Majas maskin motar vägglöss

Vägglöss i fastigheten är ett stort problem för både fastighetsägare och boende. Men nu kan problemet ha fått en ny, mer effektiv lösning, efter att skadeinsekterna hälsat på i fel hem, bebott av en fritänkande förstaårselev på KTH i Stockholm.

En månad före jul 2019 började Maja Åstrand få lite bett runt anklarna. Hon trodde först att det berodde på något hennes hund släpat hem. Men när det blev värre efter julledigheten förstod hon att hon fått vägglöss i sin studentlägenhet.

– När jag kom tillbaka hade de förökat sig och blivit väldigt hungriga, så samma natt jag kom hem kryllade det av vägglöss i sängen och i hela väggen. Jag var helt sönderbiten, berättar Maja Åstrand när vi ses i lunchrummet på KTH Innovation.

Jag var helt sönderbiten.

Var lössen kommit ifrån vet hon inte. Maja Åstrand hade varit ute och rest och det är vanligt att de följer med hem bland kläderna i resväskan, men hon hade varit hemma i några månader.

– Det kan ha varit från tvättstugan, när man bor många och delar, från grannen eller tunnelbanan.

Så fort byggbutikerna öppnade åkte Maja Åstrand och köpte stora sopsäckar som hon klädde in sängen med i ett försök att kväva lössen. Men det hjälpte inte långt. Hon fick slänga sängen, mattan, gardinerna och alla möbler utom matbordet och ett par stolar, så hon kunde sitta och äta. I stället köpte hon en luftmadrass, som hon klädde med tejp runtom för att isolera sig från skadedjuren, men de lyckades ändå ta sig upp.

En skadedjurstekniker kom och spred ut ett pulver, som tar död på krypen genom att det torkar ut huden på vägglössen när de kommer i kontakt med det.

Att flytta hem till en kompis medan saneringen pågick, vilket Maja Åstrand sett fram emot, var uteslutet. Hon fick sova på sin luftmadrass i åtta veckor. Problemet är att om inte en människa sover i rummet så håller sig vägglössen kvar i sina gömslen.

Detta är inte bara väldigt obehagligt utan också ett stort problem för bland annat fastighetsägare och hotell som inte kan tvinga en hyresgäst att bo kvar.

För att hantera den oangenäma situationen läste Maja Åstrand på om vägglöss och började kika runt på hur marknaden såg ut för tekniska lösningar inom vägglussanering. Hon insåg att den var väldigt begränsad.

Vad som i vissa fall görs är en värmebehandling av rummet. Detta är dock inte hundra procent tillförlitligt och kan orsaka skador på fastigheten. Det är även ett problem för bland annat sjukhus och vårdhem, som inte kan värma upp rum på grund av känslig utrustning och inte heller kan be utsatta sjuka personer att sova som lockbete.

Skulle man inte kunna hitta en bättre lösning? Skulle en maskin kunna ersätta människan?

Vägglössen attraheras främst av den koldioxid vi andas ut, men även av värme och feromoner, hade Maja Åstrand lärt sig när hon läst på.

– Det var mitt första år på KTH så att bygga en maskin var för stort. Jag hade en tanke att man skulle kunna simulera mänsklig närvaro, simulera andning, men visste inte hur. Jag var inte så teknisk då.

Men 2022, när det var dags att göra kandidatarbetet i mekatronik, vilket är en blandning av mjukvara och hårdvara, träffade Maja Åstrand på Simon Lilja, som blev eld och lågor när han fick höra talas om hennes idé.

– Maja berättade om vad hon fått gå igenom och om sina tankar kring hur man skulle kunna lösa problemet. I mekatronik-arbetet skulle vi bygga en fysisk produkt som har en rörelse och som innehåller mjukvara. Vi var redan i ett lösningsorienterat mindset och jag tyckte det lät som ett intressant problem och något som kändes görbart.

Simon Lilja läste maskinteknik med inriktning rymd och Maja Åstrand farkostteknik med inriktning robotik. Tillsammans skapade de en första prototyp, som de byggde ”lite som en lunga”, och som bland annat omnämndes i BBC Future.

