För en månad sedan var Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch ute och cyklade. Bokstavligen menade vissa, bildligt andra. Iklädd jacka från Foodora ville han visa hur gig-ekonomin bidrog med viktiga jobb. Kritikerna menade att den korta praktikperioden inte ens var i närheten av att ge en rättvisande bild av arbetsförhållandena.
Nu har han återvänt till bostadspolitiken – innan Timbro var han forskare och universitetslektor i fastighetsvetenskap vid Lunds universitet. Denna gång har han lyckats provocera både åt höger som vänster. Bara för att plocka ett exempel i flödet: Edward Blom, uttalat konservativ, twittrade: ”Jag brukade skämtsamt säga att jag hellre skulle vilja rösta på Timbro än på något av de politiska partierna. Men med Fredrik Kopschs utspel om att bygga högt intill Stockholms kyrkor så hävdar jag med bestämdhet motsatsen.”
Vad är Fredrik Kopsch egentligen ute efter? Jag ringde upp:
Hörru, det var okej när du var en timid lektor i Lund. Men att komma hit till Stockholm för att riva kyrkor. Vad är det för jidder?
”För det första så handlade mitt twitter-inlägg inte om att jag personligen ska riva några kyrkor. Det feltolkades, vad jag menar är att det är konstigt att när man blickar ut över Stockholms City så är det enbart kyrktornen som sticker ut ovanför allt annat.”
Vad jag menar är att det är konstigt att när man blickar ut över Stockholms City så är det enbart kyrktornen som sticker ut ovanför allt annat.
Det menar Fredrik Kopsch beror på en mängd olika begränsningar som håller nere nästan all annan bebyggelse.
”Även om kyrkor säljs för att användas för helt andra ändamål så får man inte bygga något annat på platsen. Men framför allt handlar det om att allt annat runtomkring inte får sticka upp. Om man tillät det skulle vi får betydligt fler bostäder, arbetsplatser och Stockholm skulle bli en bättre plats att leva i.” (Rekommenderar här Fastighetstidningens reportage om Svenska kyrkans fastighetsbestånd från 2017.)
I Fredrik Kopschs värld trumfar äganderätt och marknad stela byggregler. Som exempel tar han Mumbais bomullsindustri som drabbades av kraftig nedgång på grund av konkurrens från ännu billigare länder. Men stadens politiker hade detaljplanelagt marken för bomullsfabriker. Hans poäng är att om man trotsar marknadens villkor blir resultatet kostsam och ödelagd mark mitt i staden.
”I Stockholm har vi mängder av kyrkor. Men det har skett stora förändringar, när de byggdes hade de många besök, nu står de ofta tomma. Det räcker väl att behålla några stycken?”
Han säger att folk är ”så marinerade i planeringstänkande i det här landet” att de tolkar det som ett budskap att staten ska gå in och tvinga fram rivningar av kyrkor.
”Jag tror nog att Svenska kyrkan vill behålla de där kyrkorummen. Det är väl deras affärsmodell. Då ska de göra det.”
Men kan marknad verkligen trumfa ett gemensamt kulturarv? Även om jag ofta störs av ett motstånd per default mot minsta lilla förändring av Stockholms skyline så har jag vissa invändningar mot Fredrik Kopschs kulturradikalism, eller snarare okuvliga tro på marknadsliberalism.
”Ja, varför inte? Flytta byggnaderna till Skansen då.”
Men okej, vi säger att vi köper marknadsargumenten. Men är han ändå inte ute och cyklar igen. Det kulle ju haverera. Ingen skulle ju vilja bygga under premissen att grannen helt plötsligt kan bestämma sig för att uppföra ett 21 våningar högre hus.
”Det tror jag inte. Det sker inte så plötsliga förändringar i stadsbyggandet att någon helt plötsligt bestämmer sig för att bygga så mycket högre.”
Vi lämnar kyrkorna åt sitt öde. Fredrik Kopsch lyckades också provocera när han nyligen i en rapport föreslog Östermalm som en frizon för marknadshyra. Det samtidigt som allt fler i branschen, så även jag, menar att sociala bostadsreformer behövs innan man kan börja sjunga marknadens lov.
”Men jag har ju länge varit ganska ensam om att förespråka social housing. Där ser jag det som en lågt hängande frukt att använda de kommunala bostadsbolagen i stället att de ska agera som privata aktörer. Det är lika absurt som när staten var rädda för att McDonalds skulle få ett hamburgermonopol och startade Clock.”
Om det kommunala beståndet fungerade som ett komplement till marknaden menar Fredrik Kopsch att resten av hyressättningen kunde släppas fri.
”Vi föreslog Östermalm som en bra start. Ett viktigt skäl är att de som bor i hyreslägenheter där har en mycket hög inkomst. Det finns inga starkt vägande skäl att de genom lagstiftning ska få hjälp att hålla nere hyran.”
Men, menar jag, det är ännu ett exempel som inte funkar i praktiken. Okej att det inte drabbar någon fattig på ett redan segregerat Östermalm. Men gemene man kommer att ha svårt att acceptera subventionerad social housing när man själv drabbas av marknadshyra.
”Det tror jag inte. Det är i områden som Östermalm vi skulle få de stora hyreshöjningarna. På många andra håll skulle det inte innebära några drastiskt större skillnader mot nu.”
Hoppas du att dessa utspel ska provocera fram debatt?
”Ja, det är ju under all kritik att bostadsminister Andreas Carlson är helt osynlig. Det enda var väl ett kort framträdande i Agenda om att bygga bort bostadsbristen. Men vem ska göra det. Jag har sett honom i hjälm och varselväst, men det är knappast han som ska ut och bygga några bostäder. Så jag hoppas att få i gång en nödvändig diskussion.”
Du lyckas onekligen provocera. Tror du inte att det bara stänger dörren helt för trots allt kanske möjliga liberaliseringar på hyresmarknaden.
”Nej, och syftet är nog inte att provocera. Jag ser inte riktigt vad som är så provocerande. Jag har ju inte varit ute och knackat ner kyrktorn.”
Erik Hörnkvist, redaktionschef


