Martin Lindvall menar att när verktygen för en social bostadspolitik inte är tillräckliga krävs en dialog utan skygglappar. Läs hans replik på hyresgästföreningens ordförande Marie Linder.
Sedan Fastighetstidningen publicerade sin artikel om social housing har några personer delat med sig av kloka inspel här på fastighetstidningen.se. Ämnet engagerar och terrängen är så förändrad att samtalet om en ny karta för den sociala bostadspolitiken har blivit både angeläget och oundvikligt.
[ Annons ]
Lite förvånad blev jag därför när Hyresgästföreningens ordförande valde att recensera diskussionen med ett spår om marknadshyror. Eftersom jag lärt känna henne som en klok och resonerande person hoppas jag det berodde på ett missförstånd kring artikelns syfte. Det må vara att ”old habits die hard” men att reflexmässigt eller avsiktligt koppla frågan till den om hyressättningssystemet kan uppfattas som ett bagatelliserande av en allvarlig utmaning för samhället och enskilda individer.
Utmaningarna kräver en seriös och öppen diskussion om nödvändiga åtgärder. När de verktyg vi har visar sig fortsatt användbara, men inte tillräckliga, är utrymmet för skygglappar begränsat. Den insikten förväntar jag mig av ansvariga politiker, men inte bara av dem. Vi som har förmånen att tala direkt med politiker som vill öka sin förståelse eller rådfråga oss om olika förslag har naturligtvis också ett ansvar.
Då håller det inte att skriva så här: ”Vad döljer sig då bakom debattörernas intresse för social housing? Sannolikt handlar det inte primärt om omsorg om socialt utsatta grupper. Istället ses detta som ett sätt att föra in marknadshyror på den del av hyresmarknaden som inte omfattas av social housing. Genom att en del av marknaden är strikt reglerad öppnas vägen för att införa fri prissättning på övriga hyresmarknaden”.
För det första har Fastighetsägarna inte tagit ställning för social housing. Det finns tvärtom en mycket stor tveksamhet, baserad framför allt på internationella erfarenheter. Vi har emellertid följt utvecklingen på bostadsmarknaden och funnit att den sociala bostadspolitiken behöver utvecklas och förstärkas. Vi har en levande diskussion både internt och externt om hur det kan göras – och inte någonstans i denna diskuteras det som strategi för ett förändrat hyressättningsystem.
För det andra är det påstådda sambandet överskattat. Om vi i Sverige skulle utforma ytterligare verktyg som är offentligfinansierade och behovsstyrda – dvs varianter på social housing – skulle det göras oberoende av om vi har eller inte har en friare hyressättning än i dag.
Jag har förstås noterat att Hyresgästföreningen länge argumenterat för att ”marknadshyror” tvingar fram social housing. Att det nu är social housing som leder till ”marknadshyror” antyder att det förs en levande diskussion också hos dem, men det kan vara önsketänkande.
Så långt har vi nämligen kommit i vårt arbete. För att finna nödvändiga lösningar krävs att flera aktörer deltar. Interna diskussioner och projekt hos oss och andra behöver kompletteras med ett öppet, sökande och konstruktivt samtal. Vad behöver göras? Vilka verktyg finns att tillgå och hur utformar vi nya? Hur begränsar vi brister i olika tillvägagångssätt och hur förstärker vi fördelarna?
I det samtalet fungerar tvärsäkerhet lika dåligt som förbestämda uppfattningar som under inga omständigheter kan överges. Sämst av allt fungerar ointresse för nytänkande och misstänkliggörande av andra aktörers motiv.
Så välkommen i samtalet Hyresgästföreningen. Ni behövs.
Martin Lindvall
Samhällspolitisk chef, Fastighetsägarna
Läs de andra debattinläggen:
Marie Linder: ”Social housing öppnar upp för marknadshyror”
Tobias Olsson: ”Tyvärr har vi inte längre någon public housing”
Hans lind: ”Staten måste ta de ekonomiska riskerna”
Kristoffer Roxbergh: ”Dålig kvalitet är inte lösningen på bostadspaniken”
Läs våra reportage om social housing:
Social housing – finns det en svensk modell?
Utblick Nederländerna: ”Mixade områden är inte alltid lösningen”
