Sveriges sociala bostadspolitik har gått från internationellt föredöme till att bli sämst i klassen. Det anser företrädare för Veidekke som menar att frågan om resurssvaga hushåll måste lösas med individuellt fokuserade politiska åtgärder.
Den svenska bostadspolitikens sociala ambitioner har med tiden urholkats. Det menar Lennart Veiss, Linda Jonsson och Stefan Attefall – kommersiell direktör, analytiker, respektive rådgivare åt fastighetsbolaget Veidekke.
[ Annons ]
I DN debatt beskriver debattförfattarna dagens bostadspolitiska situation som farligt skör och att det är brist på politisk passivitet som tillåtit allvarliga problem och obalanser på bostadsmarknaden.
”Det är uppenbart att politiker och myndigheter famlar. Förlorare blir de som har den svagaste positionen på bostadsmarknaden. Unga hushåll med goda löpande inkomster men som saknar kapital motas nu bort av bolånetaket och bankernas allt tuffare krav. Hushåll som både saknar kapital och stabila inkomster hänvisas till svarta kontrakt eller dyra nyproducerade hyreslägenheter”.
Men för att förbättra situationen för just de ekonomiskt svaga hushållen anser Veidekkes debattörer att de politiska insatserna måste riktas mot individuella stödåtgärder istället för att styra utformningen av bostadsmarknaden.
”Ekonomiskt svaga, det vill säga hushåll som antingen saknar sparade medel och/eller har svaga inkomster, kräver sina egna politiska svar”, skriver representanterna från Veidekke, som precis presenterat en rapport som kartlägger olika typer av stödjande insatser på bostadsmarknaden i 12 länder.
I rapporten ”Sverige – sämst i klassen” beskrivs bland annat hur stat och region i USA, Österrike, Tyskland, Danmark och Finland medverkar till efterfrågningsbara hyresbostäder, antingen via avtal med fastighetsägarna eller subventionerade lån.
Rapporten pekar också på användandet av subventionerat bosparande för ägt boende i flera länder, startlån och försäkringslösningar. I Kanada har 650.000 hushåll en statlig bolåneförsäkring som innebär att man kan låna upp till 95 procent av kostnaden, trots att man saknar sparande. Därmed delar staten risken med banken och hushållen.
”Vid en samlad jämförelse ter sig svensk bostadspolitik anorektisk och är via skatter och avgifter snarare en intäktskälla för staten”, summerar debattörerna sin egen rapport och avslutar;
”Om Sverige åter vill bli ett föregångsland måste vi vara öppna för att lära av andra länder och söka nya svar på gamla frågor”.
