Klimatredovisningarna har tagit flera steg framåt. Men nu behöver politik, finans och fastighetsbransch hitta metoderna att mäta biologisk mångfald.
Det var snart tio år sedan Fastighetstidningen följde Vasakronans kollektiva tagelskjorta tätt i hälarna under ett Almedalsdygn. Om hon fortfarande kallas så – Vasakronans hållbarhetschef Anna Denell – får vara osagt. För helt klart är inte hållbarhetsfrågorna längre mest ett plågande dåligt samvete, utan i regel en del av fastighetsbolagens affärsplaner.
Reportaget inleddes:
”Det var i mediaskuggan, på de lite mindre scenerna bara några kvarter bort, som de verkligt samhällsförändrande idéerna diskuterades. Här talades det om en helt ny hållbar ekonomi präglad av delandets principer. En trevande revolution eller bara floskler för att nå ut i bruset?”
Då fick man leta i programmet för att hitta hållbarhetsfrågorna i samhällsbyggnadssektorn. Nu är de i övervikt, vilket Fastighetstidningen konstaterade igår.
Då, 2015, sa Anna Denell också:
”Jag tror att vi måste börja intressera oss mer för vad som händer utanför husen.”
Och kanske är det seminarium hon deltog på under Almedalsveckans första riktiga dag 2024 både ett exempel på hur frågan dominerar, och hur den kommit att definieras även utifrån vad som händer utanför själva huset.
Utifrån ett gemensamt projekt där Ramboll och Vasakronan försökt inkludera biologisk mångfald i fastigheters värdekedjor diskuterades om det går att skapa fastigheter som ger något tillbaka till naturen. Alltså inte bara vara hållbart, utan att också skapa nya biologiska värden.
Det är ett område som till viss del liknar hållbarhetsdiskussionerna för tio år sedan. Lyssnar man på hållbarhetsseminarier 2024 ramas det i regel in av en mängd förkortningar på lagar och certifieringar. När det kommer till biologisk mångfald är det tydligt hur man fortfarande trevar efter tydliga former hur det ska ske och hur det ska mätas och värderas.
Daniel Jonsson, vd på byggmaterialleverantören Sika, såg det dock som ett mindre problem. Ställ krav – vi anpassar oss, var hans budskap.
– För tio år sedan var det ett jätteproblem hur vi skulle hantera och mäta koldioxid. Men nu har alla bestämt sig för vilken väg vi ska gå för att komma till noll om 30 år. Samma sak med cirkularitet och biologisk mångfald. Vi måste bara bestämma oss och sätta ett regelverk, menade Daniel Jonsson.
Vi behöver inse att förlusten av biologisk mångfald är en ännu mera kritisk fråga för mänskligheten.
Anna Denell menade att trycket att återskapa biologisk mångfald från början kom från investerarhåll. Vasakronan började med gröna tak, skapade ängar och liknande – tills man insåg att man var tvungen att ta sig an hela materialfrågan i byggandet.
– Det behöver bli ett ökat tryck på cirkularitet. Jag kan bli lite oroad när man tror att det räcker att bara blanda i lite slagg i betongen för att ha löst hela hållbarhetsfrågan. Vi behöver inse att förlusten av biologisk mångfald är en ännu mera kritisk fråga för mänskligheten. Börjar man mäta får man mer action. Där måste man våga börja någonstans för att börja kvantifiera, sa Anna Denell.
Catharina Belfrage Sahlstrand, hållbarhetschef Handelsbanken, tillhör dem som letar mätetal och kvalitativa mått på biologisk mångfald.
– Vi behöver kunna mäta förbättring och värdera hur vi kan driva på utvecklingen, sa Catharina Belfrage Sahlstrand.
Hon konstaterade att man från finansvärlden är lite fyrkantig i och med att man behöver ett fyrkantigt värde för blommande mångfald att stoppa in i exceldokument.
Politiken då? Katarina Luhr, miljöpartiets bostadspolitiske talesperson, hade inför seminariet tagit en titt på vilka motioner som lagts fram på tema biologisk mångfald.
– Det har varit stort fokus på skogen. Men det är egentligen bara det. Men det är svårt för politiken att knyta ihop allt till den större storyn som vi behöver komma fram till. Där tror jag att politiken är lite efter näringslivet just nu.