Här avgör klimatet – men måttet fångar inte allt

Priset är redan satt – 23 500 kronor per kvadratmeter ljus BTA för bostäder. Det som avgör vem som får bygga i det bästa läget är i stället hur låg klimatpåverkan aktören kan lova. I ett aktuellt jämförelseförfarande, där Stockholms stad markanvisar två byggrätter på del av fastigheterna Valsverket 7, 8, 9 och 10 i Ulvsunda industriområde invid Bällstaviken, tävlar aktörerna inte med ekonomiska muskler utan om att banta sin klimatpåverkan.

Klimatpåverkan står för hälften av poängen, projektidén för 30 procent och bolagets kompetens och referensprojekt för 20. Den ansökan som redovisar lägst utsläpp, uttryckt i kilo koldioxidekvivalenter per kvadratmeter, vinner klimatdelen rakt av. Den som når högst poäng får välja vilken av kvarterets två byggrätter man vill ha, tvåan erbjuds den andra.

[ Annons ]

Greppet är ett medvetet försök att driva utveckling. Stadens ambition är att premiera de projekt som har lägst klimatpåverkan redan i markanvisningsskedet, och på så vis skapa rätt incitament för hela värdekedjan och se vad branschen kan leverera.

Men är det här ett engångsgrepp för Bällsta Hamn, eller början på något som byggbranschen kommer att möta på fler håll? Fastighetstidningen frågade Joacim Nylander, projektledare på exploateringskontoret, om modellen med klimatpåverkan som utslagsgivande kriterium är tänkt att återkomma i fler markanvisningar, och om aktörerna i så fall kan räkna med samma upplägg på andra platser eller om det kommer att variera från fall till fall.

– Vi testar detta i Bällsta Hamn och ska utvärdera för att lära oss hur vi effektivast kan nå Stockholms stads ambitiösa miljö- och klimatmål genom detta verktyg. Exploateringskontoret har i uppdrag genom nämnden att det ska göras fler markanvisningar till byggprojekt med låg klimatpåverkan i syfte att medverka till teknikutveckling och innovation inom byggsektorn, säger Joacim Nylander.

[ Annons ]

Det är inte det enda sättet som miljövärden hanteras på.

Men frågan är vad modellen faktiskt mäter, och vad den inte gör.

Den första handlar om måttets räckvidd. Klimatpåverkan beräknas för själva byggskedet, alltså utsläppen från att tillverka materialen och uppföra husen, enligt en anvisning framtagen av Klimatarena Stockholm, Stockholms stad och HS30. Det fångar mycket, men inte allt som ryms i ordet miljö. Hur ska då andra värden, som biologisk mångfald, vägas in?

– Klimatpåverkan i byggskedet är ett viktigt utvärderingsmått, men det är inte det enda sättet som miljövärden hanteras på, konstaterar Joacim Nylander.

Han pekar på projektets hållbarhetsprogram, kopplat till stadens miljöprogram, klimathandlingsplan och översiktsplan, och på grönytefaktorn, som ställer krav på hur ekosystemtjänster ska hanteras på kvartersmarken. Klimattalet och de övriga hållbarhetsaspekterna fyller olika funktioner som kompletterar varandra, är resonemanget. Mångfalden står alltså utom tävlan och hanteras i stället av kraven runt omkring den.

En annan aspekt är hur ett lågt klimattal kan gynna vissa materialval, till exempel mer trä, vars avtryck delvis uppstår någon annanstans, i skogslandskapet. Finns det en risk att en optimering mot koldioxidsiffran flyttar belastning till värden som kalkylen inte mäter? Här duckar inte Joacim Nylander komplexiteten.

Att optimera mot ett enskilt tal kan i teorin gynna materialval vars påverkan på exempelvis biologisk mångfald inte syns i klimatsiffran. Utmaningen, förklarar Joacim Nylander, är att verktygen för att kvantifiera sådan påverkan ännu är begränsade. Miljövarudeklarationer, EPD:er, kan på sikt fånga fler dimensioner än klimat, men där är kunskapsläget fortfarande tunt och jämförbara mått saknas. Därför hanteras andra hållbarhetsaspekter i dag kvalitativt, inom kriteriet beskrivning av projektidé, där aktörerna kan lyfta fram materialval och mångfald, om än utan samma tyngd och precision som klimattalet.

Rangordningen görs på den redovisade siffran, medan själva beräkningen inte granskas i tävlingsskedet. Hur säkras då att anbuden är jämförbara när de kan vila på olika antaganden? Joacim Nylander lutar sig mot metodiken.

– Det är den gemensamma grunden, samma definitioner och systemgränser för alla anbudsgivare, som säkerställer jämförbarheten, säger han.

Anvisningarna är väletablerade och används redan i branschen, framhåller han. Först i arbetet med det vinnande förslaget granskar staden beräkningarna bakom talet. Håller inte antagandena hanteras det då, och avtrycket bekräftas sedan på nytt genom en preliminär beräkning inför bygglov och en slutlig verifiering vid slutbesked.

Tidsaspekten är en uppenbar utmaning. Tillträden i projektet beräknas preliminärt ske mellan 2033 och 2036. Vinner gör man alltså på ett löfte om en byggnad som står klar långt fram, och det ska verifieras mot ett regelverk som ännu inte är på plats, i form av Boverkets kommande gränsvärden. Hur säkras att prestandan följer med hela vägen?

– Det är den klimatsiffra som anbudsgivaren anger som gäller, både vid bygglov och vid slutbesked, säger Joacim Nylander.

Kontrollen regleras i stadens eget avtal med byggaktören, överenskommelsen om exploatering. Där sätts en lägsta nivå för klimatprestanda med dagens anvisningar som grund, och med omräkningsnycklar som gör att talet kan följas från markanvisningen 2026 fram till färdigt hus. Att medvetet förankra avtalet i just de anvisningarna ger, enligt Joacim Nylander, en fast och jämförbar måttstock oavsett vad som händer på lagstiftningssidan. Det kommande regelverket, sannolikt via plan- och bygglagen, blir en separat myndighetskontroll i bygglovet, fristående från exploateringskontorets egen avtalsuppföljning.

Överskrids det avtalade talet finns en sanktion inbyggd. Enligt utkastet till markanvisningsavtal ska byggaktören betala vite, beräknat utifrån kostnaden för att permanent ta bort den mängd koldioxid som överskridandet motsvarar. Exakt nivå fastställs i det senare exploateringsavtalet. Fram till dess, betonar Joacim Nylander, förs en löpande dialog med aktören genom hela projektet, så att avvikelser fångas upp innan de blir problem.

Det är, med Joacim Nylanders egna svar, ett upplägg där verktygen för att mäta mer ännu inte finns och där metoden är tänkt att utvecklas längs vägen. Staden vet att ett enda klimattal inte fångar hela miljöbilden och att mångfalden får bäras av krav vid sidan av tävlingen. Men i stället för att vänta på det perfekta måttet prövar man det som går att mäta i dag, med ambitionen att både pressa utsläppen och skärpa metoden efter hand.