Mustafa Panshiri, författare och före detta polis. Foto: Johan Bergmark
Publicerat 4 november, 2021

Hårda kramar

I sin nya bok ger författaren och före detta polisen Mustafa Panshiri, sju konkreta råd till nyanlända som vill bli en del av samhället. Vi frågade hur fastighetsägare kan bidra.

  • Behärska det svenska språket.
  • Lär dig svenska koder.
  • Gör lumpen.
  • Skaffa ett extranamn.
  • Inse att dina kläder också är ett språk.
  • Lär känna en vuxen som vill ditt bästa.
  • Visa ett rimligt intresse för ditt nya hemland.

[ Annons ]

Det här är de sju råd som Mustafa Panshiri önskade att någon gett honom när han 1997 kom till Sverige som elvaårig flykting från Afghanistan. Det är också titeln på hans nya bok, Sju råd till Mustafa (Volante), som han hoppas ska hjälpa nyanlända att integreras i det svenska samhället. 

Mustafa Panshiri lyckades lista ut de svenska koderna på egen hand. Han har hunnit med att både utbilda sig till och sluta som polis, för att bli fullbokad föreläsare och efterfrågad debattör i ämnet integration.

Mustafa Panshiri. Ålder: 35. Yrke: föreläsare, författare och gör podden Sista måltiden. Familj: sambo. Foto: Johan Bergmark

Fastighetstidningen har stämt träff med honom en tidig morgon i centrala Stockholm för att diskutera fastighetsägares roll i integrationsfrågan.

– Jag tror fastighetsbolagen kan bli en riktigt stark och legitim aktör när gäller att hålla ordning och reda i utsatta områden, säger han när han satt sig ned med en frukostbricka framför sig.

– Stark, om de kan hålla vad de lovar. Legitim, om piskan och moroten för de boende är rättvis, säger Mustafa Panshiri.

En stor del av Mustafa Panshiris retorik handlar om hårda tag för att få ordning i problemområdena. En inte helt okontroversiell ståndpunkt.

Han är emellertid i en unik situation. Dels som före detta polis, dels som flykting som vuxit upp i miljonprogrammet. Mustafa Panshiri har betraktat situationen från två vitt skilda håll och är övertygad om att integration är en omöjlighet så länge den skenande gängkriminaliteten fortsätter.

Dagens situation med skjutningar var och varannan dag kommer knappast att upphöra genom en stärkt socialtjänst i utsatta områden, menar han.

– Socialtjänsten kommer inte att nå 17-åringen som går omkring med skarpladdat vapen. Han har bestämt sig för att göra karriär som kriminell. Och han är dessutom en förebild för ännu yngre barn, som ser hur mycket pengar han tjänar på kriminalitet och vilken status han har. Vi måste får bort de här personerna från gatan för att de yngre ska ha en chans, säger han.

När Mustafa Panshiri och hans familj kom till Sverige flyttade de till Älta i Nacka. ”Det var som en dröm för oss”, säger han. Foto: Johan Bergmark

De boende i utsatta områden, mammorna och papporna, håller med, enligt Mustafa Panshiri. De vill ha ordning och reda samt att stat, kommun och hyresvärd lyssnar på dem när narkotikahandeln pågår precis utanför deras fönster.

– Tänk att du bor i ett utsatt område. Du står på din balkong och ser ner mot centrum. Du ser att samma gäng står där dagligen och säljer droger. Så du ringer polisen. Förväntningen är att polisen kommer dit och stoppar det här. Men så funkar det inte riktigt. När polisen kommer dit, måste vi först få klart för oss att det är droger som säljs. Kan vi inte göra det där och då kan vi inte köra bort dem. Allt det här ser du från balkongen, hur polisen lämnar och droghandeln är tillbaka, och undrar varför inget händer.

Fastighetsbolag i utsatta områden har en stark och viktig position. Bostaden är en grundförutsättning för integration och de boende i de här områdena vill ha ordning och reda, precis som i resten av Sverige. Mycket av det kan upprätthållas av fastighetsbolagen, menar Mustafa Panshiri.

– Se till så att det inte finns några svarta hyreskontrakt där, hota med att vräka familjer om deras barn sysslar med narkotika eller har vapen i lägenheten, säger han.

Du fortsätter trampa vatten trots att du vet att det inte hjälper i det långa loppet.

Mustafa Panshiri berättar om ett samtal med en fastighetsägare som var verksam i ett utsatt område. Det var otryggt och kommunikationen med de boende var dålig.

–  Han ville ha större befogenheter för att kunna hålla ordning och reda, men det var ibland svårt att få till det. Han beskrev det som att drunkna. Du fortsätter trampa vatten trots att du vet att det inte hjälper i det långa loppet. Men du vet också att om du slutar så dör du. Så du bara fortsätter i någon sorts panik, säger han.

Om vi leker med tanken att vi får bukt med gängkriminaliteten och en fullskalig integration är en reell möjlighet, då är nästa steg att överbrygga de kulturella skillnader som står i vägen.

Det har gjorts försök till att minska segregationen genom att bygga ihop stadsdelar. Bron mellan Rinkeby och Ursvik är ett exempel. Men stadsplanering med goda avsikter kan slå fel. I just detta fall har fokus till stor del istället hamnat på huruvida svenskarna på ”den fina sidan” vill beblanda sig med invandrarna på den ”fula sidan” eller inte. Men enligt Mustafa Panshiri är frågan inte så enkel.

– Jag tror inte på att tvinga fram integration. Det kan få motsatt effekt. Det måste finnas en vilja från bägge sidorna om att mötas. Och det finns en okunskap i segregerade områden om hur det svenska samhället fungerar. Vi utgår ofta från att alla som kommer hit har en inneboende svensk i sig som längtar efter att få komma ut. Men tänk om det inte är så? Vissa grupper blir skrämda av det svenska sättet att leva. Hur ska vi hantera det?

Jag tror inte på att tvinga fram integration. Det kan få motsatt effekt. 

Samtidigt är den vanligaste frågan Mustafa Panshiri får under sina föreläsningar ”Hur får jag svenska vänner?”

– Det är jättesorgligt. Och med de förutsättningarna blir det svårt för svenskar och invandrare att mötas på den där bron, säger han.

Kanske ett av svaren finns i ett projekt som aldrig blev av. Biståndsmyndigheten Sida blev ålagda en flytt till Botkyrka, bland annat med syfte att bidra till socioekonomisk utveckling. Sida ansåg emellertid att Botkyrka saknade lämpliga lokaler, trots att kommunen till och med föreslog nyproduktion av kontor. Det hela slutade, aningen ironiskt, med att Sida i stället flyttar till Ursvik. På andra sidan motorvägen och över bron från Rinkeby.

Oavsett resultat i det fallet är Mustafa Panshiri övertygad om att den här typen av insatser är nödvändiga för en lyckad integration.

– Det skulle öka säkerheten i de här områdena. Inte en chans att stat och kommun skulle riskera att till exempel Skatteverkets personal inte var säkra på väg till och från jobbet. En sån här etablering ger även en väldigt bra signal till de lokala näringsidkarna. De främsta tecknen på att de här områdena blir sämre är när affärsverksamheter flyttar därifrån. Tänk dig då att staten kommer dit och säger ”vi är här med er, vi har er rygg. Du, Ali i hörnet som säljer grönsaker, du kan känna dig trygg. För polisen är här, myndigheterna är här.”

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]