Sverige behöver ta en mer aktiv roll i EU:s lagstiftningsprocesser. Inte minst för att svenska fastighetsägare inte ska gå miste om bidrag för att uppfylla unionens energikrav. Det menar Robert Andrén, generaldirektör på Energimyndigheten.
På ett seminarium om fastigheter och energi riktade du uppmaningen ”Glöm inte EU!” Utveckla!
– Det gäller inte bara dessa branscher. Men det är få svenskar i EU-institutionerna, och här hemma har debatten ofta ett rent nationellt perspektiv. Andra medlemsländer, exempelvis Finland och Danmark, är mycket snabbare med att påverka EU:s lagstiftningsprocesser.
Varför är det viktigt?
– Inte minst när det kommer till att hämta hem finansiella medel. I takt med att den mesta lagstiftning som påverkar svenska aktörer produceras i Bryssel, så måste Sverige vara där mycket tidigare i sitt påverkansarbete.
Och om du kokar ner det till ett exempel som gäller energi- och fastighetsbranscherna?
– Som när vi har förhandlat fram EU-direktivet för byggnaders energiprestanda, EPBD. Sverige har ett gott renommé på området. Men i processen borde vi ha varit en tydligare röst. När vi inte gör det hamnar vi i en situation där vi inte riktigt står bakom EU:s linje, trots att vi varit med och jobbat för det.
Vems ansvar är det?
– Till syvende och sist är det alltid politikens ansvar. Det är viktigt att man tidigt hittar den gemensamma svenska ståndpunkten hos myndigheter, organisationer och andra intressen som berörs.
Och dinegen myndighet?
– Som så många andra behöver vi jobba betydligt närmare aktörerna, som sen ska genomföra det hela. Ju tidigare, desto större möjligheter att utformningen passar svenska förhållanden.
Vi har varit medlemmar i snart 30 år. Varför blir det så här?
– Jag kan dock se att inställningen skiljer sig mellan de många olika politikområden jag jobbat med. När det kommer till energipolitiken så har den det senaste dryga decenniet tydligt kopplats samman med klimatpolitiken, som regleras av EU-lag. Men vi lever fortfarande kvar i att energi är en nationell fråga.
Att se energi som en nationell fråga, inbegriper det också att se det som ett centraliserat system?
– Ja, men vi är absolut på väg mot ett mer demokratiskt och rörligt elsystem. Det är ett uppvaknande där fastigheter och andra aktörer inte längre enbart är konsumtionspunkter, utan aktörer som man kan bygga hela system kring.
Många vill mer. Var finns hindren?
– Vi behöver se över lagstiftning som i dag begränsar och försvårar för dem som vill vara smartare i energisystemet. Exempelvis vad gäller möjligheter att dela el lokalt eller att lagra energi, samt frågan var man ska kunna producera el.
Finns dessa insikter när du som myndighetschef pratar med de stora leverantörerna?
– Många sitter fast i gamla synsätt. Energimyndigheten har stått nära fastighetsaktörer i vissa frågor, som att driva nätverk för energieffektivisering som Belok och Bebo, men däremot varit närmare producenterna när det handlat om produktion. Nu, i ett större systemperspektiv, behöver vi ha en tydligare roll för att skapa samtal mellan de olika intressena, och för att kunna hantera de målkonflikter som finns.
Vilken roll spelar Energimyndigheten för att eventuell EU-finansiering kommer svenska fastighetsägare till godo?
– Just kring EPBD är allt ännu inte klart. Men rent generellt kan Sverige bli betydligt bättre på att hämta hem de medel som faktiskt finns. Och vi har blivit bättre på att hjälpa olika aktörer att förstå ingångarna till EU:s olika finansiella verktyg – som rättvisefonden och omställningsfonden.
Krävs det bidrag för att vi ska klara de krav EPBD ställer?
– På EU-nivå, absolut. För svensk del kan det underlätta och påskynda det som redan är på väg att ske.