Om man hårdrar det – Kerstin Gillsbros uppdrag är att se till att folk lämnar byggnaderna. Som vd för Jernhusen är de transportpolitiska målen lika viktiga som att leverera avkastning.
Rullväskornas ständigt diskreta mullrande över marmorgolvet. En skolklass som hänger på räcket runt den runda öppningen i golvet, av de nyfikna blickarna att döma har de just klivit av tåget och inväntar spänt att få göra storstan. Pyset när en espressomaskin pumpar ut sin svarta bensin.
[ Annons ]
Självklart var det vid Ringen på Stockholms centralstation som vi stämde möte med Kerstin Gillsbro, vd för Jernhusen, som förvaltar fastigheter längs det svenska järnvägsnätet.
– ?Visst är det en häftig plats!
Trots att hon som pendeltågsresenär dagligen passerar platsen vandrar ögonen nyfiket runt den väldiga hallen.
– Jag tycker om att gå in på stationer när jag kommer till andra städer. Dels för att de ju ofta är fantastiska kulturminnen, dels för att känna av flödet och funktionen, säger Kerstin Gillsbro.
Ringen, ”spottkoppen” eller för all del ”bögringen” (detta var under 1960- och 1970-talen en av Stockholms hemliga mötesplatser för homosexuella) är utan tvekan en av Sveriges mest välkända mötesplatser. Så självklar för de flesta, men samtidigt en miljö som genomgått stora förändringar. Blombutiken har väl alltid funnits här, en kopp kaffe har man kunnat få och att kunna botanisera bland ett stort tidningsutbud inför resan har alltid varit självklart. Men inte mycket mer än så. Idag däremot finns här över 60 butiker, restauranger och caféer.
För att inse skillnaden i utbud behöver man inte gå tillbaka så långt som till invigningen av stationen 1871 eller ens till när Ringen invigdes i samband med att tunnelbanan tillkom 1959. Det räcker med ett tidsskutt till 2001, alltså det år som Statens Järnvägar bolagiserades och Jernhusen bildades.
– Jag är oerhört stolt över förändringarna. Och som den tågluffargeneration jag tillhör minns man ju de tråkiga, farliga och otäcka stationsområden man kom till då, säger Kerstin Gillsbro, som kom in i styrelsen 2006 och sedan 2010 är Jernhusens högsta chef.
Jag är oerhört stolt över förändringarna. Och som den tågluffargeneration jag tillhör minns man ju de tråkiga, farliga och otäcka stationsområden man kom till.
Huvudsyftet för bolaget är alltså att på komersiella villkor främja kollektivtrafiken. Alltid med resenären i fokus. Men samtidigt är det tydligt att Jernhusen går mot att bli en allt mer kommersiell aktör. Finns det en motsättning? Vad kommer först, transportpolitiska mål eller avkastning?
– Det är en fråga som vi ofta får. Men i de resenärsundersökningar vi gjort är det tydligt att service efterfrågas. Men vad som är viktigt är att vi också har kunskapen att hantera resenärernas behov. Hade vi inte haft det hade det lätt kunnat bli köpcentrum av det hela.
I februari var det nyinvigning av stationen efter fem års renoveringar och grundförstärkningar (2?900 stålpelare har satts ner under den gamla delen för att inte den ska sjunka ner i dyn) men ändå pågår fortfarande full byggverksamhet. Kerstin vill gärna visa, men innan vi hastar vidare kan det vara på sin plats att påminna om att en stor del av Jernhusens verksamhet är något vi vanliga resenärer aldrig ser. Stationerna är halva bolagets marknadsvärde, resten är stadsutvecklingsprojekt, depåer och godsterminaler.
Det har framförts kritik mot att dagens kapacitet för depåtjänster inte räcker till när trafiken ökar och att dåligt underhållna tåg är en starkt bidragande orsak till tågförseningar.
