Utan vinst blir det inga hållbara satsningar alls

Kent Persson påminner om att social hållbarhet inte finansierar sig självt.

Fastighetsbranschen är, minst sagt, en kapitaltung bransch. Det krävs stora investeringar i att förvärva eller att bygga nya fastigheter och bostadssegmentet är lågavkastande. I en tid då räntorna var låga och fastighetsvärderingarna steg kraftigt gick affärerna bra. Det gav också möjligheter till att som bransch ta ett större ansvar även för den sociala hållbarheten.

Nu är förutsättningar som bekant radikalt annorlunda. Höga räntor och hög inflation driver ned fastighetsvärderingarna och upp avkastningskraven. Samtidigt får inte fastighetsägarna täckning för kostnadsökningarna i de årliga hyresförhandlingarna.

I grunden handlar det om enkel matematik. Ska sektorn fortsätta vara attraktiv för investeringar måste avkastningen spegla den nya ekonomiska realiteteten.

Den svenska hyresrättsmarknaden är en av de hårdast reglerade i hela världen. Det gör att ansvaret nu faller tungt på politiken att lösa problematiken när sektorn står inför en helt annan ekonomisk utmaning.

Huvudproblemet är att de årliga hyresjusteringarna inte täcker kostnadsutvecklingen, vare sig på kort eller lång sikt. Det svenska förhandlingssystemet har under lång tid varit dysfunktionellt, vilket leder till att den ekonomiska hållbarheten i att äga och förvalta hyresfastigheter sakta men säkert urholkas.

Säkert tycker en del att det är väl ett problem för ägarna – inte för samhället. Tvärtom skulle jag säga. Om det långsiktigt inte är ekonomiskt hållbart att investera i hyresfastigheter så kommer kapitalet placeras på andra marknader eller i andra tillgångsslag.

För det svenska samhället skulle det leda till stora samhällsproblem med försämrade bostadsmiljöer, sämre tillgång till bostäder och i förlängningen ett ökat utanförskap. Det går inte att bygga och upprätthålla ett sammanhållet samhälle om bostadssektorn inte fungerar. Då rasar till slut sammanhållning samman fullständigt och de mest utsatta lämnas övergivna.

Ekonomisk hållbarhet handlar till slut om resultatet på sista raden. Vinsten helt enkelt. De flesta inser logiken och behovet av ekonomiska vinster för företagen, men inom visa sektorer är det känsligare än inom andra. I bostadssegmentet är det känsligt.

I de flesta fall är ägarna av hyresfastigheter mycket långsiktiga. Det är inte ovanligt att perspektivet är för alltid. Många återinvesterar helt eller delar av vinsterna in i bolaget för att investera i befintliga fastigheter eller i nya.

Ansvarstagandet är stort för att över tid säkerställa att såväl fastigheternas skick som servicen till kunderna upprätthålls och förbättras. Gott så. Men för de allra flesta fastighetsägare stannar det inte där. Många tar ett stort samhällsansvar och bidrar aktivt med samhällsnytta i stort och i smått.

Men att investera i social hållbarhet är ett långsiktigt åtagande och en långsiktig kostnad. På olika sätt skapar det värden för såväl fastighetsägaren som för samhället. Men kostnaden måste finansieras.

Utan vinst är det helt enkelt omöjligt.