Foto: Shutterstock
Publicerat 20 september, 2018

”Svårt att mäta effekter av investeringsstödet”

Svårmätta effekter och byggherrar som tjänar pengar på bostäder som skulle ha byggts ändå. Det är några av Riksrevisionens slutsatser efter en granskning av investeringsstödet till särskilda boenden för äldre från 2006–2014, som ligger till grund för dagens investeringsstöd.

Syftet med det ursprungliga investeringsstödet var inte bara att stimulera till fler platser i särskilda boenden för äldre, utan även att stärka äldreomsorgen i stort. Både genom nybyggnation och ombyggnation. Totalt betalades 1,5 miljarder kronor ut.

[ Annons ]

Stödet har även legat till grund för det investeringsstöd som funnits sedan 2016, och i Riksrevisionens granskning framgår det nu bland annat att det visat sig vara svårt att mäta några effekter av stödet. Hur många platser som tillkom under perioden finns det siffror på, men eftersom man inte kan veta hur många av dessa platser som skulle ha byggts även utan investeringsstödet, eller hur många som avvecklades under samma period, går det inte att säkerställa några siffror.

– Den finansiella utmaningen för kommunerna var inte själva byggandet av äldreboenden, utan driften av dem. Risken är därför stor att stödet finansierade boenden som skulle ha byggts ändå, men som nu uppfördes med bättre ekonomiska marginaler för byggherren, säger riksrevisor Helena Lindberg.

En annan brist som påtalas i granskningen är att skälen som låg till grund för att bevilja stöd var svaga, särskilt eftersom få kommuner rapporterade brist på platser. Man pekar även på att de ”uppföljningar och utvärderingar som gjorts av investeringsstödet som en metod för att lösa bostadsbrist visar på osäkra resultat.”

– Det är i det sammanhanget anmärkningsvärt att det nya stöd som infördes 2016, och som saknar bortre tidsgräns, har samma grundkonstruktion. Regeringen har fortfarande inte utformat stödet så att det går att ta reda på om det leder till fler platser i särskilda boenden, säger Helena Lindberg.

Riksrevisionen bedömer även att stödet får betraktas som orättvist eftersom utformningen var ensidig, vilket ledde till att inte alla kommuner kunde ta del av det.

– Olika kommuner har olika utmaningar när det gäller äldreomsorgen, där antal platser i särskilda boenden bara är en. Det är därför sannolikt mer effektivt att kommunerna får ett mer generellt stöd som kan anpassas efter varje kommuns specifika behov, säger Cecilia Dittmer, projektledare för granskningen.

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]
[ Papperstidningen ]