Lagom förväntningar när Fastighetsägarna går med i EU:s bostadsallians

Ambitionerna är stora. När energi- och bostadskommissionären Dan Jørgensen tog initiativet till European Housing Alliance var syftet att skapa en gemensam plattform där medlemsstater, städer, regioner och intresseorganisationer kan utbyta kunskap och erfarenheter. Alliansen ska också bidra till genomförandet av EU-kommissionens plan för överkomligt boende, European Affordable Housing Plan. Av alla som anmält intresse antog EU-kommissionen drygt 650 organisationer, alltifrån medlemsstater, städer och regioner till universitet, hyresgäst-, ungdoms- och branschorganisationer. Bland branschorganisationerna återfinns Fastighetsägarna.

För Fastighetsägarna är deltagandet ett av flera sätt att ge svenska fastighetsföretags perspektiv på EU:s bostadspolitik innan den utformas. Men det är inte alltid lätt att göra sig förstådd. Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, konstaterar att det utifrån ofta är svårt att förstå den svenska modellen. Det som ses som självklart i andra länder passar i många fall illa med svenska regleringar och tradition.

[ Annons ]

Är det lättare att förklara det i ett forum med hundratals deltagare än i en direktkontakt med kommissionen?

– Haha, sannolikt inte. Det sagt ska man inte underskatta utmaningen i att förklara bruksvärdessystemet och hur det påverkar utrymmet för olika åtgärder för en ensam enhetschef på EU-kommissionen. Det är nästan i paritet med när jag via tolk försökte förklara upplåtelseformen bostadsrätt för en sydkoreansk bostadsdelegation på studieresa i Sverige.

Vid det första mötet i Bryssel i juni deltog mer än 120 personer på plats och 700 online. Med tanke på alliansens bredd blir frågan om utrymme central. Martin Lindvall ser en risk att innehållet blir ytligt och spretigt, och det var också hans intryck av alliansens första, lite prövande övning, som hölls på midsommarafton.

Finns det en risk att alliansen blir ett forum där många pratar men få frågor får genomslag?

– Den risken finns i alla forum som försöker täcka breda frågor från flera perspektiv, och med deltagare från flera länder.

För Fastighetsägarnas vidkommande ser Martin Lindvall dock inte möjligheterna att ”få sändningstid” som en stor utmaning. Att höras så ofta och så mycket som möjligt är inte syftet med organisationens medverkan.

– I sammanhang där det utbyts idéer, erfarenheter och policyönskemål får man ofta ut mest genom att lyssna noga och fånga upp sådant som är användbart. Samtidigt kommer det att finnas möjligheter att i de diskussioner som förs tillföra både ett svenskt perspektiv och företagsperspektivet. Att det senare också behövs är inte självklart för alla inblandade.

Martin Lindvall berättar att arbetet framåt kommer att bedrivas i ett antal ämnesspecifika subgrupper, just för att undvika spretigheten och kunna ge utrymme för fördjupning. Och att Fastighetsägarna väljer att bara delta i några av dessa.

Exakt hur arbetet i grupperna ska bedrivas återstår att se, säger Martin Lindvall, men deltagarna har möjlighet att påverka agendan inför olika möten. Man får nog konstatera att förväntningarna, på typiskt svenskt manér, är satta på lagom nivå.

– Man ska kanske inte knyta för stora förväntningar till alliansen som sådan, men jag tror att den tvärsektoriella sammansättningen är värdefull och det jag främst hoppas på är utbytet av erfarenheter.

Martin Lindvall menar att vi i Sverige har en rätt svag tradition av att söka inspiration från andra länders bostadsmarknader.

– Vi har hellre velat marknadsföra våra egna lösningar, men här skapas förhoppningsvis ett forum där lokala och innovativa projekt som tillfört värde inom olika områden lyfts fram. Bra saker tar vi med hem, och vi delar med oss av sådant vi tror kan vara värdefullt för andra.

Jag tror att den tvärsektoriella sammansättningen är värdefull.

I alliansen finns förstås också intressen som krockar med Fastighetsägarnas. Martin Lindvall utgår från att de flesta delar målet om välfungerande bostadsmarknader och en bostadsförsörjning som når alla, och att de flesta också förstår att det kräver en balans mellan olika intressen. Men inte alla.

– Vi vet att det finns några som gärna begränsar utrymmet för privata aktörer och investeringar, för vilka vi sannolikt kommer att uppfattas representera ”the dark side”. Den europeiska aktivism inom området som ibland återges i svensk media finns naturligtvis också representerad här på olika sätt.

En fråga där intressena kan komma att gå flera tuffa ronder är EU-kommissionens förslag Affordable Housing Act, som handlar om åtgärder på ansträngda bostadsmarknader. Förslaget består av en bindande förordning om marknadsingrepp, bland annat mot korttidsuthyrning och förvärv av bostadsfastigheter och mark, och en icke-bindande rekommendation om att öka bostadsutbudet. Fastighetsägarna har i sitt remissyttrande till regeringen föreslagit att Sverige ska säga nej till förordningen i dess nuvarande utformning, som organisationen bland annat anser innebära ett oproportionerligt ingrepp i egendomsrätten och inte vara självklart förenlig med subsidiaritetsprincipen.

Är alliansen rätt plats att driva den linjen, eller riskerar den frågan att dränkas bland andra?

– Att förordningen alls föreslås är resultatet av ett opinionsarbete underifrån, så det är väl inte otänkbart att själva frågan om reglering av förvärv och nyttjande av bostäder kan dyka upp även här. Då får vi och andra som värnar äganderätten tydliggöra varför den är en omistlig del i fungerande marknader.

Själva beredningen av förordningsförslaget hanteras däremot på en annan nivå, understryker Martin Lindvall.