Hurra för ännu ett höjdarrekord! Eller kanske inte? Mattias Goldmann konstaterar att väderrekorden borde motivera fastighetsbranschen till stordåd i klimatåtgärder.
När Armand Duplantis hoppar, räknar alla med att han ska slå rekord. Det är det nya normala.
Sedan han var 16 år gammal har Duplantis ständigt slagit rekord. Svenska, europeiska och världsrekord, först som junior, nu som senior. Stadionrekord, inomhusrekord, utomhusrekord, rekord med störst marginal, rekordkort tid mellan två rekord, rekordmånga rekord på ett år…
Det finns alltid ett rekord till för den som letar … och till slut blir likheterna för stora för att ignorera: Stavhopparen Armand Duplantis är som vädret. Redan innan Duplantis trampar i gång är det intecknat, på samma sätt som det i början av oktober var intecknat att helåret 2023 blir det varmaste någonsin.
Precis som Duplantis rekord, så är värmerekorden rekord med rekordstor marginal. Och med värmen följer andra rekord, som påminner oss om att några grader varmare inte bara är siffror på en termometer: Jättebränderna, de våldsamma skyfallen, stormarna, de rekordstora isfria ytorna i Arktis, den väldiga avdunstningen från vattenkraftens dammar…
Alla dessa rekord gör något med oss. Tidigare hävdade vi att det där med täta rekord minsann inte är något nytt; Sergei Bubka slog rekord på löpande band och det var minsann snöfria vintrar förr också. Nu är det tvärtom. Rekorden är det nya normala. Vi gäspar åt dem. Klickar bort notiserna, bläddrar förbi artiklarna.
Människan kan inte anpassa sig till allt, de som påstår det har inte kollat upp saken. Till Duplantis rekord, visst, men inte värmerekorden om de fortsätter så här. Vi är på väg in i en tid där allt större delar av världen inte går att vistas i på grund av hettan. Det är därför FN:s generalsekreterare Guterres säger att vi nu lämnar ”global warming” för ”global burning”. Men också där allt fler ställen blir obeboeliga på grund av översvämningarna, jordskreden och annat som kanske känns närmare dig och mig än rekordhettan som i somras tycktes vara överallt utom just där vi semestrade.
Varenda fastighetsförvaltare, bostadsrättsförening, lägenhetsinnehavare, villaspekulant, lånehaj, mäklare, andrahandsboende, AirBNB:are och alla andra behöver förstå att rekorden bara kommer att fortsätta ticka in. För detta är inte det nya normala, det är bara början.
Den plötsligt skrämmande höga vattennivån blir ännu mer skrämmande och högre. De oerhört många millimetrarna regn på bara ett par timmar blir ännu fler. Den överhängande risken för ras och skred blir allt oftare verklighet. Rekordhettan ännu hetare. Grupperna som behöver särskilt skydd växer – unga, gamla, sjuka, de som arbetar utomhus… snart är det lika bra att inkludera alla. Försäkringspremier skjuter i höjden, utom för de – allt fler – som kommer att få beskedet att fastighetens belägenhet gör att den inte längre kan försäkras. För nära ett vattendrag som kan översvämmas, en skog som kan brinna, en lerslänt som kan kasa…
Om inte. Om inte vi också själva blir rekordsättare. Visar hur mycket vår klimatpåverkan kan minskas och hur snabbt, och hur bra vi kan anpassa oss till ett klimat som trots det kommer att förändras – men där det värsta ännu går att undvika. Ett fönster av möjligheter står på glänt men stängs snabbt, som FN:s klimatpanel uttrycker det. Vi behöver slå ständigt nya rekord med ständigt större marginal. Vi engagerade oss inte för att vara mediokra utan för att göra skillnad, så nu gör vi det. Duplantis style, så effektivt och självklart att vi snart också själva gäspar åt det.