Enligt den nya hemlöshetskartläggningen från Socialstyrelsen har hemlösheten minskat något. Nu varnar både Stadsmissionen och Fastighetsägarna för att det är statistik som kan övertolkas.
Det går att tolka de siffror som Socialstyrelsen nu redovisar som att utvecklingen går rätt riktning. Drygt 27 000 individer över 18 år är hemlösa i Sverige, enligt kartläggningen som genomfördes i fjol. Det är cirka 2 700 personer färre än i den senaste undersökningen 2017.
Martin Lindvall, samhällspolitisk chef på Fastighetsägarna, är rädd att den redovisade minskningen gör att problemen underskattas och därmed invaggar alla i en falsk säkerhet .
– Att sådan statistik går ner i stället för upp är naturligtvis bra. Men siffran från Socialstyrelsen kommer att leva kvar i hemlöshetsdebatten i minst sex år. Det är så sällan kartläggningen görs – och det är naturligtvis inte hållbart. När bostadsbristen beräknas utifrån Boverkets beräkningsmodell, nationellt, regionalt och lokalt, behöver man inkludera en grundläggande kartläggning av olika former av hemlöshet. Det är nödvändigt för att lokalt kunna fatta välgrundade beslut om åtgärder för de berörda hushållen och för att minska risken för att fler drabbas, säger Martin Lindvall.
Detta är också något Socialstyrelsen själva betonar. De siffror som redovisas är en ögonblicksbild från en enskild vecka då mätningen gjordes och att det finns det ett stort mörkertal. Papperslösa, en stor grupp som i regel undviker kontakt med socialtjänsten, ingår heller inte i mätningen.
Martin Lindvall är också bekymrad över det faktum att Malmö och Göteborg rent statistiskt står för en stor del av den redovisade nedgången.
– De har jämfört med den senaste kartläggningen 2017 gjort en annorlunda tolkning av socialtjänstlagen och ändrat sina riktlinjer för vilka hemlösa som ska erbjudas långsiktigt boendestöd. Med de förändrade riktlinjerna har färre erbjudits stöd och därmed försvunnitfrån statistiken, utan att deras bostadssituation behöver ha förbättrats. Agerandet har mött kritik från flera håll, säger Martin Lindvall.
Något som också framgår för den som fördjupar sig i Socialstyrelsens rapport.
Om vi på allvar ska kunna bekämpa hemlösheten krävs högre ambitioner.
Även på Sveriges Stadsmissioner talar man om ”ett glädjande besked men med en bitter eftersmak”. Nyligen släppte organisationen sin egen hemlöshetsrapport där man pekar just på att den officiella definitionen av hemlöshet är för snäv för att fånga vidden av dagens problematik. Genom snäva kriterier och en kort undersökningsperiod räknas den så kallade dolda hemlösheten bort.
– Den nya kartläggningen är ett välkommet kunskapsunderlag, men visar en förenklad bild av hur hemlösheten ser ut i Sverige idag. Socialstyrelsen är tydliga med att resultaten i kartläggningen ska tolkas som ett minimum, men om vi på allvar ska kunna bekämpa hemlösheten krävs högre ambitioner än så. Det behövs en mer gedigen kartläggning som görs långt oftare än vart sjätte år, säger Åsa Paborn, talesperson hemlöshet för Sveriges Stadsmissioner.
Stadsmissionen vill att den nationella kartläggningen av hemlösheten uppdateras då både metod och genomförande brister när det gäller att kartlägga den verkliga hemlösheten. En rättvisande bild av hur hemlösheten ser ut är en avgörande förutsättning för att motverka den på ett effektivt sätt och för att regeringen ska kunna uppfylla de mål som satts upp i den nationella hemlöshetsstrategin.
– Vi möter allt fler människor som inte får det stöd de behöver eller har rätt till från det offentliga, men som samtidigt lever i en ohållbar och otrygg boendesituation. Vi kallar det här för den dolda hemlösheten, eftersom dessa personer exkluderas i statistiken till följd av Socialstyrelsens snäva definitioner, säger Åsa Paborn.
Det bör noteras att siffrorna i Socialstyrelsens rapport inte är helt jämförbara. I årets undersökning har Socialstyrelsen vänt sig till färre uppgiftslämnare än i kartläggningen som gjordes 2017. I gengäld har något fler kommuner lämnat uppgifter.
Noterbart är också att det är fler personer i årets kartläggning som har mer långsiktiga bostadslösningar, där kommunen eller socialtjänsten står för bostadskontraktet. Den andelen har ökat med tio procent jämfört med 2017.