I Fastighetstidningens urbana julkalender möter vi personer som brinner för staden – som en fortsättning på vår artikelserie om stadsutveckling. Anna Tascha Larsson, museichef på Kvinnohistoriska Stockholm, delar med sig av sina bästa julupplevelser – och tipsar bland annat om jultraditionen ”12 Pubs of Christmas”, som hon menar kräver en särskild strategi.
Jag är så tacksam för alla som arbetar med att ljussätta staden och skapa små fickor av värme åt oss som lever och rör sig där
[ Annons ]
Hur märks julen i staden där du är verksam?
– I mitten av november börjar de dyka upp runt Mariatorget, där jag både bor och jobbar – de första tända granarna som påminner mig om att mörkret faktiskt har en mening: vi får själva fylla det med ljus på alla tänkbara kreativa sätt. Jag är så tacksam för alla som arbetar med att ljussätta staden och skapa små fickor av värme åt oss som lever och rör sig där. Som museimänniska ser jag också hur julen kliver in i kulturarvet. Den åtta meter höga granen på Nordiska museet (öppet till och med på julafton!) och för den inspirationstörstiga stadsutvecklaren borde den ständigt överraskande pepparkakshusutställningen på ArkDes vara det perfekta besöket.
– Vill man ha riktig julstämning och en enormt underhållande historielektion rekommenderar jag Hallwylska museet i vinterskrud – deras dramatiserade visning Jul i palatset är ren magi för alla som vill kliva rakt in till sekelskiftets tjänstefolk, herrskap och helgförberedelser.
[ Annons ]
Vad är den absolut bästa urbana julupplevelsen om du får bestämma?
– Jag vill rekommendera, och samtidigt varna för denna tradition om man inte har en slug strategi i bakfickan. Förra året hade jag modet att följa med vänner på “12 Pubs of Christmas”, den brittisk-irländska traditionen där man besöker tolv(!) pubar på en kväll, gärna iklädd något som ser ut som en jultröja på steroider. Varje stopp har en ny absurd regel: drick med fel hand, prata överklassengelska, eller låtsas att mobilen är förbjuden teknik. Det är både en kollektiv julritual och ett sätt att upptäcka pubar, barer och platser man aldrig visste fanns. Mitt smartaste hack var att i smyg beställa alkoholfritt varje gång det blev min runda. Det hade inte uppskattats i stunden, men dagen efter när jag avslöjade det blev jag hyllad som kvällens hemliga hjälte.
Vi pratar mer om delat ansvar, återhämtning och att skapa egna traditioner, men kvinnors roll i julens känslomässiga och praktiska projektledning är fortfarande stark
Med tanke på ditt arbete måste vi ju självklart få in lite kvinnoperspektiv. Hur firade kvinnor jul historiskt i staden – och hur skiljer det sig mot i dag?
– Historiskt var julen för många kvinnor en stressig blandning av slit, stolthet och logistisk briljans, och ärligt talat är det mycket som känns igen än i dag. Det var kvinnors händer som gjorde hela högtiden möjlig: matlagning, slakt, brygd, bak, textilier, omsorg, ljusstöpning och dessutom det sociala kittet som höll grannskap och släkt samman. De bar både minnet av traditionerna och uppfann dem på nytt varje år.
– I dag är mycket mer demokratiserat – i teorin. Vi pratar mer om delat ansvar, återhämtning och att skapa egna traditioner, men kvinnors roll i julens känslomässiga och praktiska projektledning är fortfarande stark. De lägger i snitt fem timmar mer i veckan än andra på osynligt arbete, och under julen växlas tempot ofta upp snarare än ner. Just därför har vi på Kvinnohistoriska tagit fram ett gåvobrev till julens projektledare – en julklapp till alla som bär det där osynliga, med orden: ”Du kanske tror att ingen ser allt du gör. Men jag ser dig.”
Vad är ditt bästa julklappstips för vännen som gillar stadsutveckling?
– Ge bort ett presentkort på Kvinnohistoriskas stadsvandringar! Det är som att få en helt ny lins till staden – där kvarteren öppnar sig genom kvinnors erfarenheter av ideal, normer, arbete, organisering och motstånd. Vi rör oss från folkhem till klubbgolv, från barnmorskor till aktivister och hemmafruar, och visar hur staden faktiskt formats av dem som sällan lyfts i historieböckerna.
– I Sigtuna följer vi de 600 flickor och unga kvinnor som anlände från Bergen-Belsen 1945, och människorna som tog emot dem. I Norrtäljes äldre kvarter möter vi kvinnor som dömts – eller fördömts – för att ha brutit mot sin tids moral. I Vällingby vandrar vi genom Sveriges första ABC-stad och frågar oss: vems framtid var det egentligen som ritades? Och mitt i city utforskar vi spåren av Stockholms forna sexklubbar, porrbiografer och prostitutionsstråk, där 1970-talets sexuella kommers mötte högljudda protester. Det är en julklapp som både gör dig klokare och gör staden större och mer levande.
För dom som inte har så många att dela julen med så blir den typen av kollektiva platser för firande i staden allra viktigast
Vilken stad tycker du gör julen extra bra?
– Jag tycker egentligen att det är olika sätt att göra jul som är styrkan – och det vi kan lära oss är att våga vara ännu mer. Förra året tågluffade jag genom Europa över jul och nyår, något jag verkligen rekommenderar. Paris går all in med elegans och ljus – som om varje boulevard fått egen scenografi. Madrid och Valencia gör julen social: varma kvällar, gator fulla av människor som umgås snarare än stressar. Marseille däremot, med ett vardagsliv som fortsätter pulsera – en påminnelse om att jul inte måste bli ett stort event för att kännas. Och så Barcelona, som tar hem priset för mest charmigt udda tradition: Tió de Nadal, den glada julstubben med små ben och ett rödvitt mösshuvud som barnen matar hela december – för att sedan bokstavligen slå på den tills den ”bajsar” fram julklappar. Det är underbart konstigt och samtidigt helt perfekt och rimligt när man väl är där.
– Det jag tar med mig är att julen blir bäst när staden vågar vara sig själv – när traditionerna, stora som små och hur märkliga som helst, får ta plats och bjuda in människor att vara ute tillsammans. Jag var där som turist och fick uppleva gemenskap, men för dom som inte har så många att dela julen med så blir den typen av kollektiva platser för firande i staden allra viktigast.
Läs också vår tidigare intervju med Anna Tascha Larsson.
