Foto: Shutterstock
Publicerat 21 april, 2021

”Taxonomin är EU:s motsvarighet till Slussen”

Vi bad Mattias Goldmann om en snabb analys av dagens besked från Bryssel. Han tog vägen över Slussen och landade i att det inte blev jätteimponerande, men ändå helt okej. Ja, alltså både bro i guld och taxonomi i grönt.

Du vet den där känslan när man bara önskar att någon ska ta ett beslut, nästan oavsett vad det blir? När man tragglat så länge med en fråga, när utkast blivit unisont utskällda, när krav lett till motkrav från motparten, när deadlines skjutits på och redlines ruckats på… Till slut mottas nästan vad som helst med en suck av lättnad. Det är över, vi kan gå vidare.

Själv var jag jätteengagerad i frågan om Slussen i Stockholm men till slut orkade jag inte. När jag nu cyklar över guldbron, försöker förstå var bussen går, styr fel med bilen eller går i cykelbanan, förvånas jag. Va? Blev det så här? Det var inte så jag tänkt. Men jag är nöjd ändå, för det gamla höll inte. Det var lappat och lagat, ineffektivt, snurrigt, motsägelsefullt.

[ Annons ]

Taxonomin är EU:s Slussen. Snart sagt alla är överens om att det var hög tid att ta ett samlat grepp. Och nästan alla var besvikna eller bestörta på första förslaget. Länder gaddade ihop sig, intresseorganisationer bröstade sig, ministrar skrev brev och experter hotade med att avgå.

Nu har vi ett förnyat förslag. Troligen finalt, för Delegerad Akt betyder på vanlig svenska ”kommissionen bestämmer”. Blir det inte kvalificerad majoritet emot i parlamentet eller ministerrådet, är vad vi ser vad vi får. Och denna gång har kommissionen lärt sig sin läxa. De som vill fälla fler träd och de som vill låta träden stå är ungefär lika upprörda, och tar ut varann. De som kräver att naturgasen ska vara med och de som med ordvalet fossilgas förutsägbart tycker tvärtom, är båda lagom missnöjda med att frågan skjuts på framtiden. Samma med kärnkraftskramarna och anti-atomkraftsaktörerna; eftersom frågan inte är färdigbehandlad kan de fortsätta fightas i andra fora.

Någon enstaka är emot hela bygget. Typiskt sett ledarskribenter. Säger att det vore bättre med andra instrument än en taxonomi. En väl fungerande, riktigt hög och global koldioxidskatt till exempel. Ja, mycket kan man begära från sitt babelstorn. Hellre än Slussen vill jag kunna beama mig mellan Stockholms stadsdelar.

Vi som verkar i verkligheten vet att detta är vad vi får. Vi fattar att ”Vad är hållbart?” måste mixas av lika delar vetenskap och politik. Och det vi fick är inte så illa pinkat trots allt. Världens första officiella klassificeringssystem för miljömässigt hållbar ekonomisk verksamhet, minsann. Lägg till Klimatneutral 2050, 57% utsläppsminskning 1990-2030 och hela Green Deal (säger någon Gröna Given?) så börjar man kunna räta på ryggen som EU-medborgare.

Nu lusläser vi, rad för rad och inte minst mellan raderna. Vi klurar på hur vi förbättrar hållbarhetspoängen, genom att göra det som anses hållbart och avstå från det som inte ses med blida ögon. Vi förbereder för den fördjupning som nationella verk ska värka fram. Vi förväntar oss att finansiella institutioner framgent ger oss förvaltningsförslag som följer taxonomin. Och vi klurar på hur kapitel 3-6 av taxonomin, om bland annat cirkulär ekonomi, kan komma att konstrueras.

Vi är inte alltigenom imponerade, inte invändningsfria. Men detta är vad verktyg vi fått. Nu lagar vi efter läge, maxar möjligheterna. När jag cyklar över Slussen tycker jag att bron är klumpig och att den gula färgen påminner om något annat än guld. Men jag kommer dit jag ska.

Mattias Goldmann

Gör: Hållbarhetschef på Sweco

Mer om: Utsågs under sin tid som vd för tankesmedjan Fores till ”Mäktigast i Hållbarhetssverige” av tidningen Aktuell Hållbarhet. I boken Klimatsynda! (2020) presenterar han ”en optimistiskt syndig tankemodell” för hur vi ska rädda både klimatet och oss själva.

Twitter: @mattiasgoldmann

Läs fler krönikor av Mattias Goldmann »

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]