Årets Way Out West var inte lika regnpiskat som Roskildefestivalen, men polisens väskförbud gjorde det inte lätt att få med regnkläder i en av Sveriges regnigaste städer. Fast visst kan man njuta av regnet, det räcker med att bege sig några stenkast bort till Göteborgs okända Seminarieparken som i fjol begåvades med en regnpaviljong.
– Varför lägger vi så mycket pengar på utformning och gestaltning i olika offentliga projekt, och så lite på att hantera regn?
Det undrar Jens Thoms Ivarsson som under sex år varit kreativ ledare för Rain Gothenburg och nu till hösten börjar sitt nya jobb som Designstrateg för konst och kultur i Göteborgs stad.
[ Annons ]
Regnpaviljongen, som skapats av GAJD arkitekter i samarbete med parkprojektörerna på Landskapsgruppen AB, ger regnskydd samtidigt som ljuslyktorna börjar skimra fyllda med vatten. I stället för ett stumt fixt och färdigt tak blir regnet medskapare i en arkitektonisk upplevelse. Regn blir både vackert och fascinerande, inte bara irriterande vått.
– Nästa projekt är Torslandaskolan där Link-arkitektur anammat vår vision. Det finns inga dåliga väder, men vi behöver tänka annorlunda för att få kommun, fastighetsägare och medborgare att inse att den här typen av åtgärder inte är en kostnad utan en investering.
Utmaningen är att hantera dagvatten ovan mark som resurs för grönska och biologisk mångfald i stället för i kombinerade ledningsnät där det blandas med spillvatten (toa, dusch med mera) och som innebär bräddningar med utsläpp i hav och vattendrag.
I Stockholm fortgår arbetet med nya Slussen och Vattentorget är nästan helt klart. Här är det utsikt som gäller. Nyinflyttade och turister tittar på varandra, båtar slussas, tunnelbanetåg susar förbi. Stenläggningen är exemplarisk, här går det utmärkt att lapa sol. Men finns här några andra aktiviteter? Ebba Matz har fått göra en liten konstinstallation under den så kallade guldbron.
Fler konstverk kommer men är inte en integrerad del av projektet.Det kan bara konstateras att det drivits av stadens tekniska förvaltningar, inte av en övergripande vision om att skapa en ny mötesplats i staden. Och att bada är inte att tänka på. Att det är strömt borde ju vara en utmaning för en badring inspirerad av forna tiders bad och inte minst av arkitekten Thomas Sandells som föreslog ett badhus i Riddarfjärden. Men Stockholms hamnar tillåter inte kajbad. I Köpenhamn badas det där mot överallt, även när röda flaggor och polisbåtar med megafon varnar för att reningsverket släppt ut skit i vattnet.
FISKFILM
Stockholms Stad har installerat en undervattenskamera i gamla Nils Ericsons sluss (under gång- och cykelbanan längs Norra slusskajen), som byggts om till fiskvandringsled mellan Mälaren och Östersjön.
Danska arkitektkontoret BIG, som lär ha ansetts för oerfarna för att få vinna tävlingen om nya Slussen, tog hem uppdraget att skydda 16 kilometer kaj av nedre Manhattan mot storm och översvämningar. Orkanen Sandy satte 17 procent av New York City under vatten med 200 000 hemlösa och skador för nära 200 miljarder kronor. I The BIG U är det inte endast vågbrytande vattenbarriärer som försetts med belysning och lokala konstnärers verk, utan också nya parkområden och ett Marinmuseum.
– Det här är lika tufft som när Central Park skapades, säger Kai-Uwe Bergmann, projektledare vid BIGs lokalkontor i Brooklyn.
– Det är rätt mycket strömningsmekanik involverat, men också frågor som gentrifiering och offentligt rum: vi vill öppna upp mot vattnet och bygga en ny social infrastruktur som utgår från de lokala grannskapen. Och om det är något vi kan lära för framtiden så är det att ingenjörer må vara oumbärliga, men de ska arbeta tillsammans med stadsplanerare och arkitekter för att skapa platser där människor kan mötas så att staden inte blir ännu mer segregerad.
De här undervattenängarna är den viktigaste biotopen på jorden.
Men det är inte endast grön ekologi som räknas, utan också den blå. I Varvsstaden invid Malmö Live ska den förorenade och döda Södra Varvsbassängens botten kapslas in med stenkross, lermorän Under ett färskt nästan halvmetern tjockt lager havssand och sten. Michael Palmgren, verksamhetschef vid Marint Kunskapscenter i Malmö, räknar med att ett lämpligt djup på en 4-5 meter ger utmärkta förutsättningar för alger och musslor.
Michael Palmgren menar att ålgräset är den viktigaste beståndsdelen då den binder både koldioxid och renar vatten.
– De här undervattenängarna är den viktigaste biotopen på jorden, säger han entusiastiskt.
Michael Palmgren har ägnat ett kvartssekel åt vattenfrågor och bland annat arbetat med Öresundsbron konstgjorda rev vid pylonfundamenten.
– Vi måste ändra vår inställning till vatten. Det är inte bara en resurs att utnyttja utan något vi lever tillsammans med, förutom att våra oceaners sjögräsbottnar är en av de allra största koldioxid-sänkorna. Vi har FN:s klimatutmaning att ta hänsyn till. Städer måste byggas utifrån det gröna, sedan kan man uppföra hus på det som blir över, inte tvärtom. Nu är det inte bara parkytor som renar vatten och binder koldioxid i Malmö, utan också en park under vatten där folk naturligtvis kommer bada precis som i Köpenhamn oavsett vad stadens förvaltningar tycker.
