Svenska byggnader står för 40 procent av vår gemensamma energianvändning i landet, där de största posterna är värme och kyla. Självklart måste fastighetssektorn ta sitt ansvar och minimera användningen av de gemensamma energiresurserna. Viljan finns men osäkerheten kring regelverken är stor, och incitamentet i att minska driftskostnader räcker inte för många för att prioritera investeringar i energi- eller klimatförbättrande system just nu i förhållande till andra prioriteringar för verksamheten eller fastigheten.
I flera år har vi nu väntat på det uppdaterade energiprestandadirektivet (EPBD) och, flera år efter tidigare aviserad tidplan, presenterade Boverket i augusti vad första steget i direktivet innebär för svenska fastigheter i den författningssamling som började gälla 1 oktober i år. Samtidigt meddelades att reglerna kommer att ändras ytterligare ett antal gånger under de närmaste åren.
Därtill har vi F-gasförordningen, som redan trätt i kraft, och som innebär en utfasning av syntetiska köldmedier med stora mängder PFAS i kylanläggningar till förmån för naturliga köldmedier istället. Utfasningen innebär att tillgången till syntetiska köldmedier begränsas kraftigt kommande åren, med ökade kostnader för att driva gamla anläggningar som följd. Det stora frågetecknet är hur mycket dyrare det blir på kort sikt och hur begränsningarna drabbar oss i Sverige.
Det är självklart bra med ökade krav för omställningen, de är viktiga ledstjärnor för att förstå vilka åtgärder som bör vidtas. Men efter mina år i branschen har jag insett att direktiv inte räcker. Osäkerheten kring vad som gäller och känslan av att det inte är något som påverkar en just nu ändå, gör att många fastighetsägare tvekar att göra investeringar för att energioptimera sitt bestånd.
Direktiven är svårtolkade och tidplanerna är vidare ofta ganska långsiktiga, vilket inte skapar någon ”sense of urgency” i branschen. Menar vi allvar med att sänka fastighetssektorns energikonsumtion, kan vi inte bara fortsätta att producera nya direktiv, det behövs också fler morötter.
[ Annons ]
Exakt hur ett sådant positivt incitament borde se ut är upp till expertisen att utforma, men ett förslag kan vara att inrätta en fond med premier för de som går först och ställer om hela sin värme- och kylproduktion till lösningar som optimerar användningen, där restprodukter i form av värme eller kyla återvinns i ett energioptimerande system. Ekonomiska incitament som en skjuts framåt har vi tidigare sett öka omställningstakten. Ett exempel är hur elbilspremierna när de infördes gav en skjuts till omställningen på den marknaden.
Till skillnad från många andra områden där omställning krävs finns redan tekniken och utrustningen tillgängliga för att optimera de flesta fastigheters uppvärmnings- och kylsystem. Bankerna är med på tåget och ger redan bättre lånevillkor för fastigheter som investerar i en bättre energiprestanda. Och med lite fler positiva incitament kunde utvecklingen gå mycket snabbare framåt. Ska vi både få en effektiv energiförsörjning i Sverige och nå klimatmålen, behövs incitament för de områden som kan göra mest skillnad för att nå målen. Fastighetsbranschen är ett bra exempel på detta. Vad vinner vi på att vänta, undrar jag?
Åsa Wikensten, vd Indoor Energy
