Sociala hyreskontrakt används på fel sätt

Sociala hyreskontrakt ska inte vara en alternativ bostadsförmedling för de som inte har råd att komma in på bostadsmarknaden. Men det finns kommuner som tvingas att lösa sina strukturella bostadsproblem på det sättet.

Annons:

Annons:


Sverige har som bekant inte social housing, i alla fall inte enligt den gängse definitionen – ett subventionerat boende där alla som har begränsade resurser kan söka en bostad.

I den enkät som Fastighetstidningen gjorde innan valet 2018 var det inget parti som stod bakom att Sverige ska införa social housing, men samtidigt lyfte alla fram att personer med svag betalningsförmåga måste in på marknaden och att fler lägenheter med sociala kontrakt måste fram.

Det är därför inte så förvånande att bostadsminister Per Bolund nu föreslår att investeringsstöden till nya hyresrätter ska villkoras så att minst 5 procent av lägenheterna viks till sociala hyreskontrakt. De ska gå till ”särskilt utsatta personer”, men han ger inga detaljer om vad det innebär.

Vi har sökt bostadsministern eller någon annan på hans departementet för att reda ut det men de har avböjt medverkan. Beslut kommer att fattas efter att remissinstanserna lämnat sina svar.

Sociala kontrakt är tänkta som en tillfällig lösning och enligt Socialstyrelsens riktlinjer ska de ges till personer som befinner sig i en nödsituation och helt saknar möjligheter att ordna tak över huvudet. Tidigare rörde det sig mest om människor med olika missbruksproblem, psykisk sjukdom, personer som släppts ur fängelse – alltså individer med starka sociala eller medicinska skäl.

Men tendensen nu är att kommunerna får hantera andra grupper som inte strikt faller in under socialtjänstlagens kriterier, det rör sig inte minst om nyanlända som lämnat flyktinganläggningar och behöver annan bostad. Boverket säger att man inte har någon exakt bild av antalet sociala kontrakt men en bedömning är att det rör sig om knappt 26 000 boenden, i så fall mer än en fördubbling sedan 2008 då antalet var 11 200 kontrakt.

Anna Granath, bostadsforskare på KTH och expert på social bostadspolitik, säger att många kommuner använder sociala hyreskontrakt till de som är strukturellt hemlösa för att andra alternativ saknas. Förvaltningarna har på det sättet ofrivilligt blivit en sorts bostadsförmedlare.

– Det pågår en diskussion om hur socialtjänstlagen ska tolkas och vilka grupper som avses. En överrepresenterad grupp i sammanhanget är människor som varit i Sverige en kort tid och inte lyckats ta sig in på vare sig arbets- eller bostadsmarknaden.

Det är rätt många kommuner som redan ställer krav att ett visst antal lägenheter ska reserveras till sociala kontrakt när man lämnar mark till hyreshusplaner.

Även Martin Lindvall, samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna Sverige anser att sociala hyreskontrakt används för att lösa strukturella problem på bostadsmarknaden, där hindren är att folk inte har råd, inte tillräckligt lång kötid eller saknar de rätta kontakterna.

Tanken med ett socialt hyreskontrakt är att det ska vara en kortare tid, cirka två till tre år, efter det ska man hittat någon form av eget boende, förhoppningsvis genom den ordinarie bostadskön eller att den boende tar över lägenheten.

– Det funkar för en del, men på studiebesök jag gjort hos socialförvaltningar runt om i landet hör jag ofta att man har boende med sociala hyreskontrakt upp till tio år, säger Martin Lindvall.

Han är nöjd med regeringens förslag men ställer sig tveksam till om effekterna blir så stora.

– Det är rätt många kommuner som redan ställer krav att ett visst antal lägenheter ska reserveras till sociala kontrakt när man lämnar mark till hyreshusplaner. I Malmö är det 10 procent och i Lund har det ställts krav upp till 15 procent i varje enskilt projekt.  Den trenden sprider sig till allt fler kommuner.

Frågan är också om nyproducerade lägenheter med hög hyra långsiktigt är rätt boende för dessa grupper. Anna Granath pekar på möjliga svårigheter att bo kvar när hushållet så småningom ska stå för hela hyran själv och tror också att vissa fastighetsbolag som söker investeringsbidrag kommer ställa vissa krav hos kommunerna.

–Jag antar att en del bolag kommer vilja ha en överenskommelse om vilka som kommer i fråga för att få hyra, att det bara blir relativt väl fungerande hyresgäster som får en lägenhet, säger Anna Granath.

REGERINGSFÖRSLAG TILL INVESTERINGSBIDRAG
Om stöd till nya hyreshusprojekt ges ska vissa lägenheter hyras ut till kommunen:
”För personer i en socialt utsatt situation som behöver en boendeinsats beslutad med stöd av 4 kap. 1 eller 2 § socialtjänstlagen”.
Normhyran – för en trea – ska inte överskrida 1 550 kronor per kvadratmeter och år i Stockholms-regionen (1 450 i Malmö/Göteborg respektive 1 350 i övriga landet). Fastighetsbolaget kan få cirka 7 000 kronor per kvadratmeter boyta i Stockholmsregionen (eller i Göteborgs- och Malmöregionerna knappt 6 000 och i övriga landet knappt 5 000).
Perioden 2016–2019 har cirka 22 000 hyresrätter fått investeringsstöd. I årets budget är 3 miljarder kronor årligen avsatt till investeringsstödet.

Annons: