Stig Svedberg. Vad: Ägare, Tvättbjörnen Fastigheter. Ålder: 59 år Bor: Sundsvall/Stockholm. Familj: Fru, ett utflyttat barn och två hemmaboende. Fastighetsvärde: 1,2 miljarder. Foto: Kristofer Lönnå
Publicerat 8 oktober, 2021

Stig Svedberg ställer om

Han köpte sin första fastighet vid 22 års ålder. Blev rikskändis när han badade i 17 miljoner i tv. Han älskar att göra affärer med storpojkarna i Stockholm. Sundsvalls fastighetskung Stig Svedberg går sina egna vägar.

Det är tidskrävande att boka en intervju med Stig Svedberg. Han är förvisso inte svår att få tag på och svarar i telefonen trots att han sitter i möte. Men kalendern är fullbokad. Efter tre veckor lyckas Fastighetstidningen till slut boka in en intervju på bolaget Tvättbjörnens kontor i Sundsvall. Stig Svedberg har lyckats avvara ett par timmar i sin hektiska tillvaro, innan han reser till Stockholm för ytterligare en fastighetsaffär.

[ Annons ]

– Jag köper två fastigheter av bilhandlaren Berners i Sundsvall och Härnösand, säger Stig Svedberg när han tar plats vid bordet i mötesrummet, vars panoramafönster ger utsikt över Sundsvalls hamn och den nybyggda bron över sundet.

Stig Svedberg har gjort flera stora affärer de senaste åren. Han sålde nästan hela sitt bestånd till Amasten, mot aktier och ett ägande i bolaget. Bolaget köptes sedan av SBB och Stig Svedberg gjorde en rejäl vinst.

– När jag köpte en stor aktiepost i Amasten ville jag visa att det var ett bra företag. Och det ledde till en kursökning. Sen sålde jag för 170 miljoner och för de pengarna köpte jag SBB-aktier. Det är sånt jag tycker är kul, att göra affärer och förhandla. Ungefär som med thailändarna. Om de begär 500 baht för ett par Foppatofflor och jag betalar det så blir de besvikna. De vill ju att jag ska stå där och tjafsa tills jag får dem för 100 baht, säger han.

När Stig Svedberg tog en kaffe på en uteservering i centrala Sundsvall såg han två kvinnor fotografera ett hus och säga ”Titta vilket fint hus.” Stig Svedberg tittade på huset och tänkte ”Tänk att jag äger det där huset.” Foto: Kristofer Lönnå

Det händer mycket kring Stig Svedberg, vilket en googling visar. ”Gif Sundsvall nobbar Stig Svedberg”, ”Stig Svedberg säljer hela beståndet”, ”Stig Svedberg satsar på Kina”, ”Stig Svedberg vill köpa arenan av Timrå IK”.

Rubriken för den här artikeln får bli ”Stig Svedberg ställer om”. Sundsvalls fastighetskung ska nämligen precis sälja sin sista bostadsfastighet, för att satsa på kommersiella lokaler.

– Det är en lite rolig omställning jag gör. Storpojkarna nere i Stockholm – jag brukar kalla dem det – är nyfikna på hur det funkar häruppe. Vi handlar bostadshus med 2–3 procent i avkastning, och jag tror att vi kommer få vakanser på lägenheter snart. Jag sa redan för fem år sen att det byggs för mycket i Sundsvall, säger Stig Svedberg och fortsätter:

– Då säger de: ”ja men det byggdes ju några stora hus uppe i Haga och det blev fullt direkt”. Det stämmer, men då står lägenheter tomma någon annanstans eftersom vi inte har någon inflyttning. För att klara de 2–3 procenten i avkastning krävs att man har allt uthyrt. Jag tror att jag är inne på rätt spår, med bra hyresgäster i kommersiella fastigheter.

Jag kände på mig att det skulle bli en krasch, för logiken har oftast rätt. Och de agerade inte logiskt.

Stig Svedberg är van vid att arbeta proaktivt. Redan på 1980-talet utmanade och ifrågasatte han de etablerade fastighetsägarna i Sundsvall.

– De rev ut två år gamla kök bara för att få rotavdrag. Jag var bara 24–25 år gammal och sa till dem att det var idiotiskt, men att jag kunde köpa köken som de rev ut. Så det gjorde jag.

Konkurrenterna tyckte så klart att de hade rätt och Stig Svedberg fel; de fick ju sina räntebidrag.

– Jag hade billigare lägenheter, men tjänade mer på dem eftersom jag slapp rotningar. Deras lägenheter fick väldigt hög hyra, och ännu värre blev det när det infördes moms på alla taxebundna kostnader i början av 1990-talet och bank- och finanskrisen kom. Jag kände på mig att det skulle bli en krasch, för logiken har oftast rätt. Och de agerade inte logiskt.

