Elise Grosse, hållbarhetschef på Sweco, ser möjligheten att göra något radikalt annorlunda. Inte minst tror hon att vi kommer att ifrågasätta täthetsgraden i byggandet.
Elise Grosse kan som så många andra anställda arbeta hemifrån. Hennes arbetsgivare Sweco var även innan Folkhälsomyndighetens rekommendation snabba med att förändra sina arbetsmetoder och Elise konstaterar att det fungerat bra hittills.
– Vi människor är grupporganismer som snabbt anammar det andra gör. Nu ser vi att många kan arbeta hemifrån och då gör vi likadant. Vi lär oss tekniken i digitala möten och inser att det kan vara ett effektivt sätt att mötas på.
Som hållbarhetschef på Sweco Bygg och Fastighet är hon förstås nöjd med att medarbetare inte flyger kors och tvärs över landet eller till Europa för ett tvåtimmarsmöte.
– Det var visserligen ett otyg som även innan corona ifrågasattes allt mer, men nu hoppas jag att vi får en bestående förändring som sitter i även när denna pandemi är över, säger Elise Grosse.
Hon är säger hon rätt förtröstansfull till skillnad mot många andra som mest ser det eländiga i effekterna i pandemins fotspår. I stället riktar hon blicken mot den förändringskraft pandemin visar att vi besitter.
– Varje kris är en möjlighet att göra något radikalt annorlunda, vilket jag som hållbarhetschef länge pushat för. Nu har vi alla egen erfarenhet av att det går att ändra sina liv och min förhoppning är att den känslan sitter kvar även efter pandemin.
Men vi hör redan röster som säger att en omställning till ett klimatsmart samhälle får vänta, att det är något världen inte har råd med nu.
– Jag köper inte de resonemangen. Ordet ekonomi betyder att hushålla med resurser, och att vara ekonomiska är just det vi måste vara. Se bara vilka dyra erfarenheter vi nu drar av att så stora delar av näringslivet och sjukvården arbetat med att ta bort egna lager och trott på att allt går att få ”just in time”.
Vi kommer efterfråga mer flexibla lösningar, till exempel att ett sovrum kan förvandlas till ett arbetsrum vissa tider på dygnet.
I post-coronasamhället tror Elise Grosse att vi kommer värdesätta ytor på ett annat sätt. Ytor såväl inom som utanför väggarna. Särskilt om trenden med att arbeta hemifrån hänger kvar.
– Vi kommer efterfråga mer flexibla lösningar, till exempel att ett sovrum kan förvandlas till ett arbetsrum vissa tider på dygnet. Festlokalen i bostadsrättsföreningens källare kanske kan användas till andra aktiviteter och ytor i närområdet. Se hur vården förändrats där allt mer görs i hemmet och inte på vårdinrättningar, den sortens adaptability kommer vi se mer av.
Hon tror även att inställningen till den täta staden kan få sig en törn.
– Täthetsgraden i byggandet ifrågasattes redan innan corona, som i Hagastaden i Stockholm där man lyft bristen av utrymme mellan husen. Täthet och trångboddhet är kopplat till hygien och det var ingen tillfällighet att sjukhus förr byggdes på ljusa och luftiga platser. Nya pandemier kommer sannolikt att ske och dessutom börjar antibiotikan att tappa sin kraft vilket leder till att bakteriella smittor kan bli svårbehandlade.
Tydligt är att många stockholmare, om de haft möjlighet, sökt sig ut till sina landställen och med bredbandsuppkoppling även kunnat arbeta från stugan.
– Tidigare har gröna-vågen-trender stupat på att det inte går att få ihop med sitt arbete, om det nu med digitaliseringen är fler arbetsgivare som öppnar upp för distansarbete kommer säkert många lockas av att bo luftigare och mindre centralt.
Fast är inte minnet kort hos människan, att vi går tillbaka till det invanda i höst eller nästa år då corona inte längre dominerar rubrikerna och våra liv?
– Om man ser till krisens globala omfattning så tror jag att medvetandet stannar kvar. Se hur andra kriser, till exempel krig, påverkat samhällen med ny lagstiftning och beredskap. Min förhoppning är att vi nu kan röra oss mot en lokal och mer cirkulär ekonomi som på alla plan kommer att göra oss mindre sårbara och även mer tillfreds med våra liv.