[ Annons ]

Hans Lind. Foto: Bokriskommittén
Publicerat 14 december, 2015

“Staten måste ta de ekonomiska riskerna”

Kvotering av lägenheter (social housing) måste bli det sista alternativet och endast en tillfällig åtgärd. För att bygga för de med låg inkomst krävs statliga satsningar på infratstruktur och att staten även tar en del av risken I nyproduktion, menar Hans Lind, professor I fastighetsekonomi på KTH.

I en krissituation är det särskilt viktigt att experimentera och fokusera mer på möjligheter än på risker. Många olika strategier bör därför användas parallellt, men vi får inte glömma bort att på sikt är det allra viktigaste det totala utbudet av bostäder inom olika segment. Ett stort utbud sätter press på priser och hyror och öppnar möjligheter för hushåll med lägre inkomster.  Enligt min bedömning kräver detta ett större statligt engagemang på flera fronter. Skärpta regler på kommunala bostadsförsörjningsprogram med krav på att det planläggs för ett visst antal bostäder och att alla kommuner ska han en trovärdig plan för hur människor med lägre inkomster ska kunna hitta en bostad i kommunen. Att trafiksatsningar inriktas just på att skapa fler relativt billiga bostäder och göra fler sådana åtkomliga.

[ Annons ]

Tar vi Stockholm som exempel är det pendeltåg till kommuner som Upplands-Bro och Haninge som ska prioriteras och inte tunnelbana till områden som redan idag har dyra bostäder eller snabbtåg på sträckor där det redan finns goda kommunikationer. Staten behöver också ta  ett större ekonomiskt ansvar för lokal infrastruktur. Sen måste staten vara beredd att ta en del av de ekonomiska riskerna i nyproduktion som vänder sig till grupper med lägre inkomster – annars byggs inte tillräckligt mycket.

Sen krävs också nytänkande i områdesplanering där man redan från början tänker på att blanda bostäder med olika kvalitet och upplåtelseformer, särskilt i förortsområden som idag är relativt blandade och där de ekonomiska förutsättningarna för att bygga blandat är goda. I centrala lägen tror jag inte det finns något alternativ till någon variant av den modell som nu testas i Göteborg om man vill få större inkomstmässig blandning i området. Och att förändra våra  ”miljonprogramsområden” genom olika former av kompletteringsbebyggelse är en särskild utmaning.

På sikt bör målet vara att alla ska kunna hitta en bostad  på marknaden som passar ens plånbok och värderingar. Då är ett stort utbud och en friare hyressättning viktiga. Att kvotera lägenheter till särskilda grupper ska i huvudsak ses som tillfälliga åtgärder som inte behövs när utbudet är tillräckligt stort.

Hans Lind
Professor i fastighetsekonomi, KTH

[ Annons ]

[ Annons ]

[ Opinion ]
[ Nyheter ]
[ Reportage ]
[ Krönikor ]