Stig Svedberg menar att dagens filosofi påminner om den på 1980-talet, och tar ett exempel.

– Om man har en fastighet med 50 lägenheter och en blir ledig. Då renoverar man den för 400 000 för att få upp hyran, utan att göra något åt de andra 49 lägenheterna, eller tvättstugan eller lekparken utanför. Jag får inte ihop den ekvationen.

Hans lösning är att lägga en sexprocentig moms på hyran utan att hyresgästen får en hyreshöjning. Snarare ska det resultera i en sänkning.

Vi fastighetsägare kan göra mycket mer för hyresgästerna om vi lyfter momsen.

– Villaägare och brf-innehavare blir gynnade av rotavdrag, men hyresgästen får ingenting. Vi fastighetsägare kan göra mycket mer för hyresgästen om vi lyfter momsen, vilket vi skulle kunna göra om vi fick debitera moms på bostadshyra, precis som vi kan göra med lokaler. Jag presenterade en stor uträkning på det för Hyresgästföreningen i början av 2000-talet. De höll på att smälla till mig. Men i dag håller de med mig.

Stig Svedberg har väldigt bestämda åsikter om i stort sett allt, och energinivån och engagemanget är lika stort som när karriären en gång inleddes.

Han startade sitt första företag, tvätt av heltäckningsmattor, när han var 18 år gammal, som senare blev ett golvföretag. Inte långt senare köpte han upp sin största konkurrent, Tvättbjörnen – ett företagsnamn som lever kvar än i dag.

Men det var uppdraget som vicevärd i en brf som väckte intresset för fastigheter. Stig Svedberg fick ansvar för huvudnycklar och även en del av ekonomin, endast 20 år gammal.

– Det är den enda sak jag är stolt över, förutom mina barn. Snittåldern i en styrelse i en brf ligger ju på 70 år, att de förlitade sig på en pojk på 20 år är otroligt egentligen. Jag var väldigt driftig och jag såg hur pengar gick in och ut. Det var väldigt intressant och ledde till att jag köpte mitt första hyreshus, säger han.

Stig Svedberg funkar så. För honom är det inget märkvärdigt med att en 18-åring startar företag eller att 22-åring köper ett hyreshus för en halv miljon. Det är ju så hans berättelse ser ut.

– Jag började jobba på min lokala Ica-affär efter skolan när jag var 15 år gammal. Jag sparade alla pengar, så jag hade en slant. Sen kammade jag mig, gick till banken och fick låna. Jag har alltid varit bra på att prata, men jag har aldrig varit en snackare. Jag träffar många såna människor i affärsvärlden. Mycket snack men ingen verkstad. Jag har alltid varit bägge delar, både snack och verkstad.

En av de kommersiella lokaler Stig Svedberg köpt är en K-Rauta-fastighet i Birsta utanför Stockholm. Tvättbjörnens egen byggverksamhet utvecklade lokalerna till en padelhall. Stig Svedberg själv spelar en hel del padel, en sport han kom i kontakt med i Spanien. Foto: Kristofer Lönnå

Stig Svedberg har varit sitt Sundsvall trogen under alla år. Han älskar sin stad och trots att han numera delvis bor i Stockholm är Sundsvall hemma.

– Jag hade kunnat vara med storpojkarna på Stureplan i Stockholm, men då hade jag bara varit en norrlänning med en fattig bakgrund. Många av dem har höga poster inom olika bolag, men de äger inte stolen de sitter på. Jag äger ju den här, säger Stig Svedberg och pekar på stolen han sitter på, som han påpekar inte är köpt utan kommer från en konkurs eller liknande.

Stig Svedberg är nämligen ekonomisk, något han delvis fick lära sig av de lokala fastighetsägarna han stötte på i början av sin karriär.

– De skulle ha guldkranar på sitt kontor på det glada 80-talet. Men det gick ju som det gick, alla rasade.

Hans ekonomiska tankesätt går även igen i den händelse han är mest känd för, när han badade i 17 miljoner i tv-programmet Svenska miljonärer. Det är för övrigt den första bilden som dyker upp när man googlar ”fastighetskung”.

– Jag tycker om att spela ut, och det fick jag verkligen göra där. Det var så klart kopierade pengar och jag var väldigt noga med att välja papper. Vanligt kopieringspapper sjunker direkt, och behandlat papper var för dyrt. Jag valde ett papper som var billigt men ändå inte sjönk. Jag brukar säga att anledningen till att mitt företag finns kvar och att mina anställda får sin lön är tack vare min mamma. Det är hon som har gjort mig ekonomisk.  

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]