När Lunakvarteret nu byggs om är målet att det ska ge hela Södertälje ett lyft. Stadsarkitekt Andreas Pålsson och projektledare Elena Qyreon berättar om vilka värden de vill få in.
Södertälje ska åter bli den stad den en gång var. Det är, något förenklat, vad omvandlingen av Lunakvarteret handlar om.
Södertäljes stadskärna är starkt präglad av den nu inte så jättemoderna modernismens idéer om separata flöden och inåtvända ytor. Det vill Telge fastigheter nu råda bot på. Man får chansen när Lunakvarteren ska byggas om.
[ Annons ]
Just nu finns de fyra anonyma tävlingsbidragen utställda i en tomställd lokal intill Lunagallerian. Där träffade Fastighetstidningen Andreas Pålsson, stadsarkitekt och Elena Qyreon, huvudprojektledare, för att prata om vilka värden man nu hoppas införlivas i staden som fick sina stadsprivilegier på 1300-talet.
Eller kanske snarare återupplivas? För att ta ett uppenbart exempel: Roxy, Centrum, Grand, Castor och Saga – Södertäljeborna hade under flera decennier ett stort bioutbud att välja på. Men efter 1980-talets biografdöd är nu närmaste biograf Heron City i Kungens Kurva (det visas filmer på Södertäljes stadsscen, men ingen större kommersiell biograf). En biograf finns således inritad i samtliga tävlingsbidrag.
– Det är ett stort kvarter, helt centralt, vilket öppnar upp för helt nya möjligheter att påverka hur man kan röra sig i staden. Här ska det finnas något för alla oavsett ålder, ursprung eller plånbok. Det handlar om att öppna upp kvarteren och inte längre se det som en inåtvänd galleria som enbart fungerar som en handelsplats.
Så lyder den lite mer övergripande förhoppningen i Andreas Pålssons tappning.
Att tala om en återgång till det gamla är fel. Det av det uppenbara skälet att en hel del av den nuvarande bebyggelsen kommer att vara kvar – om än i annan form och funktion. Men det handlar ändå mycket om att återskapa en stad i lite mer mänsklig skala.
Hösten 2019 upptäcktes omfattande fuktskador i samtliga kontorsbyggnader. Det fanns ett klubbat beslut om att riva lamellhusen.
– Men efter en mer omfattande underökning av konstruktionen visade det sig att stommarna var av god kvalitet och kunde behållas. Det ger oss möjlighet att tänka cirkulärt med hållbarhet i fokus, säger Elena Qyreon.
– Det finns flera exempel på modernistisk arkitektur i Södertälje som är uppskattad. Här vill vi behåll så mycket som möjligt av stommarna. När det gäller strukturerna i kvarteret så kommer mycket att vara detsamma. Men vi gör några snitt i det och lyfter fram kvaliteteter som redan finns och tillför nya, säger Andreas Pålsson.
Vi hoppas kunna bryta ett rörelsemönster.
Biblioteket finns redan i kvarteret, men kommer troligen att flytta ner ett våningsplan för att bli mer tillgängligt, och inte minst för att bidra med flöden.
– Ur ett fastighetsägarperspektiv är det viktigt att få till fungerande kommersiella ytor, attraktiva kontor och bostäder som kan säljas eller hyras ut. Då måste man skapa en bra blandning för att helheten ska fungera. Vilket inte riktigt var modernismens idé, säger Andreas Pålsson.
Genom att få bort gallerians inåtvända och slutna rum, med en massa mörka lastprång som bieffekt, tror man sig kunna tillföra området ökad trygghet. På de gårdar och torg som uppstår i ”snitten” ska grönska växa fram. Andreas Pålsson talar också om rent geografiska kvaliteter.
– Vi hoppas kunna bryta ett rörelsemönster som idag är helt koncentrerat till Storgatan och även skapa rörelser i sidled och därmed möjligheter för nya etableringar. Genom att delvis återskapa stadens ursprungliga gatumönster sluter projektet cirklar, säger Andreas Pålsson.’
De fyra tävlingsförslagen, på vad som sägs vara ett av de mest omfattande projekten i Södertäljes stadskärna någonsin, finns utställda vid entrén till Lunagallerian till den 10 februari. Jurygruppen på sju personer har till i mars på sig. Sen ska det vinnande förslaget arbetas in i detaljplanen.
