Malmö toppar den icke hedervärda listan över vräkningar där barn berörs. Sedan staden ändrade reglerna för vilka som kan få långsiktigt stöd möter Stadsmissionen allt oftare barnfamiljer i sin verksamhet.
Antalet vräkningar i Malmö där barn berörs ökade från 20 förra året till 50 i år.
– Vi ser denna trend som mycket allvarlig, säger Sandra Grahn, socialchef på Skåne Stadsmission.
[ Annons ]
Hon konstaterar hur man i Stadsmissionens verksamheter allt oftare möter dessa familjer. Det har blivit värre efter att Malmö stad börjat kräva att barnfamiljer i hemlöshet måste söka ny boendeplacering varje vecka. Tidigare kunde familjerna erbjudas mer långsiktiga boendeplaceringar, och med stödinsatser själva ordna en långsiktig boendelösning. I början av 2019 ändrades socialförvaltningens praxis för vilka som ansågs vara kvalificerade för långsiktigt stöd för hemlöshet. Nu kan endast hemlösa med tung social problematik – missbruk eller psykisk ohälsa – få långsiktig hjälp med boende. Sandra Grahn menar att Malmö stad därför mörkar hur hemlösheten faktisk ser ut genom att bara prata om den sociala hemlösheten och duckar frågan om den strukturella hemlösheten.
– Vi har vid flera tillfällen tagit upp med kommunen att konsekvenserna av denna gränsdragning strider mot såväl socialtjänstlagens intentioner som barnkonventionen. En socialtjänst som ständigt jagar kostnadssänkningar i stället för att söka långsiktiga lösningar för de personer kommunen har det yttersta ansvaret för kommer att skapa problem för individer här och nu och för hela samhället på sikt, säger Sandra Grahn.
Hon menar att den nya gränsdragningen puttar familjer från enbart strukturella problem, som fattigdom, arbetslöshet och segregation, in i sociala problem som psykisk ohälsa, bristande skolgång och i värsta fall våld i hemmet.
– Barnperspektivet lyser med sin frånvaro. Och konsekvenserna drabbar individer på kort sikt, och hela samhället på längre sikt, när barn växer upp i den typen av utsatthet och otrygghet.
Sandra Grahn tycker att diskussionen ofta fastnar i om barn faktiskt ”hamnar på gatan” vid vräkning. Det går inte ett enbart likställa hemlöshet med det, menar hon.
– De familjer som vräks tvingas in i samma typ av hemlöshet som familjer som aldrig etablerat sig på bostadsmarknaden hamnar i, det vill säga kortsiktiga, tillfälliga och ofta undermåliga boendelösningar. En hemlöshetspolitik får aldrig nöja sig med annat än trygga och stabila boenden om ambitionen är att barn ska växa upp till trygga och stabila samhällsmedborgare.
De familjer som vräks tvingas in i samma typ av hemlöshet som familjer som aldrig etablerat sig på bostadsmarknaden hamnar i.
I sitt konkreta arbete försöker Stadsmissionen i sina olika verksamheter stötta dessa familjer och bidra med kunskap och ombudskap när det gäller barn och föräldrars rättigheter. Det handlar både om att erbjuda en trygg plats för gemenskap, praktiskt stöd som kläder och mat, samt juridisk och social rådgivning.
Tillsammans med Malmö Universitet, Rädda Barnen och AFRY har Skåne Stadsmission också deltagit i det Vinnova-finansierade projektet Barns Bostad Först som bygger på den beprövade modellen Bostad Först.
Sveriges Stadsmission har under många år krävt en aktiv social bostadspolitik för att motverka hemlöshet. I sin rapport Hemlös 2020 presenterade organisationen sitt förslag på en ny nationell strategi mot hemlöshet, något som Sverige inte haft sedan 2009.
– En socialt hållbar bostadspolitik handlar både om att planera bostäder för alla och om att försäkra sig om att det finns skyddsnät när en familjs omständigheter förändras. Alltså både vräkningsförebyggande och stöttande strukturer som ger förutsättningar att klara av att behålla ett boende. Det ska finnas möjlighet även för den som lever med låga inkomster och osäkra anställningar att hyra en bostad och om att stötta upp där man identifierar behov, oavsett om dessa anses vara ”strukturella” eller ”sociala”, säger Sandra Grahn.
Läs mer:
