Jan Gehl, idag 83 år (2020), har varit verksam som arkitekt sedan 1960-talet och startade år 2000 arkitektbyrån Gehl Architects som haft flera internationella uppdrag.
Publicerat 13 mars, 2020

”Vi måste ha människor runt omkring oss”

Jan Gehls klassiker Byer for Mennesker finns numera i svensk översättning. Där argumenterar han för en återgång till en mindre och mer humanistisk skala i stadsbyggandet. Ett modernt byggande bortom modernismen som inte behöver hemfalla åt nostalgiskt återskapande av forna tiders byggnader.

I början av 60-talet var du med och utvecklade Ströget i Köpenhamn. Håller lärdomarna därifrån än?

[ Annons ]

[ Annons ]

–  Då var stadslivet fullkomligt outforskat. Man visste allt om biltrafik. Man visste inget om hur människor använder staden. Jag gick ner på Ströget för att se hur människor rörde sig. Man hade sagt att det kommer aldrig att fungera – att vi är danskar, inte italienare. Men vi blev strax italienare, vi hade bara inte plats att vara det innan. Men mest av allt är vi homosapiens, och homosapiens är sociala varelser. Stadsplaneringen måste anpassas därefter.

Men…

– Men det är fortfarande den modernistiska stadsplaneringen som ligger till grund för många nya stadsdelar. Problemet är att man där förbisåg den mänskliga dimensionen. Den traditionella människan skulle bort. Vi skulle istället bygga för den moderna människan som var rationell och for mellan arbete och hem med språng.

Gör vi fortfarande samma misstag?

– Ja, ett nutida mardrömsexempel är torget i Köpenhamns stadsdel Örestad. Ett exempel på hur man bygger utan tanke på att skapa bra naturlig klimatkvalitet. Det uppförs höghus som förstärker vindhastigheterna och avkylningen. Det gör att vi i Köpenhamn får ett klimat som här uppe i Stockholm. Det är bara att titta på gamla stadskärnor som Sigtuna där det går att se hur människor vistas ute mycket mer än i Tensta och Rinkeby. Vi måste ha människor runt omkring oss, annars mår vi inte bra.

Så vad ska vi göra?

– Vi måste sluta bygga en stad anpassad för bilarna. Det finns också en möjlighet när det blir färre bilar i städerna. Då frigörs utrymmen som kan anpassas till cyklar och gångtrafikanter, vilket även ger hälsovinster.

Men urbaniseringen ökar. Om 30 år kommer 75 procent av alla jordens människor att bo i städer. Kommer vi alla att rymmas om vi bygger i den lilla skala som du förespråkar?

– Vad är det för fel på Paris och Barcelona. Det är bara två exempel på där man byggt väldigt tätt, men inte alls så högt. Man ska bygga tätt och trevligt istället stället för spritt och otrevligt. Att det blir så när vi bygger högt i Skandinavien beror på höga krav på hur det ska komma in ljus i byggnaderna. Därför kräver vi stora ljusavstånd.

Det finns många som vill se en återgång inte bara i skala, utan också i arkitektoniskt utförande. Är det en risk att resultatet bara blir något gammalt och konservativt?

– Reaktionen är förståelig. Man tror att för att skapa något bättre än modernismen så ska vi gå tillbaka till medeltiden. Men arkitekturen ska inte vara bakåtsträvande. Den måste ta höjd för de problemställningar som man ignorerat i så många år. Arkitekturen har ägnat sig för mycket åt enbart yta. Men då är det är inte arkitektur, utan bara skulptur. Det är först när vi förenar liv och form som vi skapar god arkitektur.

VAD GÄLLER SAKEN?
Vad: I boken Städer för människor sammanfattar den danske arkitekten och professorn 50 års forskning kring samspelet mellan arkitektur, staden och människorna.
Varför: För att den mänskliga dimensionen varit förbisedd.
Slutsats: Bygg i en humanistisk skala.

[ Reportage ]
[ Nyheter ]
[ Krönikor ]