Att bilda bostadsrättsförening och köpa fastighet är en krävande procedur. Men för styrelsen i bostadsrättsföreningen Fyrskeppet i Kärrtorp har arbetet varit värt mödan. Nu ska området skötas bättre tidigare. Det är alla överens om.
Källarlokalen är sliten och möblerna ett hopplock från diverse förråd. Men stämningen är hög. Bostadsrättsföreningen Fyrskeppets styrelse har nyligen ”landat” från resan att köpa sina hyresrätter. En resa som kunde ha slutat hur som helst.
[ Annons ]
– Ända in i det sista var det oklart om köpet skulle bli av. Detaljerna ändrades hela tiden och en vecka innan försäljningen sade ägaren att han inte tänkte sälja. Vi hade inga styrkemedel. Men jag hade gett mig attan på att genomföra det här – och jag är envis, säger Mikael Olsson, ordförande i föreningen.
Hur det skulle gå oroade styrelsen, men övriga boende var inte medvetna om problemen.
– Vi valde att inte kommunicera alla detaljer, det fick vara en solskenshistoria utåt.
Att en del redan tagit lån kändes inte bra. Vissa fick som ett rus, ”nu äntligen ska vi göra fint i lägenheten”, och lånade extra och började konsumera. Man tänkte ”hur många hjärtan ska vi krossa om det här inte blir av?”, säger Mikael Olsson.
Men nu går vi händelserna i förväg. Det började i Kärrtorp 1949, då ett område med mestadels små lägenheter byggdes i trevåningshus.
– Det är ett område som man föds och dör i. Vi har träffat en 95-årig dam som flyttade in 1949 som bott i en tvåa med sina sex barn. Och Christer Adlerz, en styrelsemedlem, är född på golvet i sin lägenhet. Han brukar säga att han är född i Kärrtorp på riktigt, berättar styrelseledamoten Björn Westerberg.
På 2000-talet hade fastigheten hunnit ägas av ett antal bolag och det fanns problem med skötseln. Björn Westerberg går upp ur källarlokalen och pekar på flagnande färg på fönsterkarmarna och rapp som går i bitar.
– Det var väldigt godtyckligt vem som fick helrenoverat och vem som bara fick en pyts färg utanför dörren. Samma gällde bostadsbyten och vem som fick hyra garage.
År 2007 började Mikael Olsson jobba för att området skulle bli bostadsrätter. Men ägaren bestämde sig i slutänden för att inte sälja, plus att finanskrisen slog till.
När avtalen väl var påskrivna kunde styrelsen andas ut”
Hösten 2009 ville ägaren sälja igen. Mikael Olsson satte ihop en kunnig styrelse. Där fanns en kvinna som arbetat med att förvalta området när det ägdes av ett annat bolag, där fanns en man som älskar business, en pensionär som gillade att hugga i och en man som varit hyresgästföreningens lokale representant.
Styrelsen gjorde redan från början en hemsida för informationens skull. En konsult hjälpte till med kontrakt och priser och en advokat granskade affären.
När avtalen väl var påskrivna kunde styrelsen andas ut. Av 240 lägenhetsinnehavare valde 200 att köpa och resten var kvar som hyresgäster.
– Vi vet hur vi vill att en hyresvärd ska vara. Och det är inte så mycket jobb som det kunde vara, vi har helförvaltning så det är till det bolaget man får vända sig om man till exempel vill ha renoverat, säger Björn Westerberg.
Upp till ett halvår efter överlåtelsen kan hyresgästen köpa loss sin lägenhet till priset som satts vid ombildningen. Efter det är det marknadspris som gäller. Kvadratmeterpriset blev 16 500 kronor vid överlåtelsen, de som köpte och sedan har sålt har fått ungefär 32?000 kronor per kvadrat.
Nu, efter ombildningen, syns flera Big Bag på området vilket vittnar om renovering. Lägenhetsförsäljningar lär man se fler av.
– Många barnfamiljer ser det som en studs i bostadskarriären. För mig är drivkraften att jag vill trygga min framtid och inte betala till någon annans ficka. Dessutom blir det ofta lyft i områden vid ombildningar, även husen omkring påverkas, säger Mikael Olsson.
Björn Westerberg har fått höra positiva kommentarer från sina grannar.
– Alla säger att det är mycket bättre stämning. I brist på andra uppgifter är alla nöjda.
Men visst finns det problem. Som att man inte respekterat styrelsens vädjan om att inte ställa in kylskåp och annat i soprummet.
– Det var till och med någon som slängde in en död katt. Vi stängde soprummet men då fanns det de som bröt sig in. Nu funderar vi på att riva, men vi får väl ta upp det på årsmötet. Kanske tror man fortfarande att det är ”någon annan” som står för räkningarna, men sopnotan kommer ju faktiskt till föreningen nu, säger Björn Westerberg.
En annan nyhet för styrelsen är vilken insyn man får i grannarnas privatliv.
– Alla blev grannar på riktigt, allas problem blev synliga. Man måste ha en policy för vad som händer när någon inte betalar i tid – det är väldigt nytt och känns lite konstigt när det är ens grannar. Än har inte måttet blivit rågat i något fall, men vi måste ha en policy, vi driver ju ett företag och vår ekonomi bygger på att alla gör det de ska.
