Det menar Ola Andersson, arkitekten som gått in i debatten med nya boken ”Hitta hem”.
Varför ger sig en arkitekt in ?i bostadsdebatten?
[ Annons ]
– Jag skulle vilja vända på frågan. Varför är det så få som yttrar sig? Arkitekten sitter med en pusselbit som inte andra har koll på. Men det är få arkitekter som liksom jag står helt fria. Är man anställd på ett större arkitektkontor är det inte så populärt och risken finns att man stöter sig med uppdragsgivare.
I din bok lägger du stort ansvar på kommunerna i Stockholm, och du menar att de inte vill bygga mycket för att hålla markpriset uppe.
– Alla kommuner i länet har sedan slutet av 1990-talet åtminstone haft prognoser för hur befolkningen ska öka, så det är ingen överraskning, men bevisligen har politiken inte haft ambitionen att bygga mycket. I Stockholms stadshus betraktar de marken i första hand som ett sätt att finansiera annan verksamhet och inte som ett medel att få till stånd så många bostäder som möjligt. Då är det förstås bra att bara släppa ifrån sig lite mark i taget för att inte dumpa priset.
Det låter som en ?konspiratorisk analys.
– Kanske det, men Stockholm har mark- och planmonopol och kan själva styra alla processer, trots det skapar de år efter år alldeles för få byggrätter. Varför? Jag har svårt att se något annat skäl.
Men är inte alla intresserade av ett litet eller lagom utbud; byggbolag, banker och inte minst bostadsrättsägare som vill att priset ska stiga?
– Jo, så är det. Men just därför ska politiken stå ovanför det kortsiktiga marknads-tänket. Vi har inskrivit i grundlagen att det allmänna ska trygga den enskildas rätt till bostad, och synen på bostaden som en social rättighet har stark förankring i Sverige.
Du anser även att Stockholms stad gynnar de stora aktörerna.
– Omkring 30 byggherrar får markanvisningar varje år, vilket för en stad av Stockholms storlek är få. Släpper man in fler är jag säker på att fler projekt även kommer till stånd.
Går det att bygga billiga bostäder för dem som har störst behov?
– Tyvärr byggs det för få hyresrätter eftersom kommunen har vältrat över hela risken i planprocessen på byggherren. Får du en markanvisning betalar byggherren hela planarbetet, utan garantier för om och när planen vinner laga kraft, och det gör att många placerare håller sig borta från den marknaden. Det är synd eftersom hyreshus är en bra och långsiktig placering med bra avkastning.
Hur ska då de som inte har råd ?få en bostad?
– Ett ökat utbud sänker priset. Man ska även komma ihåg att fram till början av 1990-talet var bostadsbyggande en subventionerad sektor som kostade staten pengar. Idag får staten, och inte minst vissa kommuner, intäkter av byggandet. Det är väl då inte orimligt att en del ska återinvesteras i bostadsbyggande. Men inte genom subventioner till byggarna utan riktade bostadsbidrag till dem som inte har råd.
Du talar dig varm för förtätning. Men det finns en tveksamhet kring att bygga för tätt.
– Jo, det hörs från vissa håll. Jag tycker det är märkligt att man kan ifrågasätta byggandet av mer stadsliknande miljöer när folk är beredda att betala mycket för just det. Det låter lite som i gamla Sovjet där makten, och inte efterfrågan, bestämde vad som skulle produceras.
