[ Annons ]

Illustration: Johan Isaksson
Publicerat 27 mars, 2020

”Staten tar notan när det går snett”

Den expansiva penningpolitiken har lett till att investerare tagit allt högre risk och nu är det centralbanker och regeringar som får stå för notan, skriver Annika Winsth.

Stora delar av världen är satt i undantagstillstånd. Ekonomier har hamnat i chock och centralbanker och politiker gör vad de kan för att stötta i en extrem situation. Det är såväl nödvändigt som klokt i närtid.

[ Annons ]

Frågan är emellertid vad som händer på sikt nu när centralbanker och regeringar tar på sig allt mer risk. Resultatet blir att de löser ut de kapitalister, investerare och sparare som i hopp om avkastning medvetet tagit risk. Notan hamnar hos skattebetalarna och relationen mellan risk och avkastning förändras om risktagaren kan förvänta sig att bli utköpt i en kris.

Redan under finanskrisen 2008 stimulerades det friskt och den amerikanska centralbankens, Fed:s, balansräkning blev 4,5 gånger så stor på kort tid. Det dröjde längre innan den europeiska centralbanken, ECB, tog i ordentligt men under skuldkrisen steg även ECB:s balansräkning kraftigt. Centralbankerna öppnade också upp för mer exceptionella åtgärder såsom köp av företagsobligationer.

Min bedömning är att när vi ser tillbaka på finanskrisen så kommer centralbanker, och inte minst Fed som var snabb på att agera, få godkänt. Fungerande kreditgivning och likviditet är nödvändigt och avgörande inte minst under en finanskris. Det som däremot kan ifrågasättas är att den expansiva politiken fortsatte även i goda tider och till och med i mycket goda tider.

Världskonjunkturen utvecklades starkt fram till toppen 2017. Överhettningstendenserna var påtagliga. Fed hann höja räntan nio gånger, medan ECB och Riksbanken fortsatte att föra en extremt expansiv politik. Allt för att skapa trovärdighet för inflationsmålet. Ett mål som blev allt svårare att nå i en global och öppen värld.

Expansiv politik i goda tider för med sig flera risker. För det första när krutet är bränt finns det inte mycket att fyra av när det väl behövs.

För det andra leder expansiv politik och inte minst låga räntor till att investerare måste ta allt större risk för att få avkastning. Den låga räntan runt om i världen, men också i Sverige, har bidragit till att tillgångspriser stigit så som aktier, företagsobligationer, fastigheter och bostäder.

Företagsobligationsmarknaden växte snabbt och inte minst många fastighetsbolag kunde där hitta billig finansiering. Alternativa investeringar är bra så länge värderingarna är rimliga. Men när aktier ansågs för dyra och räntemarknaden inte gav avkastning, blev plötsligt företagsobligationer som tidigare klassats som skräpobligationer köpvärda.

När så krisen kom var fallhöjden stor. Värderingar långt över vad tillväxtdata indikerade bidrog till ras på  såväl aktiemarknaden som på företagsobligationer. Lågräntemiljön har gett bland annat fastighetsbolagen fantastiska år. Det är inget fel i det, men i goda tider bör man bygga kassor och likviditet. Det finns bolag som har använt de senaste åren till att göra det, men det finns också många som inte har det. De stödköps nu av Riksbanken.

Om lärdomen av varje kris är att centralbanken eller egentligen statsmakten tar risken då är vi ute på tunn is. Det innebär i så fall att det enda vettiga är att ta så mycket risk man bara kan, staten tar alltid notan om det går riktigt snett. Som skattebetalare känns det långt ifrån rimligt. De senaste årens experiment, med en extremt expansiv penningpolitik i goda tider, kan nu visa sig ha ett mycket högt pris.

Annika Winsth
har varit chefsekonom på Nordea sedan 2008 och sitter i styrelsen för Lunds universitet samt i styrelsen för Utrikespolitiska Institutet.

Annika Winsth

Gör: chefsekonom på Nordea

Mer om: Efter studier i Lund anställdes hon på finansdepartementet och gick därefter till Nordea 1994. Sitter i styrelsen för Lunds universitet samt i styrelsen för Utrikespolitiska Institutet.

Twitter: @annikawinsth

Läs fler krönikor av Annika Winsth »

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Krönikor ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]