– Men jag skulle inte vilja påstå att det finns någon brist på depåkapacitet. Det viktigaste är att depåer ligger rätt placerade så att man inte kör en massa tomma tåg på spåret bara för att de ska repareras. De depåer vi äger idag ligger på bra ställen. Men sen har det skett en tillväxt av järnvägstrafiken, främst inom persontåg, som innebär att det behövs byggas nya depåer för en annan typ av tåg, så kallade motorvagnståg. Och det har vi levererat – både nya depåer och uppgradering av gamla depåer där det går.
Kerstin Gillsbro menar att den kritik som bland annat kommit fram i Riksrevisionens granskning ”Tågförseningar – orsaker, ansvar och åtgärder” snarare är tecken på de naturliga utmaningar som uppstår på en avreglerad marknad.
– Det tar ett tag innan man hittar strukturerna för vem som ska ansvara för vad. Därför träffar jag regelbundet ledningen för Trafikverket, järnvägsföretagen, fordonstillverkarna, spårentreprenörerna och godstransportörerna.
Som ni märker, för att vara ett reportage i Fastighetstidningen så blir det mer av transportpolitik än fastighetsprat.
– Det är det som är lite udda, men också det extremt roliga, att vara ett fastighetsbolag men samtidigt verka i en transportbransch med ett övergripande hållbarhetsmål. Vår mission är att få mer kollektivt resande och gods på järnväg. Och där har vi en unik kompetens.
Där andra fastighetsägare pratar om avkastning pratar hon om funktion. Är det bakgrunden som ingenjör som lyser igenom? Kerstin Gillsbro är civilingenjör inom väg och vatten, från Lunds tekniska högskola.
– Jag säger inte att vi inte fokuserar på avkastning och ekonomiska nyckeltal, det är ramen som ger oss förutsättning att verka. Det ena utesluter inte det andra.
Men om jag ska gissa – det ena tycker Kerstin Gillsbro är roligare än det andra. Vi står och blickar ner i det jättebygge som ska bli det nya Hotell Continental när hon med ett nöjt leende utbrister:
– Stora byggen, det är det fräckaste man kan vara på!
Här växer ett helt nytt kvarter fram mitt i city. Utöver hotell, restaurang och barer ska här även inrymmas bostäder och en takterrass med bar dit alla kan gå och njuta av utsikten. Under hela komplexet tar Station Stockholm City, där Citybanan ska gå, form.
– Själva ursprunget är bygget av Citybanan. Från början skulle den nya pendeltågsstationen ligga längre bort utan anslutning till centralen. Men vi menade att det inte skulle bli någon bra funktion för resenärerna. Så vi gick in och köpte fastigheten Orgelpipan 6 där gamla hotell Continental låg.
Under Kerstin Gillsbros tid som vd har ett allt större fokus riktats mot stadsutvecklingsprojekt.
– Kärnaffären är att äga, utveckla och förvalta stationer, depåer och godsterminaler. Men vi har också stora markinnehav runt de tre stora centralstationerna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vi tar vårt ansvar för den hållbara staden genom att utveckla hela stadsdelar med målet att förbättra för resenären. Men sen äger vi bara fastigheten så länge som vi behöver, försäljningen blir ett bra ekonomiskt bidrag till vår fortsatta verksamhet.
Men Jernhusen är inte ensamt om att vara intresserad av de höga fastighetsvärdena kring dessa viktiga knytpunkter.
– Men vi vänder lite på steken och går in och skapar förutsättningarna för att flödena för kollektivt resande ska fungera. Genom att förtäta bidrar vi till en hållbarare stad.
Hon återkommer flera gånger till vikten att bidra till samhällsutveckling. Däri ligger också de lite mer svårgreppbara värden som vi talade om inledningsvis, stationerna som kulturhistoriska symboler och platser där livet utspelar sig helt enkelt.
– Att stationerna är offentliga platser innebär en stor utmaning och ställer stora krav på säkerhet och trygghet. Vi har människor som vistas här för att det ger dem skydd för väder och vind. Vi tar ett stort ansvar även om de rent sociala frågorna naturligtvis måste hanteras i nära samarbete med kommunen, vi kan aldrig gå in och ta deras ansvar.
