Till 2050 ska man ha halverat energianvändningen. I dagsläget är det svårt att nå dit med lönsamhetskraven i behåll. Är det dags att rucka på kalkylerna, eller kan ny teknik och ökad kompetens få fart på omställningen?

Energieffektivisering är lönsamt. Det har ljudit som ett mantra och success stories finns det gott om. Men är det tillräckligt lönsamt för att uppnå högt uppställda klimatmål?

Det var 2006 som riksdagen fattade beslutet: energianvändningen per uppvärmd kvadratmeter ska minska med 20 procent till år 2020 och med 50 procent till år 2050 i förhållande till användningen 1995. Inte helt lätt att nå, och ännu svårare blir det när Boverket och Energimyndigheten har olika definitioner om både energianvändning och vilken yta som är utgångspunkt för målet.

Hittills har det varit stort fokus på nyproduktion. Men även om alla nya hus skulle byggas som passivhus skulle de fortfarande utgöra en rätt liten del av det totala beståndet 2050. Ett rimligt antagande är att av det totala antalet hus år 2050 så finns 70 procent redan i dag. Det är alltså i det husbestånd vi har idag den stora förändringen måste ske.*

– Ska vi nå målen till 2050 så måste det befintliga byggnadsbeståndet i runda tal halvera sin energianvändning. Det är genomförbart om man ställer samma krav som i de senaste byggreglerna för nyproduktion, säger Arne Elmroth, professor em. byggnadsfysik, vid Lunds Universitet.

Mats Björs, vd Byggherrarna, har gjort en prognos för hur fastighetsverige kan se ut år 2050 om energiförbrukningen ska halveras. Han utgår från att en medelbostad 1995 använde 180 kWh/kvm/år.

Redan nu ställs det tuffa krav. Enligt Boverkets byggregler ska renoverade fastigheter i princip uppfylla kraven för dagens nyproduktion. Men det gäller bara om man behöver söka byggnadslov. Behövs inte det klarar man sig undan krav. Arne Elmroth är kritisk:

– Jag kan inte se att myndigheter och politiker är inställda på att nå målen 2050, i så fall måste man skärpa reglerna redan idag. Tyvärr verkar det råda en konflikt mellan myndigheterna, där Boverket säger att det inte går och Energimyndigheten vill mer. Jag gissar att det leder till viss passivitet.

Samtidigt är det allt fler som tvivlar att energimålen kan nås med lönsamhetskrav i behåll.

– 20 procents energibesparing kan vi klara med drift optimeringar. Många byggnader drivs inte optimalt, där finns det en stor potential till besparingar genom att bättre utnyttja den utrustning som redan finns. Men ska man nå 50 procent krävs det helt andra krafttag, säger Jan Thorsson, chef för energitjänster vid Fastighetsägarna GFR.

Anders Göransson, på analysföretaget Profu, är en av de få som verkligen satt sig ner och räknat. I den av Fastighetsägarna beställda rapporten ”Så når vi de nationella energimålen” från 2010 drar han slutsatsen att om alla fastighetsägare vidtar alla åtgärder som är lönsamma når vi målen.

– Men, och det är väldigt viktigt att betona, det är väldigt svårt att verkligen genomföra. Det finns så många skäl till att det inte blir gjort, säger Anders Göransson.

Listan över orsaker kan göras lång. Det handlar om höga avkastningskrav, incitamentsproblem, tidsbrist, okunskap etc.

Jag kan inte se att myndigheter och politiker är inställda på att nå målen 2050.”
Arne Elmroth, professor em. byggnadsfysik

Det är de sista besparingarna som är de minst lönsamma påpekar Björn Mattson på Boverket.

– Att gå från en besparing på 40 procent till 50 procent i det totala beståndet kostar i genomsnitt 2,52 kronor per kWh.

Så det ska med andra ord till rejäla energiprishöjningar för att räkna hem pengarna.

– Ska vi klara 50 procents målet måste vi göra även det som sett ur ett strikt och kortsiktigt ekonomiskt perspektiv kanske inte är lönsamt, säger Mats Björs.

Ett sätt är att ”paketera” energieffektiviseringsåtgärder så att de mer lönsamma bidrar till att få bättre ekonomi i de något mindre lönsamma åtgärderna. Man utgår från fastighetsägarens avkastningskrav och ”paketerar” åtgärderna i lönsamhetsordning till dess att den genomsnittliga avkastningen nåtts. Med metoden, som kallas Totalprojekt, blir också varje enskild åtgärds kostnader för projektering, kunskapssökning och så vidare mindre.

Men är det bara inte ett sätt att gömma kostnader som inte är rationella?
– Jo, den strikta ekonomen säger att man måste titta på lönsamheten i var och en av åtgärderna. Så det är en brytpunkt mellan avkastningskrav och vilka ambitioner man har inom hållbarhetsområdet, säger Mats Björs.

