När krisen kommer

Strax efter fem på morgonen ringer Linda Petterssons, vd på Ernst Rosén, telefon. En kraftig explosion har skett i en av deras fastigheter mitt i centrala Göteborg. Vid tidpunkten är det ännu oklart vad eller vem som orsakat explosionen. Vad som däremot står klart är att förödelsen är omfattande med flera skadade.

– Det första jag gjorde var att ringa ett antal nyckelpersoner hos oss för att snabbt samordna en krisgrupp och besluta om vem som direkt åker till fastigheten, för att tidigt kunna skapa oss en bild över vad som har hänt, säger Linda Pettersson på Ernst Rosén.

[ Annons ]

Det skulle ganska snart visa sig att det varken handlade om gängbrottslighet eller ett terrordåd. Men just där och då liknade det på många sätt de sprängningar som särskilt drabbat Stockholm den senaste tiden.

För de som drabbas spelar det kanske mindre roll vad den bakomliggande orsaken är, djupa sår kan uppstå oavsett. Vissa av de boende i Ernst Roséns fastighet vittnar bland annat om sömnsvårigheter, stress och andra svåra symptom i spåren av det som hände den där tidiga septembermorgonen 2021.

Vid händelser som dessa är det flera samhällsfunktioner som samverkar, och där spelar fastighetsbolaget ofta en viktig roll. Hos Ernst Rosén har flera hyresgäster redan fått flytta tillbaka, medan andra valt att inte återvända. På bolaget har man reflekterat åtskilligt kring den krishantering som skedde.

Någon timma senare efter det första samtalet befinner sig Linda Pettersson själv på platsen. Regnet ligger tungt över stadsdelen Annedal som, förutom den mängd räddningsfordon vars ljus lyser upp området, är täckt av en grå slöja.

– När jag kom till platsen var min första tanke ”var är alla?”. Bortsett från all räddningspersonal såg jag ingen av de boende. När jag sedan gick bak på gården möttes jag av ett stort antal av våra hyresgäster. Alla chockade och rädda, fortfarande klädda i pyjamas, säger Linda Pettersson.

Redan då hade den närliggande Saronkyrkan hunnit öppna upp sina lokaler för de hundratals människor som nu stod utan hem. Snabbt slussades de boende från bakgården till kyrkan där räddningspersonal, krisstödjare och medarbetare från Ernst Rosén stod redo att ta emot, hjälpa och svara på frågor.

– Tillgängligheten var A och O. Utöver återkommande stormöten i kyrkan, hade vi också övrig personal som ständigt var i lokalen för att finnas till hands. Även vår telefon var bemannad dygnet runt. Jag har nog aldrig fått så många frågor som jag själv inte kunnat besvara, men det viktiga var att finnas där och uppdatera om läget.

Utöver ett stort antal skadade, resulterade sprängdådet och den efterföljande branden i att 140 hushåll i sju trappuppgångar tvingades att evakuera.  Senare ska en boende i fastigheten misstänkas för att ligga bakom sprängdådet, men när han en vecka efter händelsen hittas död läggs förundersökningen ned.

– Det var tufft att till en början inte veta vad som var orsaken. Det var många frågor från både media och hyresgästerna, och det sista vi ville göra var att spekulera. När jag ser tillbaka på händelsen är jag stolt över hur vi hanterade den. Trots att vi tidigare inte varit med om en kris i denna dignitet hade vi en tydlig rollfördelning och plan.

Det var en utmaning att sköta den vanliga verksamheten samtidigt som det pågick en akut situation.

Linda Pettersson tar med sig flera lärdomar från krisen. En av de viktigaste var att besluta när krisen ska upphöra vara en sådan, för att i stället bli en del av den ordinarie verksamheten.

– Det var en utmaning att sköta den vanliga verksamheten samtidigt som en pågående akut situation. En lärdom var verkligen att inte fastna i krisen. Jag själv var osäker när rätt tidpunkt för att bryta upp var, men här bollade jag mycket med vårt externa säkerhetsbolag.

Just värdet av att faktiskt våga sätta punkt för en kris är något som framhålls av experterna. Bland annat av psykologen Per Calleberg, med över 18 års erfarenhet inom krishantering. Han menar att det kan vara en god idé att i ett tidigt skede börja skissa på olika scenarier för när man officiellt ska sluta se på en händelse som en pågående kris.

