Byggsopor – en smutsig historia

Det till synes enkla att sortera varje fraktion för sig borde vara lönsamt och tämligen riskfritt. Men avfall från renoveringar och byggen har numera blivit en het marknad för kriminella, och myndigheterna står handfallna eftersom lagstiftningen inte hängt med.

Kriminella som verkar i avfallbranschen förknippar säkert de flesta med maffian i USA eller i Italien. Där är sopor sedan länge en handelsvara som det går att tjäna mycket pengar på när avfall dumpas utan ansvar.

I Sverige har vi länge varit förskonade från den typen av organiserad brottslighet, men succesivt har allt fler kriminella individer sett möjligheterna som finns i avfallshantering. Stora vinster och inte minst liten risk att åka fast. Skulle så ske blir det oftast böter ifall ansvariga mot alla odds blir fällda i en domstol.

Plötsligt står polis och myndigheter rätt så handfallna med en lagstiftning som inte är anpassad till den nya verkligheten.

– Vi har ett system som fungerat bra för företag som vill göra rätt och efterleva lagstiftningen. Men för de som inte bryr sig har vi en tillsyn som är godtrogen eftersom den till stora delar bygger på egenrapportering och föranmälda tillsynsbesök. Det fungerar förstås inte på dessa oseriösa personer. Kanske att vi varit lite för naiva, säger Henrik Forssblad, kommissarie som arbetar på polisens Nationella Utvecklingscentrum.

För de som inte bryr sig har vi en tillsyn som är godtrogen eftersom den till stora delar bygger på egenrapportering och föranmälda tillsynsbesök.

Hos Noa, polisens Nationella operativa avdelning, har man sett att miljöbrottsligheten fått ny skepnad, från anmälningar om nedskräpningar och otillåtna utsläpp till mer organiserad verksamhet, där det finns förgreningar till ekonomisk brottslighet och svart arbetskraft. I den så kallade batteriskandalen, där 2 000 ton giftigt avfall grävdes ner på olika platser i Mellansverige, fann polisen kopplingar till Hells Angels. Här dömdes också tre personer till fängelse för grovt miljöbrott vilket är ovanligt.

Uppmärksammat är även skandalerna kring bolaget Think Pink, där byggavfall dumpats och flyttats runt mellan flera platser i Sverige i stället för att återvinnas. En rättsprocess har pågått i över två år. I skrivande stund är ännu inte åtal väckt och åklagaren Linda Schön är försiktig med uttalanden. Hon konstatarer att utredningen hela tiden har vuxit och att hon ”aldrig haft ett så stort ärende”.

I Think Pinks fall finns mönstret i det som polis och kommunernas miljöhandläggare sett exempel på i andra ärenden. En aktör får tillstånd till att ta hand om byggsopor, de sätter ett bra pris, ofta lägre än konkurrenterna. Lastbilar kommer och hämtar oblandade byggsopor, dumpar det i ett mellanlager och sedan när verksamheten pågått en tid sätts bolaget i konkurs. Pengarna är borta men soporna är kvar, det blir kommunernas eller fastighetsägarnas huvudvärk att ta hand om.

I Botkyrka lämnade Think Pink rykande sophögar i Kagghamra och Kassmyra.

På en fastighet i Rånäs utanför Norrtälje grävdes 40 000 ton byggsopor från Think Pink ned i marken. ”Det såg ut som att man kört ner ett helt hus genom en kvarn”, sade en miljöinspektör till lokalpressen.

Även regeringen fick upp ögonen för problematiken 2018 och dåvarande miljöminister Per Bolund (MP), kallade verksamheterna för ”rena gangstermetoder”. Naturvårdsverket fick uppdraget att tillsammans med länsstyrelser, Tullverket, Kustbevakningen, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten se vad som går att göra för att stävja brottsligheten. Det rör sig bland annat om att ändra på straffskalan så det blir mer kännbara konsekvenser.

Det finns säkert ett stort mörkertal där avfallsmassor blir anläggningsmaterial till vägar och vallar i stället för att återvinnas på annat sätt.

Henrik Sandström, handläggare på avfallsenheten på Naturvårdsverket, arbetar med uppdraget.

– Vi vet tyvärr inte omfattningen av dessa brott eftersom det saknas bra underlag, en del fall som enbart ger företagsbot hamnar inte i statistiken. Det finns säkert ett stort mörkertal där avfallsmassor blir anläggningsmaterial till vägar och vallar i stället för att återvinnas på annat sätt. Är det osorterat byggavfall som används riskerar man sämre bärighet när man använder organiskt material, säger Henrik Sandström.

Det är i dag inte särskilt svårt att starta en verksamhet för att hämta avfall på olika byggen och rivningar. Är det inte farligt avfall räcker det med att fylla i en blankett hos kommunen för att få tillstånd.

Jörgen P Lindberg, chefsåklagare och vice chef på Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål tror det är svårt att med polisiära metoder komma åt fusk och kriminalitet för denna hantering.

– Man måste skärpa ingången till systemet. I den bästa av världar borde all hantering av avfall vara tillståndspliktig så det görs en ordentlig prövning. Den kontroll som kommunen gör är minimal. De har till exempel ingen aning om den som ansöker har gjort sig skyldig till miljöbrott i andra kommuner, det saknas samordning för det.

Henrik Sandström på Naturvårdsverket är inne på samma linje.

– Vi har 290 olika tillsynsmyndigheter över landet, kommuner stora som små. De kriminella gör en analys när de kör igång. Man är fullt medvetna om att mindre kommuner har mindre resurser för kontroll. Och de etablerar sig gärna i tätortsnära områden så att frakterna inte blir så långa.

En förstärkt tillsynsprocess är det som ska utredas. Förslag finns även att införa vandelprövning för att komma åt oseriösa aktörer, likt det som görs för restaurangägare som vill ha alkoholtillstånd. Ett förslag som genomförts är att kommunen ska kunna kräva att vissa ska ha säkerhet i bank eller försäkring för att ta hand om saneringskostnaderna om de går i konkurs.

– Då kan det bli svårt för mindre aktörer att få dessa säkerheter, vilket kan leda till viss självsanering i branschen. Det kan även sätta press på återvinningsindustrin att tillskapa egna försäkringsbolag eller saneringsfonder med kontroll av de som får försäkring, säger Andrea Hjärne, miljöjurist på Avfall Sverige, kommunernas branschorganisation inom avfallshantering.

Vår erfarenhet är att det är svårt att få någon lagförd på grund av svagt bevisläge.

Det är kommunerna som har ansvaret för kontrollen i dag. Emelie Nyberin, miljö- och hälsoskyddsinspektör i Malmö stad, säger att det är ett uppdrag som är svårt att hinna med bland alla andra ärenden de har att hantera.

– Kommer det in klagomål kollar vi, fast vi hade gärna bedrivit mer uppsökande verksamhet. Det stora problemet är dock att binda någon till avfall som vi hittar dumpat. I bästa fall finns en lastpall eller kvitton som går att koppla till någon. Men vår erfarenhet är att det är svårt att få någon lagförd på grund av svagt bevisläge.

Andrea Hjärne som varit miljöinspektör och kommunjurist innan hon började på Avfall Sverige berättar att hennes kollegor tog en ”dumpare” på bar gärning.

– Inspektören var på plats och tog foto på lastbilen som dumpade sopor och även på chauffören. Lastbilens ägare sa att han inte visste vad det rörde sig om och då menade åklagaren att det inte går att bevisa uppsåt, föraren kan ha gjort det på eget bevåg och han kunde inte identifieras.

För att komma till rätta med brottsligheten ligger förstås en del av ansvaret även hos beställarna, hos fastighetsägare och byggbolag när de tecknar avtal med underentreprenörer.

– Det borde ringa en varningsklocka om ett företag erbjuder ett pris som är för bra. Precis som allt för låga priser i andra entreprenad inom byggsektorn ofta är en signal om att det kan finnas svart arbetskraft och skattebrott, säger Henrik Forssblad.

Ibland får jag känslan att fastighetsägare inte ställer de rätta frågorna för att man inte vill veta.

Fastighetsägare som hyr ut sin mark för mellanlagring av avfall riskerar också att stå med kostnader om de hyrt ut till oseriösa aktörer.

– Ibland får jag känslan att fastighetsägare inte ställer de rätta frågorna för att man inte vill veta och sedan inte heller kan ställas till ansvar, säger Emelie Nyberin.

Sedan 2020 gäller ny lagstiftning för sortering av avfall på byggarbetsplatser. Sex avfallsslag måste sorteras ut direkt och förvaras avskilt för att kunna återvinnas: trä, mineral (som betong och klinker), metall, glas, plast och gips. Sortering på byggarbetsplatser är avgörande för att klara miljökraven, både byggherrens egna och de som myndigheterna ställer.

Men bilden vi fått är att det är si och så med efterlevnaden. För att sorteringen ska vara effektiv ska den göras på arbetsplatsen, när det väl kommer fram till avfallsanläggningen blir det svårare och mer av grovsortering. Det finns inte heller i dag någon straffpåföljd att lämna osorterat byggavfall.

– Byggindustrin talar ofta om att man ska bygga cirkulärt, men när man tittar på hur de facto ser ut på, framför allt rivningsplatser, finns det mycket att önska. Jag skulle gärna se åtaganden från de stora, säger Henrik Sandström.

Det borde inte löna sig att riva och bygga nytt framför att renovera.

Andrea Hjärne lyfter fram att fastighetssektorn generellt måste tänka mer hållbart för att minska på avfallsmängderna.

– Material är en ändlig resurs. Fundera på om man behöver riva ut hela kök och renovera varsamt. Behöver byggnaden verkligen jämnas med marken? Det borde inte löna sig att riva och bygga nytt framför att renovera, säger Andrea Hjärne.