Å andra sidan har många företag gröna ambitioner och anser att gröna satsningar är långsiktigt lönsamma.

– Bestämmer sig marknaden för att det är så, då blir det istället dyrt att inte göra dessa investeringar. Då sitter man med en fastighet med lägre värde, säger Mats Björs.

Han konstaterar också att det råder milsvida skillnader i förutsättningarna. För en fastighetsägare i glesbygd finns inte alls detta ekonomiska svängrum.

Jan Thorsson menar att det är ett dilemma som inte riktigt rymts i debatten.

Det går att energirenovera, både sett ur ett tekniskt och ekonomiskt perspektiv. Det finns många exempel i miljonprogrammen där man renoverat i Totalprojekt. Det blir nybyggnadsstandard och därmed nybyggnadshyror – i många fall en dubblering av hyran. Det finns hyresgäster som medvetet valt ett billigare boende. Vi kommer att skapa en social förskjutning om vi tar bort dessa hus från marknaden, är vi beredda på det?

– De kalkyler som presenteras av myndigheter och andra visar på lönsamhet, men för vem? frågar sig Jan Thorsson.

Det är svårt att sia om framtiden. Mats Björs är tämligen säker på att kraven på energieffektivitet knappast lär sänkas, så inte heller energipriserna. Få säger emot honom.

– Vi befinner oss i ett ”windows of opportunity ” som man måste ta. Att renovera nu och i ett senare skede ändå tvingas göra ytterligare effektiviseringsåtgärder blir betydligt dyrare än att göra allt på en gång.

Bra och smarta lösningar för att komma närmare miljömålen 2050:

___________________________________________________

1.Effektivare isolering

Är det svinkallt duger det inte med åkarbrasor. En varm jacka är vad som krävs. Samma sak är det med hus. Ska det bli någon verklig skillnad måste det till ett rejält lager isolering. Och det är dyrt.

Men det räcker att ta sig över Östersjön för att hitta exempel på att det går att lösa kostnadseffektivt. Paroc i Finland har tagit fram stenullsisolerade träelement som gör det möjligt att renovera flervåningshus till passivhusstandard med kvarboende hyresgäster.

– Jag har försökt få någon att nappa i Sverige. Varför man inte gör det förstår jag inte, säger Anders Olsson tekniskt ansvarig på svenska Paroc.

En lösning som borde ha platsat i den teknikupphandling som BeBo (Energimyndighetens beställargrupp) anordnade. Den avbröts dock i höstas. Orsak: Det kom in för få anbud.

Tanken var att hitta ny teknik som kan monteras samtidigt som hyresgästerna bor kvar. Helst ett system som tillför mer än enbart ett förbättrat U-värde. För att bibehålla ett gott inneklimat bör tilläggsisolering göras i kombination med förbättringar på ventilationssystemet. Att då kunna integera ventilationskanaler i fasaden spar tid och pengar. Ett annat exempel på ”mervärde” är det tyska konceptet GAP-Solution: isoleringselement med en panel utanpå som absorberar värme när solen står lågt.

Det viktigaste är en mer industrialiserad process och därmed pressade priser både för produktion och montage.

– Även om upphandlingen avbröts kom det mycket positiva erfarenheter ur arbetet därför kommer vi nu fortsätta i form av ett utvecklingsprojekt, säger Kristina Mjörnell på SP.

Man har redan varit över och studerat det finska exemplet. Där sker nästan hela byggprocessen inne i fabriken. I de tolv meter höga elementen finns redan värmeisolering, ventilationskanaler, färdigmonterade fönster samt grundputs på putslamell.

– Det minskar arbetsmomenten på plats och de boende kan bo kvar under arbetet, säger Anders Olsson. I Peltosaari var man tvungen att riva det yttre skalet eftersom fästen börjat rosta. Annars är det möjligt att fästa elementen direkt på nuvarande vägg. Den stora finessen är att man får ventilationslösningen ”på köpet”. En värmeväxlare installeras på vinden och ansluts till kanalerna i den nya väggen.

– Detta klarar man med en marginell hyreshöjning. De arbeten man behöver göra inne i lägenheten klaras på en dag. Jag tror att det är den här typen av lösningar som måste till om vi ska klara energimålen. Tänk miljonprogrammen i Stockholms förorter, där kommer man inte kunna tömma hela hus under tiden man renoverar, säger Anders Olsson.

___________________________________________________

2. Entreprenören får själv ta risken

I ett EPC-projekt tar entreprenören på sig risken och energiinvesteringen. De framtida besparingarne finansierar åtgärderna.

Nya finansieringsupplägg, som EPC, kan vara en framkomlig väg för att få till större energirenoveringar.

Att minska energiförbrukningen med någon procent per år samtidigt som energikostnaden stiger med tre till fem procent är inte någon hållbar strategi.