– Det är ett vanligt misstag att man drar ut på det och låter det rinna ut i sanden i stället för att på ett tydligt sätt avsluta krisen. Det kan skapa en osäkerhet bland medarbetarna som då inte vet hur de ska agera eller vad som förväntas av dem, säger Per Calleberg.

Det är en myt att alla behöver professionell hjälp snabbt.

Finns det några andra vanliga misstag när det kommer till krishantering?

– Att man tror att människor har samma behov av stöd. Det är en myt att alla behöver professionell hjälp snabbt. Tvärtom kommer minst 70–80 procent av alla människor att återhämta sig bara de får vettigt stöd från personer i sin närhet.

Betyder det att debriefing direkt efter en kris är överskattat?

– Ja, om man med debriefing menar att i närtid och i detalj gå tillbaka till händelsen genom att prata om sinnesintryck och vad personen i fråga kände. Det driver upp stressen och riskerar störa den naturliga återhämtningen. Behandlingen anses i dag vara eventuellt skadlig och är till och med sämre än att inte göra något alls.

Ett sätt att i stället arbeta med stöttande insatser menar Per Calleberg är genom konceptet psykologisk första hjälp, vilken bygger på fem principer som syftar till att minska stressen – en mer modern form av krishantering.

– Jag rekommenderar att i stället för debriefing och snabbinkallade psykologer jobba med att främja en känsla av säkerhet och trygghet, det vill säga vidta åtgärder som ger berörda personer en känsla av att det värsta är över. Det kan vara att tidigt uppmana de drabbade att kontakta sina nära och kära för att etablera en kontakt som faktiskt känns trygg och hemma för dem.

En kris sabbar tilliten till att världen är förutsägbar.

Ytterligare en av grundpelarna i konceptet är att främja tilliten, såväl självtilliten som tilliten till samhället eller organisationen. I grunden handlar det om att inte passivisera människor genom tvingande åtgärder, utan att i stället skapa möjligheter för dem att återfå känslan av kontroll genom att själva kunna ta beslut kring vilket stöd de är i behov av, förklarar Per Calleberg.

– Tilliten till samhället eller organisationen handlar däremot om att göra världen förutsägbar igen, till exempel genom att en hög chef är där för att utrycka sitt deltagande, att löften infrias och att utlovade tider för ny information hålls. En kris sabbar tilliten till att världen är förutsägbar, om saker då i stället börjar bli det igen har det också en lugnande effekt.

Det förändrade synsättet bygger på kunskap efter flera krishändelser med många drabbade, såsom tsunamin i Thailand, 11 septemberattackerna och andra större terrordåd.

– Fram till omkring 2008 låg tonvikten på samtal och bearbetning. Efter dessa större händelser, där man kunde samla in stora datamängder, kunde forskare konstatera att behovet av att prata om händelsen kommer vid olika tidpunkter och i olika intensitet, samt att forcera och tidigt tvinga fram samtal, kan leda till ett ökat stresspåslag hos de drabbade.

Fastighetsbolaget Ernst Rosén är inte ensamma om att nyligen stått inför utmanande kriser. Den senaste tiden har även Stockholmshem, likt andra fastighetsbolag i Stockholm, behövt hantera flera sprängdåd. Bland annat i Rågsved, Bagarmossen och Skarpnäck tidigare i år. Utvecklingen beskrivs som en eskalerande våldsvåg och har gjort frågan hur man skapar trygga områden alltmer aktuell.

– Detta är ett samhällsproblem som vi bidrar till att stävja genom ett bra samarbete med både stadsdelen och polis. Men det är viktigt att hålla isär de fastighetsrelaterade frågorna och de som är ett samhällsproblem i stort. Vid ett våldsdåd, eller en brand för den delen, är vår prioritet att reparera skadorna för att det ska fungera för de boende så snart som möjligt och för att en känsla av trygghet ska kunna infinna sig, säger Maria Deronius, Säkerhetschef på Stockholmshem.

Hur hanterar ni hyresgäster som efter dessa sprängdåd ändå upplever sig vara otrygga?

