Politikerna som bytte sida

– Unik kompetens när det gäller att tolka processer i det offentliga rummet. Så formulerar sig Stefan Attefall på sin hemsida där han erbjuder kunder sina tjänster i det egna bolaget Solidus AB. En kompetens han idag livnär sig på.

– Det är klart att jag inte fått dessa uppdrag utan min politiska bakgrund, säger Stefan Attefall, som var bostadsminister från 2010 till 2014. Därefter har han framför allt varit konsult för bolagen Veidekke och Heimstaden.

Stefan Attefall, som gett namn till Attefallshuset, är tillsammans med före detta kommunpolitikern Ilija Batljan antagligen de mest namnkunniga före detta politikerna i fastighetsbranschen, men de är definitivt inte ensamma. Men i en snabb genomgång Fastighetstidningen gjort hittade vi 19 namn på olika poster, många konsulter, andra är anställda i olika bolag och föreningar, rätt många sitter i olika styrelseuppdrag.

De erbjuder tjänster av olika slag, men gemensamt och det som kunderna framför allt efterfrågar är inblicken och erfarenheten från demokratins processer.

– När man arbetar i politiken förundras man över hur lite näringslivet förstår av hur politiken fungerar. Ett fastighetsbolag förstår inte att det tar tid med demokrati, med förankringsprocesser där partierna har olika typer av problem att hantera. Ta till exempel när en kommun bestämmer sig för att sälja bestånd till en privat aktör – det gör man av ekonomiska skäl men det är inte det som avgör om ett beslut får en majoritet bakom sig. Det jag kan hjälpa till med är att visa vad som är känsligt och vad som är mindre känsligt, säger Stefan Attefall.

Han lyfter även fram att politiker har en förmåga att se saker ur ett helikopterperspektiv, se helheten med allt vad det innebär av planprocesser, olika intressenter och inte minst den politiska dimensionen.

I branschen är det ett handslag och sen klart, jag kan förstå att det finns en frustration när saker tar tid i politiken.

Attefalls tidigare partikollega Caroline Szyber, före detta riksdagsledamot och ordförande i civilutskottet, är numera även hon konsult åt fastighetsnäringen och kan från andra sidan förstå hur näringen ser på politiken.

– I branschen är man van vid snabba processer, ett möte, en bra affär, ett handslag och sen är det klart. Så funkar det inte alltid politiken och jag kan förstå att det finns en frustration när saker tar tid, och inte minst när man inser att politiker kan ändra uppfattning efter hur vinden blåser, säger Caroline Szyber.

I en coworkinglokal på Östermalm i Stockholm sitter ett gäng ex-politiker som har lärt sig hur en slipsten ska dras i ett kommunhus och nu drar nytta av det. Per Ankersjö var med och grundade konsultföretaget A Beautiful Soup tillsammans med Emelie Löthgren och Lukas Forslund. Den senare hade arbetat som tjänsteman och kanslichef i stadshuset när Per Ankersjö var stadsmiljöborgarråd för Centerpartiet i Stockholm mellan 2010 och 2014. I bolaget sitter även Ulf Kamne, tidigare kommunalråd och ordförande i fastighetsnämnden i Göteborgs stad för Miljöpartiet.

Byrånamnet är hämtat från Alice i Underlandet. (”För oss signalerar det hållbarhet, en gemensam drivkraft, samtidigt som vi ville vara något annat än de lite mer stiffa byråerna” säger Per Ankersjö.) A Beautiful Soup, arbetar inom området Public Affairs, det vill säga att påverka offentliga beslut, eller som man formulerar det ”Specialiserade på att lösa upp knutar genom att påverka beslutsfattare i kommuner och regioner”.

Hälften av A Beautiful Soups kunder är rena fastighetsbolag. Resten är andra företag som också har intressen i stadsutveckling, som exempelvis byggbolag, avfallshanterare eller företag i transportsektorn.

– Det absolut vanligaste uppdraget är att en kund kommer till oss och undrar vad som egentligen har hänt med deras projekt, säger Per Ankersjö och fortsätter:

– Det kan vara så att man länge haft en bra dialog med kommunen, men plötsligt är det ingen som svarar i telefon längre. Och kunden undrar vad fasen som har hänt?

De kommunala kvarnarna har oförklarligt slutat mala. Då rycker vi ut.

Oftast rör det sig om en detaljplan eller en markanvisning. De kommunala kvarnarna har oförklarligt slutat mala. Och då rycker alltså A Beautiful Soup ut.

– Då börjar vi nysta. Det är ett detektivarbete. Vi ringer runt och frågar. Det kan exempelvis röra sig om en olöst fråga mellan två förvaltningar. Eller att det helt enkelt fastnat i politiken, berättar Per Ankersjö.

Hittills har det gått bra för A Beautiful Soup. Bolaget har precis anställt en ny medarbetare och siktar på att göra ytterligare rekryteringar, när man hittar rätt person.