Tidigare hade du en rad ledande befattningar inom NCC, är det stor skillnad att ha staten som ägare?
– Det är en vanlig fråga jag får. Men nej, jag upplever absolut ingen skillnad när det handlar om att driva en affär. Det som är häftigt är det samhällsbidrag jag känner att vi levererar. Det roliga är att det finns en dimension till i uppdraget att hela vår verksamhet syftar till hållbarhet; hållbara transporter, hållbara fastigheter och hållbar ekonomi. Det genomsyrar hela vårt tänk.
Hela vår verksamhet syftar till hållbarhet; hållbara transporter, hållbara fastigheter och hållbar ekonomi. Det genomsyrar hela vårt tänk.
Ett annat exempel på hur Jernhusen arbetar med fastighetsutveckling i stationsnära områden är Kungsbrohuset som Jernhusen färdigställde 2010. Två år senare köpte Folksam fastigheten för cirka 2,1 miljarder kronor. Men Jernhusen sitter kvar som hyresgäst.
Genom hela intervjun håller Kerstin Gillsbro en professionell fasad. Men då och då skymtar, ursäkta uttrycket, en närmast nördig passion fram. Som när hon blickar ut genom konferensrumsfönstret som överblickar det imponerande spårområdet.
– Man kan se både godståg, Arlanda express, pendeltåg och fjärrtåg komma samtidigt. Det är jätteläckert! Det är något fascinerande med tåg, eller hur?
Som det proffs hon är ser hon till att växla resonemanget in på ett spår som leder fram till den egna verksamhetens perrong (ursäkta ordvitsandet).
– Vi märker bland ungdomar att tåg är lockande. Många unga vill jobba hos oss, vi får mängder av spontanansökningar. Dels är det tågen i sig, men kanske framförallt kopplingen till hållbarhetsfrågor. Sen tror jag också att det är viktigt att få bidra till samhället. Det kan jag själv känna att det är oerhört simulerande.
Det var med viss tveksamhet Kerstin Gillsbro ställde upp på en personlig intervju. Inte för stort fokus på barndom och liknande var villkoret.
– Den är på intet sätt hemlig. Men jag kan känna en viss tveksamhet inför artiklar som fokuserar mer på individen än den roll man har. För jag tycker att min roll och Jernhusen är viktigare än att prata om min privata sida. Sen jag har varit med om att det tippat åt andra hållet. Jag har ju varit med i byggbranschen ett tag nu och mycket har ändrats. När jag började var det många reportage av typen ”kvinna i hjälm”, mer fokus på att jag var kvinna än vad jag faktiskt gjorde. Det räcker.
10 frågor till Kerstin Gillsbro
Vackraste huset: Stockholms stadshus.
Borde inte ha byggts: Sjuka hus.
Kan bli bättre på: Leva i nuet, jag är väldigt strukturerad och organiserad. Tänker oftare på framtiden än här och nu.
Mest stolt över: Mina söner.
Favoritpryl: Min Houdini fleecetröja.
Var lägger du mobilen innan du går och lägger dig? I handväskan.
Äter du det godaste godiset först eller sist? Äter det godaste sist.
Paradrätt i köket: Bruna bönor och fläsk, jag älskar det.
Senast läst bok: Kärlek, vänskap, hat – Alice Munro.
Favoritmusik: Jazz.
Fakta om Jernhusen
Jernhusen bildades vid årsskiftet 2000/2001 i samband med bolagiseringen av affärsverket Statens Järnvägar.
Ägare: Svenska staten.
Omfattning: Fastighetsbeståndet utgörs av järnvägsstationer, kontor, byggrätter och mark inom stationsområden, underhållsdepåer samt gods- och kombiterminaler.
Marknadsvärde: 11,3 miljarder kronor, varav 75 procent finns i Stockholmsområdet, Göteborg och Malmö.
