Fastighetsägarnas samarbete med civilsamhället, eller BID som det även kallas, var ämnet för en diskussion på Fastighetsbranschens mötesplats i Almedalen. Ett intressant ämne inte minst med bakgrund av vårens upplopp i många av Stockholms förorter.
Hans Lind, professor i bostadsekonomi på KTH konstaterade att det är svårt att värdera effekten av sociala insatser, men att exempel som Stenas arbete i Fisksätra visat sig ge resultat.
[ Annons ]
– Men allt det man gjorde i Husby det har man gjort. Och vad gjorde man för fel, undrade han utan att riktigt kunna svara på frågan.
Magnus Andersson, projektledare för Järvalyftet tycker det spelar roll vad man gör och inte gör.
– Men man ska inte tro att kortsiktiga projekt löser långsiktiga problem. Det gäller att parallellt arbeta med skola, utbildning, företagande och så vidare vid sidan av att engagera fastighetsägare. Alla måste vara med.
Han tycker också att många allt för tidigt dömer ut miljonprogrammens framtid.
– Det tog tio år att bygga och det kommer att ta 20 år att rusta. Järva har sin bästa tid framför sig, var hans självsäkra spådom.
För Einar Mattsson, en av de privata aktörerna i miljonprogrammen, är fokus mycket på det dagliga arbetet.
– Vår personal på plats ska varje dag jobba med att lyfta våra områden, och på lång sikt tror jag att ett bra socialt arbete även lönar sig, sade Mikael Anjou, vd på Einar Mattsson.
Han påpekade att även Södermalm för 50 år sedan betraktades som ett problemområde. På sikt kommer även fastighetsvärdena upp i ytterförorterna.
– Det ska bli intressant att följa hur Victoria Park lyckas nu när man köpt bestånd i Rosengård. De vräker folk som hyr ut illegalt och vill skapa ordning i husen. Jag tror att det finns affärsmöjligheter för tuffa fastighetsägare.
