyldiga. I ett annat alternativ kan kommunen starta en BID även om fastighetsägare inte vill. Förhoppningen är att det här ska ge större lokalt ansvar, fler bottom up-initiativ, avlasta kommunen och skapa nya roller och arbetstillfällen.
Vad är det viktigaste budskapet till de som i dag är engagerade i BID:s?
– BID:s är i grunden vinstdrivande, och social inkludering kommer ofta som en bieffekt. Därför är det viktigt att uppskatta när de faktiskt lyfter in de frågorna i sitt arbete. Grundtanken är att generera intäkter genom att förbättra områden, till exempel runt köpcentrum, och de sociala vinsterna blir mer indirekta. Mitt råd är att BID:s kan stärkas genom att utbilda sina medlemmar inom hållbarhet, både ekonomisk, social och miljömässig. Har man inte råd att anställa en hållbarhetsspecialist kan man utbilda befintliga aktörer i stället. Då blir hållbarhet en naturlig del av arbetet, både för privata och offentliga aktörer.
