”Vi har för dålig koll på varifrån pengarna kommer”

Det talas ofta om hur konkurrensen inom byggbranschen måste stärkas. Men hur pass bra koll har vi på de bolag som då ska in på den svenska marknaden? Tämligen usel menar Lennart Weiss.

Annons:


Rob Wainwright är numer partner på konsultföretaget Deloitte men arbetade tidigare som chef för den europeiska finanspolisen. I den egenskapen fick han djup inblick i omfattningen av det vi i dagligt tal kallar penningtvätt. Och den är minst sagt omfattande.

Vid ett uppmärksammat seminarium i februari i år, arrangerat av SNS på temat ”penningtvätt i den finansiella sektorn” satte han siffror på saken. I Europa omsätter organiserad penningtvätt cirka 120–200 mdr euro per år. I USA beräknas omfattningen till ca 600 mdr dollar. Vi talar om en välorganiserad grov ekonomisk brottslighet med rötterna i narkotika, trafficking och vapensmuggling.

Eftersom lönsamheten är god finns ett stort behov av att tvätta pengarna vita så att skurkarna kan bosätta sig på fina adresser, sätta sina barn i prestigefulla skolor och i övrigt leva ett till synes vanligt socialt liv.

Inspireras av:
Hédi Fried överlevde Auschwitz och Bergen-Belsen. Som 94-åring fortsätter hon dock envetet med att på skolor och i offentligheten verka mot rasism och anti-demokratiska krafter.

För att lyckas krävs dock två saker, investeringsobjekt och transaktionskanaler. Förr handlade det om att spela på travet och kasino. Numer bedrivs verksamheten i mer sofistikerade former. Man investerar i restauranger, köper bostäder, etablerar byggbolag och med bankernas hjälp transfereras sedan pengarna mellan olika bolag och simsalabim blir svarta pengar vita. Eftersom kontrollen är minst sagt svag går affärerna strålande. Enligt Rob Wainwright avslöjas ungefär en (!) procent av transaktionerna.

Illustration: Johan Isaksson

Den exakta omfattningen i Sverige är svår att beräkna men enligt Skatteverkets experter inom området torde skattefusket omfatta minst 10 mdr sek, bara inom byggsektorn. Där har fusket ökat lavinartat under senare år, tyvärr som en följd av att EU:s inre marknad som gör att östeuropeiska bolag på ett helt annat sätt än förr kan operera i Sverige.

När stoppa fusket häromåret undersökte 170 bolag från Baltikum och Polen var det endast ett bolag som klarade kontrollen av löner och skatter. Hur många som hade koppling till penningtvätt är svårt att veta men en smula intressant är att påfallande många helt eller delvis har ryska ägare vilket gör att man kan misstänka att Baltikum används som en språngbräda.

Man kan tycka att branschen och inte minst de offentliga beställarna borde ha vaknat. Men icke så. Med undantag för statliga SBAB råder en närmast frapperande naivitet i dessa frågor, från tunga offentliga beställare som Trafikverket till de kommunala bostadsföretagen, organiserade i Sveriges allmännytta, före detta SABO.

Det hela fick en närmast komisk inramning nyligen när Sveriges allmännytta tillsammans med Konkurrensverket anordnade ett seminarium om hur konkurrensen inom byggbranschen kan stärkas. Ett polskt byggbolag lyftes som framgångsexempel.

Medan webbinariet fortfarande pågick ringde jag två samtal och fick snabbt reda på att detta företag gått i konkurs (!) med ett par miljoner i skulder, bland annat till ett kommunalt bostadsföretag, dessutom med starka tecken på att man både fuskat med löner och arbetstider. Ett framgångsexempel? Man skulle vilja tro att skandalerna runt Danske Bank och Swedbanks baltiska filialer lett till ett uppvaknande. Men icke så. Varför är vi svenskar så oerhört naiva?

Lennart Weiss,
Kommersiell direktör, Veidekke Sverige

Annons: