Arkitektkåren har drabbats hårt med nedgången i bostadsbyggandet. Färre uppdrag, pressade priser och ökad arbetslöshet. Möjligen ser Jens Almström, affärsområdeschef Arkitektur på Nyréns, och en av branschföreträdarna i Fastighetstidningens intervjuserie om det bostadsbyggande som nu sakta tar fart, en viss ljusning i mörkret.
[ Annons ]
– Det börjar röra på sig hos våra kunder och vi känner av en optimism. Men det finns en försiktighet – när våra uppdragsgivare diskuterar om framtida projekt så är det inte de stora stadsplaneringsprojekten man talar om, säger Jens Almström.
Jag kan förstå att i de osäkra tider vi lever är det lockande med ett eget hus
Det han framför allt märker av är ett nytt intresse för småhusbebyggelse som rad- och kedjehus. Något som också är i linje med bostadsminister Andreas Carlsons visioner om att skapa fler egnahem, och gärna så kallade trädgårdsstäder som växte fram i början av 1900-talet. I Stockholm är Gamla Enskede kanske det tydligaste exemplet, i Göteborg, Landala Egnahem.
[ Annons ]
– Jag kan förstå att i de osäkra tider vi lever är det lockande med ett eget hus, egen trädgård och kontroll över sin nära situation. Det är en attraktiv boendeform, men i ett lite större perspektiv är det ett komplement att lösa bostadsbristen. Det blir dyrt och det sällan lämplig mark i storstäderna, men i mer perifera lägen är det möjligt, säger Jens Almström.
Med pandemin och arbete i hemmet fanns det tankar om att bostadsbyggare och arkitekter skulle göra om planlösningar för att bättre tillgodose det nya hybridarbetet. Men Jens Almström ser inte att så skett.
– Hemarbetet har kommit för att stanna, fast det påverkar inte hur vi ritar lägenheterna. Det är viktigare med fler sovrum än att kunna avsätta ett rum för arbete. Sedan kan man förstås peka ut en plats och säga att här står ett skrivbord bra – men inte att det är dedikerat rum som arbetsplats.
Det är svårt att få in fler rum på ännu mindre ytor än där vi är nu
Med allt högre byggkostnader har arkitekterna lagt ner stor möda på att försöka krympa ytorna både i och framför allt utanför lägenheterna där gemensamhetsutrymmen försvunnit. Rumsenheterna har blivit mindre så att det går att få till en trerummare på runt 65 kvadratmeter. Frågan är om det går att fortsätta den trenden och bygga än mer yteffektivt.
– Jag tror faktiskt att vi har nått vägs ände där. Det är svårt att få in fler rum på ännu mindre ytor än där vi är nu. Vi får se vad de nya byggreglerna innebär för bostäders kvalitet. Det finns en risk att den urholkas, säger Jens Almström.
Du låter nästan lite besvärad över att ha behövt rita kompakta lägenheter.
– Jo, jag tycker att det har gått lite för långt med hur många rum man vill få in på en liten yta helt enkelt. Det har nästan blivit den viktigaste parametern på något sätt – att det ska vara så många rum som det bara går, även om de rummen i sig bara rymmer en säng och ett bord vid sidan av ungefär.
Med tanke på att varken kostnaderna för mark eller byggmaterial minskar så är det fortfarande svårt att få ihop kalkylerna
Men större ytor innebär högre priser. Är det då inte risk att de trångbodda grupper som behöver ett större boende inte har råd?
– Så är det, och med tanke på att varken kostnaderna för mark eller byggmaterial minskat så är det fortfarande svårt att få ihop kalkylerna i många situationer. Och köpkraften hos hushållen är fortfarande inte så stor. Så visst det är tufft.
Vad är då alternativen? Jens Almström ser gärna fler kollektiva lösningar där man kan bo relativt kompakt i sin egen lägenhet, barnen kanske inte behöver egna rum, samtidigt som det finns gemensamma utrymmen.
– Man skulle kunna tänka sig att bara ha ett litet kök hemma som fungerar till att bre en macka och enklare matlagning. Och sedan ett väl tilltaget, gemensamt kök på bottenvåningen. Matlagningen blir då en social aktivitet som inte minst är viktigt för äldre.
Jag tror att nyckeln är att plocka upp något unik i området snarare än att likrikta
Han betonar vikten av att hitta sociala sammanhang i sitt boende.
– Vi lär oss mer och mer om hur farligt det är faktiskt är att leva ensam. Kan vi gestalta så att man hittar sätt att hantera ensamheten – skapa gemensamma utrymmen, skapa möjligheter att träffa grannar och uppehålla sig i det nära sammanmhanget – tror jag inte det behöver vara så kostsamt. Det kan vara så enkelt som en bänk utanför entrén i ett trevligt solläge där man hittar den lilla situationen där man faktiskt kan bli sittande en stund och hälsa på sina grannar när man kommer hem, säger Jens Almström.
Dyrt kommer nyproduktion alltid att vara, oavsett hur man vrider och vänder på rumsplaneringar och även materialval. Vad är det som ska få oss att låsa upp våra plånböcker och gå in i något nyproducerat?
– Jo, det är 10 000-kronorsfrågan. Jag tror ändå att en gestaltning som utgår från utrymmen och material och med detaljer som vi människor kan relatera till, att det är nyckeln. Och att skapa sammanhang med husen och platserna att utgå från platsen och plocka upp något unikt i området snarare än att försöka likrikta, säger Jens Almström.
Innebär det att fler hus i klassisk stil som tillexempel Göteborgs stad förordar? Jag kan förstå var denna önskan kommer ifrån. Det är viljan att hitta tillbaka till någonting som ligger närmare något grundläggande hos oss människor. Men att gå tillbaka till en klassisk eller klassicerande arkitektur är inte rätt väg att gå. Det är svårt och dyrt att bygga något är autentiskt. Jag tror mer på – det jag var inne på innan – de små sammanhangen och omhändertagandet, att skapa livskvalitet som bygger på samvaro, närhet till natur och service.