Men så ser det ut när budgeten ska hållas. Med energikostnaden som den största enskilda driftskostnaden blir energiprishöjningarna en tung post i driftnettot. Andra delar av driften, som det planerade underhållet får stå tillbaka. Det leder lätt till en negativ spiral.

Jon Leo Rikhardsson på konsultföretaget Viti Affärsutveckling AB har erfarenhet av EPC-projekt både som beställare och entreprenör.

– Jag tror inte att fastighetsägare är beredda att sänka sin vinst för miljöns skull. Men man kan kombinera miljövinster med ett ökat fastighetsvärde och samtidigt lösa en del av underhållsproblemet.

Det är alltså fullt möjligt i en EPC-lösning menar han. Men är det då inte lönsammare att göra det själv?

– Det enskilda teknikutbytet blir billigare, men sett till den totala effekten av projektet, ger EPC mycket högre avkastning.

Få fastighetsägare kan avsätta resurser för den kontinuerliga driftsoptimering som krävs för att nå långsiktig energibesparing. Små energisparprojekt som använder fastighetens befintliga installationer ger ofta snabb återbetalning, men de löser inte fastighetsägarens problem med eftersatt underhåll.

Möjligheterna att öka avkastningen ökar ju större och mer långsiktigt energieffektiviseringsprojektet är. Riktigt stora projekt som inkluderar åtgärder på klimatskal och liknande är ovanliga. EPC-projekt fokuserar i allmänhet på modernisering av de tekniska installationerna. Men EPC-projekt kan skapa ekonomiskt utrymme för de större projekten, säger Jon Leo Rikhardsson.

Det finns såklart också nackdelar som måste övervägas: Vill man vara i händerna på en entreprenör så länge? Blir det för hög kostnad när vinsten ska delas?

FAKTA /EPC:
• EPC (Energy Performance Contracting) är ett sätt att skapa utrymme för mer långtgående energieffektiviseringsåtgärder som inte ryms inom ordinarie driftsbudget.
• EPC skiljer sig från traditionell entreprenad främst genom det utökade ansvar som entreprenören tar i projektet. • Entreprenören tar på sig projektering och att ta fram handlingar och därmed stor del av ÄTA (ändrings och tilläggsarbeten) riskerna i projektet.
• Entreprenören garanterar också avkastningen på insatt kapital i projektet, genom energibesparingsgarantin. • Blir besparingen större delas ibland vinsten, blir den mindre än vad som garanterats av energitjänsteföretaget blir entreprenören återbetalningsskyldig.

___________________________________________________

3. Mer egen energi

Mycket talar för att vi står inför ett genombrott för egenproduktion av energi. Nya regler ska göra det enklare att mata in sin egna el på nätet.

– Mikroproduktion av energi är bara i sin linda, konstaterar Per Forsling, energiexpert på Fastighetsägarna Stockholm.I projekt som Norra Djurgårdsstaden planerar man för att husen ska producera 30 procent av den energi de förbrukar. Så fort lönsamheten fi nns där så kommer det att ta fart.

För att den småskaliga elproduktionen ska ta fart måste regelsystemet förenklas och incitamentet för att själv producera sin el öka. Ett förslag om nettodebitering ligger nu hos näringsdepartementet. Det handlar om hur den som har solceller eller vindkraftverk på tomten kan kvitta sitt överskott mot konsumtionen hos elnätsföretaget, eller om man hellre vill: att den privata elproducenten får möjlighet att ”lagra” el i nätet.

Redan idag kan det överskott som uppstår under vissa tider av dygnet matas ut på elnätet och säljas via elhandlare. För en privatperson är dock ersättningen för den sålda elen endast 40 procent jämfört med priset som elbolagen tar ut. Med netto debitering skulle det bli samma pris oavsett om elen kommer från ett bolag eller från privat källa.

Johan Ehrenberg, vd för Egen El, vågar med säkerhet säga att reglerna för inmatning av el snart är lösta. Och då spår han att vi får se en solcellsboom liknande den i Tyskland.

– Du tjänar inga miljontals kronor men det är enda sättet att säkra sitt elpris. Att veta sitt elpris om 20 år är en obetalbar trygghet.

Hittills har den småskaliga vindkraften fått stor uppmärksamhet, men om det är lönsamhet man är ute efter är det enligt Johan Ehrenberg solceller man ska satsa på.

– Priset på solceller är billigare än vindkraft idag. Du får ett bra system för 20–30 kronor per watt, för bara två år sedan fick du betala 5060 kronor per watt.

Egenproduktion behöver inte enbart handla om el.

– Det går att göra motsvarande med fjärrvärmen. Kunder som har pelletspanna kan låta den gå på en högre effekt och leverera spetsvärme istället för att fjärrvärmebolaget ska elda olja, säger Per Forsling.

Anläggningar som kan producera både solel och solvärme kan bli intressanta. Lönsamheten påverkas dock av att man får minst betalt för sin värme när pro