Investeringsstödet behöver bättre träffsäkerhet för att göra nytta, skriver Fastighetsägarna Sveriges samhällspolitiska chef Martin Lindvall och uppmanar regeringen att tänka mer politiskt för att rikta hjälpen rätt.
Efter en bostadspolitisk sommarstiltje återvänder statsråd, folkvalda och politiska tjänstemän till förhandlingsborden. Januariöverenskommelsen ska fyllas med innehåll. En grannlaga uppgift när så många har gjort sina egna tolkningar av vad partierna egentligen kom överens om under några hektiska dagar när övriga Sverige hade jullov. Och med överenskommelsen som parlamentarisk bas ska en statsbudget värkas fram.
MARTIN X 3
Berlin
Hyresmarknadens villkor ställs på sin spets i het debatt om planerat hyresstopp i fem år. Intressant att följa.
Semesterelände
”Vi hade i alla fall tur med vädret” – filmtitel som väl sammanfattar min sommarledighet.
Svemestern
Turismtrend och fältstudier i klyftorna mellan stad och land.
Budgetpropositionen erbjuder alltid en möjlighet att slänga in sådant som kan vara svårt att få igenom i riksdagen på annat sätt, eller som missats i en tidigare process, till exempel en januariöverenskommelse.
Många kollegor i bostadsdebatten misstog – sannolikt medvetet i några fall – överenskommelsen för resultatet av blocköverskridande bostadspolitiska förhandlingar. Under de premisserna handlade förstås kommentarerna ofta om allt som saknades, från kreditrestriktioner till åtgärder för resurssvaga hushåll.
För vår del har vi varit tydliga med att det behövs fler initiativ inom den sociala bostadspolitiken och vår kritik mot investeringsstödet har bland annat tagit sin utgångspunkt i dess bristfälliga träffsäkerhet. Statliga pengar används för att sänka hyror för köpstarka hushåll, samtidigt som mycket lite görs för de svagare på marknaden.
En del av kritiken har möjligen nått fram. När förslaget om förändringar i investeringsstödet, en del av den kommande statsbudgeten, presenterades i somras hade regeringen lagt in två förslag till villkor som kan åberopas av den som ansöker om stöd. Det ena handlar om att ställa en viss andel bostäder till förfogande för unga, det andra om att göra detsamma för kommunens sociala bostadsinsatser. Förslaget är nu ute på remiss.
Statliga bostadspengar till unga blir mer av röstfiske när det finns grupper som har det bra mycket tuffare.
Jag tycker själv inte att låg ålder är ett så ömmande handikapp att vi via skattsedeln behöver rikta bostäder till unga. Jämfört med andra länder flyttar våra ungdomar hemifrån tidigt, vissa gör det med en god ekonomi och utan större problem och många har en lysande bostadskarriär framför sig. Med få köpoäng och begränsat kapital är det förstås en tuff start för en del, vilket motiverar dagens frivilliga ungdomsinitiativ från flera hyresvärdar och bostadsutvecklare. Men statliga bostadspengar till unga blir mer av röstfiske när det finns grupper som har det bra mycket tuffare.
Med sitt andra alternativ fångar regeringen däremot upp både den återkommande kritiken mot brister i den sociala bostadspolitiken och investeringsstödets tveksamma träffsäkerhet. Fem procent av de bostäder som omfattas av investeringsstödet, från projektet eller ännu hellre befintligt bestånd, ska erbjudas kommunen för sociala ändamål, lyder det hittills allmänt formulerade villkoret. Ett antal kommuner kräver redan 10-15 procent vid markanvisning.
Stödet är frivilligt att söka och det är naturligt att staten ställer tydliga villkor, inte bara dopar marknaden. Med en galopperande bostadssocial kris full av mänskliga tragedier är det viktigt att regeringen har ordning på sina prioriteringar och använder sina stödinsatser rätt. Att försöka tillfredsställa alla genom att fyra av lite allmänt bransch- och konsumentstöd i blindo löser inget. Eller som en medlemsföreträdare vid min sida uppmanade bostadsminister Per Bolund då vi träffade honom om det remitterade förslaget: Våga vara politisk!
Martin Lindvall,
Samhällspolitisk chef Fastighetsägarna Sverige
