Vid sidan av kristdemokratiska CDU och det högerpopulistiska partiet AfD är den stora vinnaren i det tyska valet vänsterpartiet Die Linke. De ökade med nästan fyra procentenheter och fick totalt 8,8 procent av rösterna. Men i Berlin var framgången för Die Linke än mer slående, partiet gick fram med 8,3 procentenheter och fick 20 procent av rösterna, de blev därmed för första gången det största partiet i den tyska huvudstaden.
I analyser som gjorts efter valet är det många som pekar på att det var de sociala frågorna och inte minst de höga hyresnivåerna som ledde till det tyska vänsterpartiets valframgångar. I en enkät gjord av mediasammanslutningen ARD var frågan om social trygghet den klart viktigaste för Die Linkes väljare – och för många berlinare innebär det att ha råd med hyran. Die Linkes kampanjer har till stor del fokuserat på sänkta hyror och att staten inför ett hyrestak.
[ Annons ]
Berlin var en gång känd för låga hyror och det var många som sökte sig dit för att kunna leva billigt
– Jag är inte så förvånad över valresultatet i Berlin, säger Anna Granath Hansson, bostadsforskare på forskningsinstitutet Nordregio. Hon har länge forskat om den tyska bostadsmarknaden och bott nio år i Tyskland.
Hon påpekar att 85 procent av bostadsmarknaden i Berlin är hyresrätter och att det sedan länge finns en konflikt mellan fastighetsägare och hyresgäster i staden.
– Berlin var en gång känd för låga hyror och det var många som sökte sig dit för att kunna leva billigt, inte minst yngre och invandrare. Men när allt fler myndigheter och företag etablerade sig i huvudstaden började gentrifieringen och motsättningarna ökade mellan de gamla och nya berlinborna, säger Anna Granath Hansson.
När efterfrågan ökade och allt fler fastigheter rustades upp följde hyreshöjningarna med och det rödgröna styret i Berlin har på olika sätt försökt att reglera marknaden. Man införde ett hyrestak (Mietendeckel), 2019 och den 23 februari 2020 kunde 1,5 miljoner hyresgäster glädjas åt att hyrorna sänktes, för några i de mest attraktiva områdena dessutom rätt rejält – ner med 40–50 procent.
Men den 15 april kom den tyska författningsdomstolen i Karlsruhe fram till att Berlins politiker gått för långt i sin strävan att stävja marknadskrafterna och taket togs bort. Nu finns det en viss reglering med en så kallad hyresbroms där hyran vid nyuthyrning endast får vara högst tio procent över den lokala jämförelsehyran (Mietspiegel).
Nu kan man grovt säga att Berlins hyresmarknad består av tre delar: omöblerade hyresbostäder, möblerade och tillfälliga bostäder och sociala subventionerade bostäder. Det råder olika hyresnivåer på dessa marknader.
En koll på bostadssajten ImmoScout visar att snitthyran för nyuthyrningar i Berlin nu är 12,53 euro per kvadratmeter, alltså runt 10 000 kronor per månad för en trea på 75 kvm (exklusive ”Nebenkosten”, dvs värme och alla gemensamma kostnader i huset).
Sen 2020 har snitthyran i staden ökat från 9,41 euro till 12,53 euro, alltså med 33 procent i Berlin. I hela Tyskland var uppgången 18 procent under samma period. Hyran i existerande kontrakt i äldre bestånd är 7,67 euro per kvadratmeter och för de sociala bostäderna något lägre.
Att det är så stor andel hyresrätter i Berlin beror dels på att man i Tyskland generellt har en positiv syn på hyresrätten och en hög andel hyresbostäder, dels på att det i Berlin funnits begränsade incitament att ombilda till äganderätt.
Det har helt enkelt inte funnits några större drivkrafter att ombilda
– För fastighetsägarna har det varit en bra affär att behålla husen och renovera och uppgradera. Samtidigt har hyresgästernas intresse för att ombilda till äganderätt eller kooperativ hyresrätt varit begränsad. Förutom att många förväntar sig en fungerande hyresmarknad och inte tänker i termer av ombildning. Många är försiktiga med att ta lån och det påverkar naturligtvis inställningen. Det har helt enkelt inte funnits några större drivkrafter att ombilda, säger Anna Granath Hansson.
Den stora frågan blir nu på vilket sätt Die Linkes styrka i Berlin kommer att påverka den nationella bostadspolitiken. I de förhandlingar som pågår i förbundsdagen är inte vänsterpartiet med som kandidat i en regering. Anna Granath Hansson tror inte att situationen i Berlin får en avgörande roll i den nationella politiken eller för hur man agerar i andra tyska storstäder.
– När man tittar på Berlin ska man vara medveten om att staden har sin alldeles egna politiska profil. Man kan inte översätta det som händer där till hela landet. I de andra större städerna diskuteras också hyresmarknadens utveckling, men de lösningar man söker tenderar att vara mindre radikala.
