Sedan millennieskiftet har vart fjärde industrijobb försvunnit – och det är de mindre orterna som drabbas hårdast. Nima Sanandaji, teknologie doktor och vd för European Centre for Entrepeneurship and Policy Reform, anser att det blir svårt att bromsa den trenden och att landsorten måste hitta nya näringsformer.
Annons:
Annons:
Annons:
I din och Stefan Fölsters bok Framtidens jobb är budskapet att det finns vinnare och förlorare med den teknologiska utvecklingen. Drabbar det de mindre orterna mer?
– Automatiseringen kommer att tränga undan många jobb, även de som i dag är medelkvalificerade. Till exempel kommer smarta datorsystem ta över mycket av det jobb som idag utförs i bankkontor. I storstäderna kommer inte den utvecklingen kännas av, eftersom nya och mera kvalificerade finansjobb skapas. I mindre orter kan tillväxten av nya jobb utebli.
Så de små orterna kommer inte klara av konkurrensen om jobben?
–Jo, men då krävs en renässans för industriell utveckling och för basnäringar som skog, jordbruk och gruvdrift. Om den pågående utvecklingen fortsätter kommer många orter i glesbefolkade regioner bli förlorarna. Idag drivs utvecklingen av specialisering och det är storstäderna som lockar till sig talangfulla individer.
Många kommuner försöker profilera sig med media- eller IT- utbildningar?
– Ja, och utbildningar i dataspel. Det är inte så smart tänkt, varför ska de utbilda folk i näringar där jobben finns i Stockholm eller Uppsala. Studenterna kommer att flytta dit. Man borde satsa mer på näringar som drar nytta av mindre orters konkurrensfördelar – billigare mark och närhet till natur, som tillverkningsindustri, onlinehandel, turism och gröna näringar.
Låter lite som bliv vid din läst?
– Kanske det, men turism, jordbruk och skogsbruk har verkligen framtiden för sig, om de kan kopplas till nya tekniker och nya konsumtionsmönster. Sverige är ett land som runtom i världen är känt för ren natur och mat. Globalt vill konsumenter lägga alltmer av sin ökade konsumtion på hälsomedvetna val.
Varför lyckas många andra länder, som Norge, få även glesbygden att leva?
– Genom politik till största delen. I Sverige gör vi det knappast enklare för folk som bor med långa avstånd. Politiken är fokuserad på kilometerskatt och flygskatter som gör det dyrt att transportera människor och varor. Stora delar av Sverige har fina kuster som människor inte får tillstånd att bygga på, vilket underminerar turismen.
Är inte lösningen högre utbildning för att lyfta hela Sverige?
– Ja, men vi har nått vägs ände i uppfattningen att vi ständigt måste utbilda oss fler och fler år. Det smartaste är att studenter läser kortare och mera intensiva utbildningar, kommer ut i arbetslivet och får med sig erfarenheter, och sedan fortsätter bygga på sina kunskaper med utbildning.
Du får det att låta som att mycket kunskap inte är bra.
– Det har blivit en kapplöpning med utbildning som inte alltid är bra. Tidigare fanns många som läste till gymnasieingenjör och högskoleingenjör. Idag ska de allra flesta ha en master inom ingenjörsämnen, gärna två masters. Att bara satsa på spetsutbildning är som att man bara skulle utbilda läkare men inga sjukskötare.
Så fler yrkesorienterade utbildningar är ditt recept?
– Ja, absolut, och att regeringen samtidigt börjar styra upp utbildningssystemet. Idag finns till exempel betydligt fler som läser media än det finns jobb. Samma gäller många ämnen i humaniora. Det är inte ovanligt att folk studerat tills de är 30 eller till och med äldre, och kommer ut på arbetsmarknaden med en examen som det finns väldigt lite efterfrågan på. Politikerna måste våga styra utbildningarna mer efter dagens och framtidens efterfrågan. I ett offentligt finansierat system behövs ibland statlig styrning.
