[ Annons ]

Publicerat 21 oktober, 2015

”Alla kan inte vara störst och bäst”

Det har gått inflation i uttrycket stadsutveckling. Överallt kan man läsa om vikten av stadskärnans överlevnad. Vi har nu för tiden till och med en ”stadsminister” som hjälper till att rikta strålkastarna mot ämnet.

Fast det är alldeles för enkelt att resa till chicka storstäder som New York och Berlin för att hitta ”goda exempel”. Där är det väl inga problem att göra gatorna bilfria. Människor och turister är inte heller någon större bristvara. Om inte bristande köpkraft vore nog, så är även klimatet i vårt lilla land en utmaning.

[ Annons ]

I Hällefors eller Borlänge centrum är utmaningen lite större. Om inte bristande köpkraft vore nog, så är även klimatet i vårt lilla land en utmaning. Vem kan förvänta sig flanerande människor med välfyllda kreditkort i snålblåst, på grusiga trottoarer, +6 grader och konstant mörker?

Ragnhild listar 

Årstider
Krispigt kalla mornar och klara färger får oss att skärpa till oss efter sommarens lata dagar. Dessutom sker en naturlig variation i tambur och garderob! 

Kontraster
I samband med att regionstyrelsen i Fastighetsägarna MittNord besökte dito i region Syd upplevde jag skarpa kontraster som berörde. Från den illegala bosättningen av EU-immigranter till Turning Torso och en hyresrätt på två rum o kök för cirka 18?000 kronor/månad.Lyckad lobby
Tänk att man lyckats skapa en opinion för mjölkböndernas överlevnad så att vi nu gladeligen betalar en krona extra för en liter av den vita drycken. Skulle någon annan bransch lyckas med att göra motsvarande?


Teknikutvecklingen
inom handel gör det dessutom möjligt att ha samma stora utbud i en mindre stad som i en miljonstad (även om jag fortfarande blir högst förvånad när jag emellanåt blir hemskickad från affären med tipset ”det där kan du köpa på nätet”– det vill säga får hämta på någon halvsjaskig bensinmack istället för att få service i butiken). Vi måste förstå att sälja mervärde och miljö. Det ska man kunna ta betalt för. Men att tro att enskilda människor ska ta ansvar för den lokala handeln i stället för att handla samma varor på nätet till tio procent lägre kostnad är blåögt.

Ett exempel: När IKEA och Ikano etablerar ett nytt handelsområde strax söder om Umeå kommer det att påverka inte bara Umeås handel utan hela regionen. Det vill säga även Örnsköldsvik, Härnösand och Sundsvall med tillhörande externhandel. Att från politiskt håll bejaka investeringar men samtidigt förstå och förutse vilka konsekvenser det medför för redan existerande handel och kommersiellt utbud, och vilka åtgärder som måste vidtas för att förstärka en positiv utveckling, är en svårighet. Det duger inte att då leva med illusionen att man  själv kan och förstår allt. Att tro att det finns en universallösning för att utveckla stadskärnor är som sagt – bara blåögt.

Visst, att springa på trevliga seminarier kan vara inspirerande, men det räcker inte. Vi vet redan vikten av att miljön upplevs trygg och kulturens betydelse. Inse att det krävs faktabaserade beslutsunderlag, noggranna studier där flera berörda parter ska delta . Och tro framför allt inte att marknaden själv löser allt till det bästa –  eller att det är för tillfället anställda tjänstemän som vet bäst!

Vi måste inse att alla inte kan vara störst och bäst. Aktörer på olika orter måste vara realistiska i förhållande till sina förutsättningar och åt vilket håll man utvecklas. Det är en självklarhet att samverka mellan kommun, handel och fastighetsägare i dessa frågor. Att våga göra det med generositet och lyhördhet är en framgångsfaktor. Jag är övertygad om att fastighetsägare har en viktig roll att spela i dessa frågor.

Inser man sedan att detta kräver investeringar så är man en bra bit på väg.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]