Händer nu! Inte så mycket rent konkret. Utredaren Kazimir Åberg har fram till den sista maj nästa år på sig. Men den debatt som startade när utredningsdirektiven för fri hyressättning i nyproduktion presenterades lär fortsätta ett bra tag. Illustration: Dennis Eriksson
Publicerat 26 maj, 2020

Utredning som skakar om

Nu är den igång, utredningen om fri hyressättning i nyproduktion. Så gott som hela det politiska Sverige har haft åsikter. Här analyserar Andreas Ericson varför utredningen får partier och lob-byister att skälva.

Det hade gått rykten ett tag. Men beskedet dröjde till sent på fredagseftermiddagen den 24 april. Då i form av en debattartikel på Dagens Nyheter: ”Regeringen ska utreda fri hyressättning i nyproduktion”. Undertecknarna kom från både regeringen och de två samarbetspartierna Liberalerna och Centerpartiet.

[ Annons ]

[ Annons ]

Utspelet var alltså inte oväntat. I Januari-överenskommelsen heter punkt 44 Reformera hyresmodellen och var ett av de beskaste pillren att svälja för regeringen. För när borgerliga politiker säger reformeras menar de liberaliseras.

Egentligen skulle ny lagstiftning vara på plats redan i juli nästa år. Det kommer inte hinnas med nu, men i god tid före valet 2022 ska saken vara klar, i alla fall om det går som Centerpartiet och Liberalerna tänker sig.

Reaktionerna efter utspelet lät inte vänta på sig.

”Fullständigt tondövt och verklighetsfrämmande förslag”, kommenterade Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt på twitter och förklarade att regeringen riskerar nyval.

Frågan är hur mycket trovärdighet det finns bakom ett sådant hot. Vänsterpartiet kan dels inte fälla regeringen ensam, dels ska hotet inte gå i verkställelse förrän på vårkanten 2022. Och då är ett ordinarie val bara är månader bort. Men Vänsterpartiets ilska är förstås logisk, ska partiet behålla sin politiska trovärdighet kan de inte tigande åse större inslag av marknadsmässighet på ett så viktigt område som hyressektorn.

Men förslaget skär djupare än så genom det politiska Sverige. Det skvallrar den udda releasetiden om. Pandemi eller inte – fredagseftermiddagar i april är det klassiska tillfället man lanserar nyheter man vill ha så lite bråk om som möjligt. När ena halvan av det offentliga Sverige precis öppnat första fredags-ölen och den andra är halvvägs på väg till landet finns få kvar som kan kommentera, göra uppföljningar och ställa svåra frågor. Allt det där kommer givetvis senare, allra senast måndag förmiddag, men det spelar mindre roll. Den första stormen rider man ut. Metoden är beprövad sedan länge.

Illustration: Dennis Eriksson

Även Hyresgästföreningen mottog beskedet om utredningen med mulna reaktioner. Regeringen sviker löd budskapet på föreningens hemsida. Man talar redan om hyreschock. Många kommentatorer har nämligen velat översätta fri hyressättning till marknadshyror. Men några sådana nämner varken artikeln eller Januariöverenskommelsen. De handlar strikt om nyproduktion.

Där hyresnivån idag sätts enligt en presumtionsmodell som ska garantera att både byggkostnader och avkastningskrav täcks, det vill säga en sorts marknadsmässighet i sig – ska hyresnivån istället sättas enligt en tariff. Det kanske inte behöver betyda så stora förändringar i hyresnivån. Man kan påminna om vad exempelvis Rolf Buch, vd för tyska Vonovia, Sveriges största fastighetsägare av bostäder, sa i en intervju i Fastighetstidningen nyligen.

– Vår grundläggande inställning är att bara investera på reglerade marknader […] Marknadshyror kan ju vara bra kortsiktigt, men i det långa loppet blir du av med hyresgästerna. Det är för
riskabelt att hyra om hyresvärden då och då dyker upp och vill ha 30 procent mer i hyra. Tillhör du medelklassen väljer du istället att köpa din bostad, sa Buch och talade om den svenska modellen som en trygghet för fastighetsägande.

Så även om det nya förslaget inte kommer innebära några tvära kast i hyresnivåerna kan det föra med sig stora förändringar ändå. Den tidigare varianten med hyresförhandling kommer bara finnas kvar som frivilligt alternativ om fastighetsägaren själv vill ha det så. Annars gäller ett tariffsystem utanför förhandlingen.

Effekten kan bli stor på annat håll. Enligt Hyresgästföreningens årsredovisning får man in drygt 200 miljoner kronor varje år på hyressättningsavgifter för alla hyror man är med och förhandlar. Det är tolv kronor per lägenhet och månad, som alltså hyresgästen indirekt betalar till Hyresgästföreningen, oavsett om de är medlemmar eller ej. Ju vanligare ett alternativ som tariffsystemet blir, desto mer krymper den inkomsten. På sikt är det en stor förändring för Hyresgästföreningen som byggt upp en omfattande organisation utifrån dessa intäkter. Givetvis kommer en förändring som bara omfattar nyproduktion ta decennier för att få större genomslag, men det gäller att stämma i bäcken. Maktförskjutningen har börjat.

Sedan 1980-talet har svensk politik gått i marknadsliberal riktning – med undantag för arbets- och bostadsmarknaden.

Det är den ena sidan av saken, maktkampen mellan parterna på hyresmarknaden. Till det kommer en annan minst lika viktig maktkamp. För ska historien berättas från början måste man gå till den svenska storpolitiken. När Centern och Liberalerna förra vintern beslutade sig för att efter många om och men stödja en fortsatt socialdemokratisk regering var det inget lätt beslut. De ledande företrädarna för de båda partierna var medvetna om att när de bröt upp Alliansen utsatte de både sig själva och borgerligheten för en enorm risk. Därför krävde de betalt. Rejält. Och då kommer vi in på bostadsmarknaden.

Sedan 1980-talet har svensk politik gått i marknadsliberal riktning. Det har förändrat landet i grunden. En besökare från Fälldins eller Palmes Sverige skulle knappt känna igen sig i friskolornas, bostadsrätternas och de privata nätläkarnas 2020-tal. Men några områden nådde aldrig dessa marknadsvindar. Främst arbets- och bostadsmarknaden. Inte ens när Fredrik Reinfeldt 2006 bildade den första majoritetsregeringen på en generation vågade han gå sina mer ideologiskt inriktade partikamrater till mötes. Ute i världen må alla regler och regleringar ha rivits, men den svenska modellen för arbets- och bostadsmarknad stod fast. Därför har just dessa områden framstått som närmast en helig graal för borgerlighetens alla tankesmedjor, ledarsidor och ungdomsförbund. De sista resterna av det förhatliga DDR-Sverige. Lite solkiga och förfallna förvisso, men med fundament som ingen verkade kunna rubba.

Tillbaka till januari 2019. Centerpartiet och Liberalernas förhandlare kräver betalt. De kräver sin tribut i blod. Och det blodet utgörs förstås av en förändring (eller reformering eller översyn – orden spelar mindre roll här, de är alla lika ljuva för marknadsliberaler som de är fruktade av social-demokrater) av arbets- och bostadsmarknaden. Och Stefan Löfven sa ja. För det finns nämligen en sak som sitter närmare socialdemokratins hjärta än till och med den svenska modellen för bostads- och arbetsmarknad. Makten.

Så ska nog resten av den här historien främst förstås. Maktkampen mellan partierna må än så länge befinna sig på utredningsstadiet. Men förr eller senare kommer politikerna att behöva syna varandra. Då ligger den svenska hyresmodellen i potten.

[Fler artiklar i temat]

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]