Även om jämställdheten har letat sig in på de större företagens agendor, så saknar de flesta konkreta mätmetoder och verktyg för att faktiskt konkretisera vad man säger sig vilja. Därför har den schweiziska stiftelsen Edge utvecklat en internationellt erkänd standard. Ett flertal stora internationella företag har redan certifierat sig. Nu finns det en gyllene chans […]
Även om jämställdheten har letat sig in på de större företagens agendor, så saknar de flesta konkreta mätmetoder och verktyg för att faktiskt konkretisera vad man säger sig vilja. Därför har den schweiziska stiftelsen Edge utvecklat en internationellt erkänd standard. Ett flertal stora internationella företag har redan certifierat sig.
[ Annons ]
Nu finns det en gyllene chans för vår bransch att bli först ut i Sverige. För faktum är att vi skulle kunna se det som vilket problem eller missförhållande som helst. Något som kan åtgärdas genom kartläggning, målsättning, åtgärder, mätning och uppföljning. Precis som vi i fastighetsbranschen gör och har gjort kring energibesparingar.
Vi hade inte nått samma resultat kring energibesparingar om vi inte hade satt mål som vi sedan följt upp.
Det borde göra vem som helst upprörd att inte få samma möjligheter och bemötande enbart beroende på kön. Men många jag mött har ett mer accepterande förhållningssätt. Att vi borde nöja oss med den jämställdhet vi åstadkommit och sluta fokusera på kvinnor och män. Jag har till och med fått kommentaren att vi borde vara stolta över att det ändå finns ganska många kvinnor i vår bransch, att det minsann ser värre ut på annat håll. Så är det visserligen – fastighetsbranschen är inte sämst.
Stiftelsen Allbright har sedan 2012 årligen undersökt hur det ser ut med jämställdheten i börsnoterade bolag. Fastighetsbranschen placerar sig i år på en tredje plats. Det kan tyckas bra, men studerar man siffrorna närmare ser det inte lika bra ut. Endast 22 procent av de som sitter i ledningsgrupperna är kvinnor.
Andra menar att möjligheterna inte saknas, utan att anledningen till att det saknas kvinnor på ledande positioner beror på att kvinnorna själva väljer att inte satsa på karriären. Eller att det under alldeles för kort tid funnits kvinnor som studerat, så att det helt enkelt saknas kompetenta kvinnor. Låt mig bara kort säga – det gör det inte.
Sedan finns de som helt enkelt vill ta reda på fakta, kartlägga, ta fram mål, för att sedan kunna ta fram en handlingsplan. Ja, ni gissar säkert vad jag tycker är det mest framgångsrika förhållningssättet.
Vi bedömer mycket mer jämställt när vi inte känner till könet på den vi ska bedöma.
Det talas mycket om att jämställda arbetsplatser och arbetsplatser med mer mångfald bidrar till bättre lönsamhet. Men även att vi får bättre arbetsklimat och att vi helt enkelt mår bättre. Det är självklara argument.
Men jag tycker det räcker med ren och skär rättvisa. För vi känner till att kvinnor döms hårdare än män. Att män väljs utifrån sina förutsättningar, kvinnor utifrån vad de presterat när positioner ska tillsättas. Att kvinnor ges mindre tid i alltifrån rekryteringstillfällen till möten. Att vi bedömer mycket mer jämställt när vi inte känner till könet på den vi ska bedöma. Ja, då inser vi att vi omöjligtvis alltid väljer den mest kompetenta personen till exempelvis styrelseposter, ledningsgrupper, chefspositioner och så vidare.
Att de flesta dessutom har en väldigt snäv syn på vad kompetens är gör att vi skulle behöva vara mer ödmjuka inför nya rekryteringsformer, jämställdhetskartläggningar, utbildningar och så vidare. Om vi tog oss an jämställdheten genom att arbeta systematiskt, precis som vi gjort med energibesparingar skulle vi snart bli varse om att vi når resultat även för jämställdhet.
Sara Haasmark
hållbarhetschef på Fastighetsägarna Stockholm