Den första prototypen ”var alldeles för avancerad och funkade inte jättebra”. Men de bestämde sig för att fortsätta. I hård konkurrens fick de en plats på KTH Innovation, som hjälpte till med resurser och kapital för att kunna bygga vidare på prototypen inom KTH:s förinkubatorprogram.

När de började göra intervjuer med experter, fastighetsägare och personer som drabbats av vägglöss insåg de vidden av problemet.

Då fick också Simon Lilja en mycket starkare koppling till arbetet. Det var speciellt en kvinnas historia som grep honom.

– Hennes son bodde på ett vårdhem som hade drabbats. Det här var inte i Sverige. Kvinnan beskrev scener med personal som klev in i hans rum i heltäckande skyddsdräkter, vilket skrämde honom. Då kände jag att det här var inte bara en kul sak att lösa utan en viktig sak att lösa. Jag är otroligt glad att Maja dök upp i mitt liv med den här idén och att jag får vara med henne och bygga den här maskinen. Det finns ett stort gapande hål i branschen.

Testerna har verkligen gått över förväntan.

Maja Åstrand och Simon Lilja bygger just nu på sin fjärde prototyp i sitt nystartade företag SimulAir. Maskinen har testats både i labb och ute i fält, och de har fått bra indikationer på att den fungerar. De har många intressenter och har påbörjat en patentprocess, berättar Maja Åstrand.

I slutet av mars i år bjöds de in till en entomolog i England, dr Richard Naylor, som forskat på vägglöss sedan 2001. I labbet i Chepstow, på gränsen mellan England och Wales, testades två varianter av deras vägglusmaskin med små skillnader i design.

– Testerna har verkligen gått över förväntan. Det har varit så intressant att se, säger Maja Åstrand och ler stort.

De tillbringade en dryg vecka i England, så maskinerna kunde stå och arbeta sju nätter.

– Det var så kul att spendera så mycket tid med vägglusforskaren. Vi har verkligen lärt oss mycket och även han verkade imponerad av maskinen.

– Maskinen kopplas in i ett vägguttag och släpper ut exakt den mängd koldioxid som en människa andas ut. Det är alltså bara små, små mängder som krävs, förklarar Maja Åstrand.

Själva fällan är lite uppvärmd, så när lössen kommer nära maskinen lockar värmen in dem. Men lössen behöver inte gå i fällan för att man ska bli av med dem. Proceduren med att man sprider ut pulver, som tar död på vägglössen, är densamma. Den stora skillnaden är att ingen människa behövs som lockbete.

Maskinen är också uppkopplad via 4G så man bland annat kan ställa in olika tidpunkter, i och med att den ska vara mer aktiv under nätterna, förklarar Maja Åstrand.

Det sitter även kameror i maskinen så man kan ta bilder av vägglössen, vilket Maja Åstrand gör för sitt examensarbete, för att lära sig avgöra om det är honor eller hanar och hur gamla de är.

– Då kan man göra analyser på själva utbrottet. Hur stort det är och hur lång tid det är kvar tills det är klart.

Maja Åstrand och Simon Lilja har haft ett mindre, provisoriskt labb till vilket de köpte in vägglöss från England för sina tester.

– Man kan välja hur många och var de kommer ifrån. Om de kommer från exempelvis en svensk eller tysk stam, vilket kön och vilken ålder man vill ha.

Jag har börjat vänja mig, tycker inte att vägglöss är riktigt lika äckligt som innan.

Det börjar klia på armarna när Maja Åstrand pratar om nymfer, alltså bebisarna, och de fem olika stadier en vägglus kan befinna sig i. Hon verkar nästan lite förtjust i dem?

– Jag har börjat vänja mig, tycker inte att vägglöss är riktigt lika äckligt som innan, säger hon.

Så nu när du sitter här med din maskin, kan du känna lite tacksamhet mot de där vägglössen som invaderade din studentlya?

Maja Åstrand tänker efter.

– Ja, jag gör nog det ändå. Det var värt det. Det känns som jag är på hämndaktion ibland. Även fast det kändes som det värsta, så var det väl ändå det bästa.