Centralbankernas teoribok fungerar inte längre i dagens penningpolitik och vi riskerar att hamna i ett läge där det inte längre är en dygd att spara, skriver Nordeas chefsekonom Annika Winsth.
Om man inte visste bättre kunde man tro att vi befinner oss i en djup ekonomisk kris. Såväl den svenska som den tyska tioåriga statsobligationsräntan är negativ. Dessutom har den amerikanska tioårsräntan i stort sett halverats på kort tid. Kris är det dock inte, även om tillväxten mattas av. Sämre konjunkturutsikter har fått den amerikanska centralbanken, Fed, att byta fot. Efter nio räntehöjningar i rad sänkte banken räntan i juli för första gången på ett decennium. Trots sänkt styrränta har de långa räntorna i sommar varit lägre än de korta, en så kallad inverterad räntekurva.
[ Annons ]
Historiskt är det en signal om en kommande recession. Man bör dock vara försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser av detta. En inverterad räntekurva är i alla fall tecken på att marknaden inte tror att Fed kommer att göra tillräckligt mycket för att stötta konjunkturen, därav oron på världens börser.
Fed har i alla fall möjlighet att sänka räntan flera gånger och kommer sannolikt att göra det. Då är det värre för centralbanker som den europeiska, ECB, samt den svenska Riksbanken, som redan innan avmattningen har negativa styrräntor. Riksbanken signalerar fortfarande räntehöjningar, men lär få ompröva det budskapet.
Redan i början av 2018 ansåg Nordea att det började bli för sent att höja räntan på grund av svagare konjunkturutsikter. Sedan dess har konjunkturen mattats av och på finansmarknaderna diskuteras snarare en räntesänkning.
På kort sikt fungerar lägre räntor som en krockkudde, som bör stötta och stimulera efterfrågan. Det kan till exempel mycket väl bidra till att bostadspriserna inte minst i Stockholm börjar stiga igen. På lång sikt är det mer oroande. Risken är uppenbar att den expansiva politiken skapar allt större risker. Skillnaden mellan att vara en insider eller en outsider blir större, då de som har bostäder, aktier eller andra tillgångar gynnas, medan de som inte har får svårare att komma in då tröskeln blir för hög.
Det är inte heller säkert att de låga räntorna leder till ökade investeringar. Snarare tycks det som att företag och hushåll är försiktiga. Trots att vissa företag i dag kan få betalt för att låna är investeringarna måttliga på många håll i världen. Uppenbarligen uppfattar många den extrema politiken som riskfylld.
Man vågar inte låna trots att det är billigt då risken är stor att investeringen inte går att räkna hem om vi hamnar i en djupare lågkonjunktur.
Det talar för att centralbankerna är ute på allt tunnare is och det blir allt mer uppenbart att teoriboken, åtminstone tillfälligt, har spelat ut sin roll. I den situationen blir det farligt att bara fortsätta med mer av samma politik. Är det till exempel rimligt att pensionsbolagen ska hålla statsobligationer om räntan är negativ och pensionssparandet därmed krymper?
Vi behöver ha en bredare diskussion om de risker centralbankerna tar då de enkom svarar med mer stimulans i en värld som redan är högt skuldsatt. Negativa räntor kan komma att spela samma roll som inflation, det vill säga de äter upp kapital för de som sparar och dämpar kostnaderna för att låna. Det blir då inte längre än dygd att spara utan parollen måste bli – bättre att slösa och ta så stora lån du kan.
Annika Winsth
Annika Winsth
Gör: chefsekonom på Nordea
Mer om: Efter studier i Lund anställdes hon på finansdepartementet och gick därefter till Nordea 1994. Sitter i styrelsen för Lunds universitet samt i styrelsen för Utrikespolitiska Institutet.
Twitter: @annikawinsth
