Konstruktionen väcker frågor om demokratisk legitimitet, beslutsformer och rättssäkerhet. Det är kanske den allvarligaste kritiken när Lagrådet nu närmast sågar Tidösamarbetets förslag till lag om avgift för områdessamverkan jäms med fotknölarna.
Kritiken från fastighetsbranschen har varit tung och återkommande ända sedan idén om obligatorisk platssamverkan presenterades. Ett förslag som omarbetats och utmynnat i ett konkret lagförslag som går ut på att fastighetsägare ska kunna tvingas att bidra till kostnaderna för samverkan i utsatta områden.
[ Annons ]
Nyligen argumenterade Fastighetsägarna, HSB, Riksbyggen och Bostadsrätterna, med flera aktörer i Aftonbladet att ett tvång på avgifter inte kommer att skapa tryggare områden. Tidöpartierna och bostadsministern svarade att man kommer att genomföra sin nya lag oavsett och att man anser det rimligt att införa en avgift för de fastighetsägare som inte redan tar ansvar.
Men nu kommer alltså, vad som får anses vara mycket tung, kritik från Lagrådet där man slår ner mot förslaget på en rad punkter. Kritiken tar sikte på såväl lagstiftningsprocessen som behovet, proportionaliteten och den rättsliga konstruktionen av den föreslagna ordningen.
Det är tydligt att Lagrådet inte är imponerade över hur det, efter remissrundan, omarbetade förslaget är berett. De skriver: ”Oavsett hur det, i brist på närmare analys, förhåller sig är det likväl tydligt att den föreslagna avgiftsskyldigheten främst motiveras inte av allmännyttiga hänsyn utan av rättviseskäl.”
Lagrådet ifrågasätter att regeringen vill genomföra en lagändring som är av ”närmast allmänt moralisk karaktär, utan ett klart identifierat mera övergripande allmänt samhällsintresse”. Det kan, med mindre kanslityngd svenska, översättas till: detta är en helt onödig lag.
Särskilt kritiska är Lagrådet till förslaget att kommuner under vissa förutsättningar ska kunna vara ensam samverkanshuvudman, alltså att kommunen får möjlighet att belasta fastighetsägare med avgifter – och det utan att någon av de som förväntas samarbeta har föreslagit att så bör ske.
Lagrådet anser att det mesta av det som den påtvingade samverkansgruppen kan tänkas ägna sig åt ryms inom kommunens allmänna befogenheter. Därför kan finansieras det också finanseras med skattemedel i stället för att belasta fastighetsägare med avgifter.
Gör om och gör rätt – eller gör helst inte alls, är alltså vad Lagrådet har att säga i saken och trycker särskilt på en punkt: ”Under alla omständigheter bör förslaget att låta en kommun kunna ikläda sig rollen som ensam samverkanshuvudman inte genomföras.”
Anna Thureson, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna, kan således konstatera att Lagrådet, precis som hon och flertalet branschrepresentanter, menar att de inte finns något visat behov av denna lag
– Lagrådet avstyrker förslaget i sin helhet och konstaterar att frågorna är av sådan dignitet att lagstiftningen inte bör genomföras. Det är ett mycket starkt besked. Det borde regeringen ta på största allvar, säger Anna Thureson.
Fastighetstidningen har varit i kontakt med bostadsministerns stab som lovat att återkomma med en skriftlig kommentar. Texten uppdateras.