Att ”byta sida” mellan politik och näringsliv – eller om man så vill – mellan att vara beslutsfattare och bli lobbyisten som påverkar samma beslutsfattare, är något som inte alltid är helt okontroversiellt.

– Jag har varit extremt tydlig med min roll, särskilt med dem jag har personliga relationer med privat. Jag säger till dem när jag har ett uppdrag, säger Ulf Kamne och fortsätter:

– Det går inte att försöka snacka som en kompis, för det kommer att skita sig. Men jag har inte stött på några problem hittills. Tvärtom får uppskattning för att jag förstår verkligheten för dem som jobbar inom politiken.

Berättar ni vilka kunder ni har?

– Vi berättar när kunden ger sitt tillstånd, om vi inte pratar med politikerna för kundens räkning förstås, säger Per Ankersjö.

Efter fem år klingar det politiska av, även om värderingarna finns kvar.

Hur är det som gammal politiker att kanske jobba med frågor där man kanske inte delar kundens hållning?

– Efter fem år klingar det politiska av, även om värderingarna finns kvar. Redan efter några veckor är man avprogrammerad, säger Per Ankersjö och skrattar.

Stefan Attefall säger att han tidigt efter tiden som bostadsminister bestämde sig för att inte gå mot Public Affairs.

– Jag fick förfrågningar men jag vill att det jag gör ska vara transparent, man ska veta vilka samarbetspartners jag har. Jag har också mina åsikter och jag kan inte anpassa mig till att tycka olika saker. Innan jag tackade ja till mitt engagemang i Heimstaden tog jag reda på deras förvaltningskvalitet och vilken filosofi de har kring renoveringar – det var avgörande för om jag skulle jobba med dem.

– Ditt namn är ditt varumärke och det är kanske vårt starkaste varumärke. Jag skulle själv inte samarbeta med bostadsbolag vars primära affärsidé är att köpa och sälja fastigheter, tillägger Stefan Attefall.

Caroline Szyber säger att hon fortfarande är värderingsdriven och vill jobba med det hon tror på, med samhällspåverkan som förbättrar människors vardag.

– Om ett bolag inom samhällsfastigheter vill att jag ska vara dörröppnare till kommuner måste jag även vara säker på att de sköter sin förvaltning av skolor eller äldreboenden – nånstans går man i god för bolaget och vill inte bli förknippad med brister som finns, säger hon.

Patrik Öhberg är forskare i statsvetenskap och docent på Göteborgs universitet. Han känner väl till diskussionerna ”sid-byten” mellan politik och näringsliv.

– Det finns inte så mycket forskning kring detta i Sverige, däremot från USA. Där vet vi att 60 procent av senatorerna går vidare till att arbeta som rådgivare i näringslivet.

Även om inte liknande siffror finns för Sverige står det klart att fenomenet blir vanligare.

– Riksdagsledamöterna blir yngre och sitter kortare tid och behöver ha något att göra efter den politiska karriären.

En politiker kan tillföra både kunskaper och sitt eget varumärke och nätverk till ett företag som rekryterar. I Sverige saknas så kallade karantänsregler för expolitiker, om man undantar den absoluta toppen i form av före detta statsråd och statssekreterare.

– Vi har inte haft så mycket diskussion om riskerna med den här typen av övergångar. Sverige har nog haft en lite naiv inställning till frågan, säger Patrik Öhberg.

En bit från konsult- och Public Affairs-världen arbetar Henrik Oretorp. Han är projektchef på bostadsbolaget Tornet i Helsingborg och just nu med och bygger hyresrätter i Helsingborg och Halmstad. Under perioden 2010–2017 var han centerpartistiskt kommunalråd i Halmstad, men politiken var bara ett mellanspel, innan han gick in i politiken var Henrik entreprenör i byggbranschen, i rollen som affärschef på NCC.

– Jag hade redan från början bestämt mig att jag inte skulle fastna i politiken, sex till åtta år hade jag avsatt, sedan skulle jag tillbaka till näringslivet. Det blev sju år.

– Fördelen med att ha en civil karriär innan du sätter dig i kommunhuset är att du kan vara fri i ditt beslutsfattande, att inte behöva fatta populistiska beslut utan våga fatta beslut som är långsiktigt bra men inte alltid kortsiktigt populära, i de lägena är det bra att veta att man kan falla tillbaka till något annat. Risken är att man annars kan bli rädd som politiker, säger Henrik Oretorp.

Erfarenheten från tiden i kommunpolitiken har han nytta av idag.

– Jag förstår hur politiker tänker och har stor respekt för alla de hänsyn som politiker måste ta innan beslut fattas. Under tiden i Halmstad kunde man ibland uppleva att byggare och fastighetsbolag hade noll förståelse för den verklighet vi befann oss i.

Har du nu en fördel att du känner folk i Halmstad kommun?

– Nej det tror jag inte, det har hänt mycket och det är nytt folk på många positioner. De jag känner behandlar mig inte mer gynnsamt, kanske snarare tvärtom, som när fotbollstränaren är din pappa, då måste du prestera mer än de andra, säger han med ett skratt.