Alla normer som ställs för hur bostäder ska utformas är förödande, det anser arkitekten Gert Wingårdh. Han efterlyser mindre statlig inblandning i bostädernas inre planlösning och förutspår att vi kommer se fler bostäder som byggs som rena skal och inreds av köparen.
Vad är det för fel på dagens normer för hur lägenheter ska disponeras?
[ Annons ]
– Rätt många av dessa normer är baserade på ett gammaldags sätt att leva. Ta till exempel standard för hur vi ska bygga ett kök, de är i hög grad baserade på studier gjorda under andra världskriget. Man studerade hur den tidens husmödrar rörde sig i köket och resultatet styr fortfarande utformningen, som att man ska ha en vattenho på samma sida som spisen.
Något annat exempel du retar dig på?
– Ja, små vardagsrum där det ska in plats för en liten soffa och en tjock-tv. Det är ingen som har tjock-tv längre och frågan är om tv:n fortfarande är en relevant möbel, vi använder allt mer vår laptop eller padda till att se strömmade program.
VAD GÄLLER SAKEN?
Vad: Statligt beställda regler och normer styr allt för mycket bostäders utformande.
Påverkan: Det byggs inte bostäder som folk vill ha dem. Utrymmen används på fel sätt.
Slutsats: Om inte reglerna ändras kommer vi se fler skal-lägenheter där beställaren själv bestämmer om hur den ska disponeras.
Är det inte bra att ha regler – då behöver man ju inte uppfinna hjulet varje gång?
– Nej, så ser jag det inte, jag tycker det är rimligt att bygga det som är bra för marknaden. Det är i slutändan alltid kunden som bestämmer – inte en arkitekt, en byggare eller tjänsteman på ett standardiseringsinstitut. Nu har SIS (Svenska institutet för standarder) smugit in nya bestämmelser, med krav på hatthyllor och garderober. Krav som leder till att man måste lägga på yta som kostar stora pengar, en kvadratmeter i Stockholm kostar köparen 60 000 kronor, det känns rätt kontraproduktivt när efterfrågan på mindre och kompakt planerade lägenheter efterfrågas.
Vad anser du om tillgänglighetsanpassade bostäder?
– Det är en helig diskussion och det kostar inte så mycket att leva upp till. Vi har ju också en allt äldre befolkning, men man kan fundera på om fastigheter som vänder sig till ungdomar, som ungdomsbostäder och studentboenden, måste ha hög grad av tillgänglighet. Jag har själv varit med att rita studentboende där man lägger till tio procent yta för att leva upp till tillgänglighetsregler, vilket också indirekt innebär en tioprocentig höjning av hyran. Det kanske inte upplevs så relevant med tanke på den åldersgruppen som boendet vänder sig till.
I många länder byggs bostäder som ett skal, där köparen får bestämma hur den ska fungera. Är det en modell även för Sverige?
– Ja, absolut, jag märker att det är en tydlig tendens åt det hållet. Vi har den typen av lösningar på ritbordet just nu, och vill jag påpeka; initierade av våra kunder – inte av oss. De vill ha en råyta som är ett enda rum och sedan sätta upp väggar efter eget behov. Enligt regelverket blir det en enrummare de flyttar in i även om det senare kan användas som en fyrarumslägenhet. Man behöver ett antal garderober för en fyrarummare och en annan för enrummare. Köparen kanske nöjer sig med ett badrum trots att normen kräver två.
Det låter som ett kringgående av normerna?
– Nej, jag vill inte säga att det är ett kringgående, bygger man en enrumslägenhet så är det en mänsklig frihet att dela upp den i två eller tre rum. Det är inte statens uppgift att kontrollera hur en lägenhet används och att den ska inredas efter dessa bostadsnormer. Den naturliga friheten att disponera sin egen bostad kvarstår och ger möjlighet till dessa regeltolkningar.