– Detta är exceptionella händelser, men vår uppfattning är inte att en stor andel av våra hyresgäster känner sig otrygga. Men förutom att säkra våra fastigheter i form av skalskydd med ordentliga dörrar, lås och passagesystem, är vi självklart tillgängliga för dem som är i behov av stöd. Och där har vi en väl etablerad kontakt med de krisstödjare som finns i stadsdelen.

Förutom att säkra våra fastigheter i form av skalskydd med ordentliga dörrar, lås och passagesystem, är vi självklart tillgängliga för dem som är i behov av stöd.

Tätt efter sprängningarna inträffade även en kraftig brand i ett av Stockholmshems flerfamiljshus i Vasastan i centrala Stockholm, med följden att sju personer behövde föras till sjukhus för vård. Den goda samverkan med andra aktörer i samhället, såsom räddningstjänst, kommunens grupp för psykiskt och socialt omhändertagande (POSOM), socialtjänst och andra krisstödjare, i kombination med en tydlig ansvarsfördelning, menar man på Stockholmshem har bidragit till att de har kunnat hantera både sprängdåden och branden på ett bra sätt.

–Vi är trygga i hur vi ska agera i akuta situationer, och den metodiken kan vi applicera på nästintill alla situationer. Vi vet hur vi ska organisera oss, inte bara vad gäller vem som har ansvar för vad inom vår organisation, utan även vilka aktörer som ansvarar för frågor utanför vårt område. Den gränsdragningen skapar trygghet, säger Olle Torefeldt, tillförordnad vd på Stockholmshem.

Även krisexperten Per Calleberg framhåller att tydliga roller inte bara underlättar ett krisarbete, utan till stor del även är bärande för dess framgång. Men samtidigt menar han att det inte får bli för många roller, hur tydliga de än må vara.

– Det är en mindre grupp på max 3–4 personer som ska ha full koll på vad som görs och vilka beslut som tas. Det är en högst ansvarig som fattar alla beslut, en ersättare till den personen samt en person som ansvarar för att dokumentera allt i någon form av loggbok för efterföljande utvärdering. Fler personer riskerar att göra arbetet rörigt och ineffektivt där alla springer på samma bollar.

Det är en mindre grupp på max 3–4 personer som ska ha full koll på vad som görs och vilka beslut som tas.

Och den fjärde personen?

– Det är en så kallad djävulens advokat, som ifrågasätter beslut och tvingar de andra att tänka ett varv till. Det är ett oerhört bra komplement till krisgruppen när den mest akuta situationen har lagt sig och man har utrymme att tänka ett steg till.

Det förberedande arbetet, i form av att ha rollfördelning och krisplan på plats, ska syfta till att göra krishanteringen mindre kaosartad. Men i förhoppning om att förenkla arbetet menar Per Calleberg att det finns risk att krisplanen med tillhörande checklistor blir alltför specifika och procedurstyrda.

– I rädsla för att göra fel gör vi för ingående checklistor i stället för att lita på vårt omdöme. Formulerar man checklistorna med punkter som tvingar krisgruppen att tänka efter och fatta egna beslut då kan man även åstadkomma en checklista som är ganska generell.

– Bra checklistor innehåller punkter såsom ”ta ställning till…, undersök behovet av…, ge information om”.

Ett fastighetsbolag som hittills varit relativt förskonade från stora kriser är Heimstaden. Men i samband med att organisationen snabbt växte såg de ett värde i att satsa mer på att just förbereda sig.

– På cirka fyra år gick vi från 170 till 550 medarbetare. Då fanns det ett större behov att tydliggöra rollerna vid en eventuell kris och skapa en enklare krisplan som komplement till den mer ingående som upplevdes för omfattande. Vi har även skickat flera av våra chefer på krisutbildning, något vi planerar för löpande, säger Helena De Geer Sahlberg, Head of People & Culture på Heimstaden.

Att ha en komplett och inövad krisplan, samt låta de anställda öva på hur de ska agera vid svåra och stressfulla situationer ökar chansen för att hantera en kris på bästa sätt. Per Calleberg menar dock att det inte behöver vara någon påkostad heldagsutbildning, i stället beskriver han hur kortare rundabordsövningar kan vara minst lika effektiva, så länge de är återkommande.

– När krisen väl kommer, för statistiskt sett kommer den att ske, är all förberedelse av godo – såväl i det stora som det lilla.