”Vi måste ta fram hållbara lösningar som faktiskt efterfrågas”  

Bygg- och fastighetsbranschen kan bli bättre på att ta fram hållbara lösningar, samtidigt som man måste värna om byggnadsområdets kulturarv. Åsikterna om hur svenska byggen kan bli mer cirkulära och bättre på återbruk gick isär under en paneldiskussion som arrangerades av White Arkitekter.

Annons:

Annons:


Ämnet för seminariet var cirkulär transformation, det vill säga hur vi tar hand om och återanvänder material, samt utvecklar de byggnader vi redan har, snarare än att bygga nytt och utnyttja mer resurser än vad som är nödvändigt för att slutföra ett byggprojekt.

Först diskuterades branschens aktuella förutsättningar och när man tror att byggbranschen kan anses vara hållbar. Sebastian Lembke, projektuvecklare på NCC, sade att vägen dit inte blockeras av några tekniska hinder, utan att det snarare handlar om att man måste bli bättre på att skapa attraktiva erbjudanden för kunderna.

– Det finns inte en tillräckligt hög efterfrågan idag, men det faller ju tillbaka på oss. Vi är inte tillräckligt bra på att paketera och sälja hållbara lösningar som faktiskt efterfrågas.

Cecilia Holmström, ordförande för Sveriges arkitekters hållbarhetsråd, menade att det behövs mer cirkulär design och att man måste börja se på byggprojekt ur ett längre perspektiv.

– Se till att använda så lite nya råvaror som möjligt och ta tillvara på råvarorna flera gånger. Resurserna finns redan, vi behöver inte ta fram nytt. Just nu får långsiktighet stå tillbaka för konsumtion och snabba vinster. Det behöver både arkitekter och byggbranschen bli bättre på.

Tatjana Joksimovic, planchef på Länsstyrelsen Stockholm, höll med om att långsiktighet måste komma i första hand och menade att byggprojekt ofta planeras med fel ingångsvärden, vilket försvårar möjligheterna till återbruk.

– Ofta börjar man rita för fort utan att titta på vad man redan har. Vi har sett exempel där man börjat projektera innan lokaliseringsfrågan var avgjord, istället för att utgå från vilka funktioner och lösningar som kommer ge mest långsiktigt värde. De sakerna måste gå hand i hand. Man måste börja med att besöka platsen och se vad som redan finns och vad man kan göra.

Vid frågan om vilka förändringar som behövs för att byggbranschen ska bli mer hållbar blev det som tydligast att panelen utgick från sina respektive perspektiv. Lone-Pia Bach, professor i restaureringskonst på Kungliga Konsthögskolan, refererade till den preussiska naturvetenskapsforskaren Alexander von Humboldt som menade att ”vetenskapen måste utvecklas tillsammans med konsten och humanioran”. Det som står i vägen går för en sådan utvecklingen är pengar, menade hon.

– Ska jag vara riktigt fräck så är byggmaterialen för billiga och vi som jobbar med det har blivit för dyra. Många stödenheter ska kopplas på och projekten ska förstoras. Då blir det snabbt bråttom och man väljer istället de enkla lösningarna.

Efter att snabbt ha svarat ”Ja” på följdfrågan om han höll med om påståendet, passade sedan Karl Sundholm, projektchef på Castellum, på att göra en poäng av den ursprungliga frågeställningen. De som verkligen kan göra skillnad i den transformativa processen är fastighetsägarna – inte byggarna, menade han.

– Till att börja med ska vi inte tala om byggbranschen, utan om bygg- och fastighetsbranschen. Vi som tar fram, äger och förvaltar byggnaderna är krasst sett en viktigare del i processen ur det avseendet.

Sedan övergick samtalet till att handla om vilka perspektiv och värden som saknas i byggprojekten. Karl-Johan Dufmats, projektledare på Exploateringskontoret i Stockholm, menade att platsens historiska betydelse ofta förbises.

– Det har alltid hänt någonting på platsen tidigare. Varför byggdes huset? Varför revs det och byggdes nytt? Hur såg platsen ut innan? Vad är platsens själ? Vi kan bli bättre på att vända på stenarna. Den biten av vårt kulturarv har ofta förvanskats.

När frågan om vilka perspektiv som saknas i byggprocesserna skruvades samtalet upp en nivå. Sebastian Lembke menade att NCC sällan gör den bedömningen själva, men att man däremot gärna blir involverade ännu tidigare i byggprojekten.

– Vi vill förstå och utvecklas våra samarbetsprocesser, exempelvis genom partnering. Om man ska bygga om en fastighet måste man komma överens om hur man ska göra det och den lösningen hittar man tillsammans.

Karl Sundholm svarade genom att poängtera fastighetsägarnas roll som ägare av slutprodukten och att utvecklarna inte är ensamma om att vilja spelas in i tidigare skeden.

– Precis alla inblandade vill vara med från början och hela tiden. Sen finns det nog inte ett för tidigt skede att involvera de huvudsakliga samarbetsparterna, men för oss är det viktigt att först veta vad det är vi vill utveckla och äga, så att det inte blir att vi bygger det som NCC vill att vi ska bygga. Vi kör gärna racet själva ett tag, med hjälp av utvalda specialister, men sedan kopplar vi såklart på övriga aktörer.

Sebastian Lembke gjorde sedan ett försök att hitta gemensam mark genom att påpeka att samverkan inte endast behöver ske i projektform. Även möten, seminarier, nätverk och samarbetsprojekt är chanser att utveckla samarbeten mellan parterna.

– Det är genom den här typen av möten som vi får förståelse för varandras perspektiv och roller i projekten. Jag håller med om att alla vill vara med hela tiden och från början – och det går inte. Däremot kan man genom samverkan lära sig om vad som är viktigt för övriga aktörer. Annars kommer man inte få till någon faktiskt förändring.

Annons: